Vårdagjämningen har passerat - nu har vi mer ljus än mörker!

Tack för den underbara vår som infunnit sig! Känns liksom som plåster på såren för den icke vinter vi haft och det grå lock som legat över oss. Nu får vi njuta av ljus, sol och vår! Den 8e mars var till och med kompisarna ute och seglade på vår sjö! En hel månad före planerad bryggiläggning. Förra året vid samma tid var den hetaste seglingssysselsättningen vadslagning om när isen skulle gå, och det höll vi på med länge ;-)

Självklart har jag varit ute och påtat i rabatterna - klippt ner perenner, bort med gammalt ris och försökt få fason på äppleträdet som hade vridit sina grenar så långt bort från de skymmande träden på allmäningen som nånsin gick. Nu är det så att kommunens vinterarbete var att ta bort alla träd som stod på deras mark som ev skulle kunna innebära fara för dem som tar sig fram på gångvägen bakom vårt hus. Det låter ju som en god tanke, men precis som med hallonsnåren så har inte vi riktigt samma syn på vad som är lämplig nivå - de tog nämligen bort så gott som allt! Men de lämnade iallafall ett par fina skott av hassel och gullregn, så nu har vi fullt ljusinsläpp, tillika full insyn i trädgården igen. Så det gemensamma familjeprojektet att ordna nån form av staket på baksidan och en häck mot allmäningen är tydligen dax att sätta igång.

Men det jag gör mest av allt, det är att njuta av de fantastiska livstecken som tränger upp ur den kalla jorden överallt! Det är inte svårt att vara ödmjuk över naturens livsbetingelser när man ser hur växterna har förberett vårens ankomst och spricker ut så snart de får chansen. Att se alla dessa underbara signaler kräver närvaro, att hinna stanna upp, att komma tillräckligt nära och verkligen SE, det är livskvalitet på hög nivå!

Strax innan vårvärmen kom promenerade jag förbi en hasselbuske och kom så där riktigt nära. Hängena  hade börjat svälla i gult och mellan dem upptäckte jag millimeter stora cerise blommor! Så otroligt vackert! Sedan dess har jag letat efter hasselbuskar att komma tillräckligt nära och jo visst, det verkar vara så, hassel blommar inte bara med sina hängen utan också med vackra små, små, små blommor. Letar långt bak i minnet och tror det är något med han- och hon-blommor...

När jag inte glider runt utomhus med näsan i jorden eller inne i nån buske försöker jag nu koncentrera mig på något helt annat - min uppsats! Uppsatsen som redan var planerad när jag blev sjuk för snart tre år sedan och sedan dess funnits i bakgrunden. Både som ett ok och en möjlighet. Ett ok eftersom den måste bli klar enligt alla akademiska regler, men framförallt som en möjlighet eftersom vi skriver om ett ämne som ligger mig så varmt om hjärtat - BK i Aktivitet! Alltså samma sak som jag håller kurser i. Vi har intervjuat arbetsterapeuter som har den här utbildningen och frågan är ju om det är användbart. Det är helt fantastiskt att höra att det rungande svaret är JA! och vi har fått så målande beskrivningar på hur och varför. Så vår största utmaning just nu är att få ihop allt vårt material via analys, resultat, diskussion osv till något bra samtidigt som vi vill kunna gå upp med det i maj.
Egentligen är ju inte den största utmaningen själva skrivandet utan hur jag fördelar min energi... Att varken jobba på för intensivt när entusiasmen kommer över mig eller pressa på då tröttheten infinner sig och jag ligger efter min tidsplan. Det här är en av de största omställningar jag gjort i mitt liv - att först lyssna inåt mig själv och sen bara jobba utifrån det!

Så jag tankar med att sniffa på blommorna och sen faktiskt njuta av akademiskt arbete ;-)
Njut av våren!
Kram Pernilla

Närvaro

Närvaro i mig själv - i min stabilitet, i min kropp
Närvaro i aktiviteten jag håller på med
Närvaro i mötet med de människor jag möter
 - de är inga små krav vi ställer när vi försöker vara ständigt närvarande i allt det vi gör precis här och just nu - hela tiden

Efter två dagars övande somnar jag nu nöjd och trött och ser med tillförsikt fram mot ytterligare tre dagars kurs.

Nu är det nära!

Sista förberedelserna pågår, nervositeten åker berg och dalbana och orken lika så!

Morgonpromenad vid jobbet - dimman lättar

I morgon åker jag ner till Skåne för att installera mig på Östra Grevie folkhögskola där vi ska hålla nästa veckas kurs. Det känns helt fantastiskt! Det blir mitt första uppdrag som egenföretagare, stället verkar ha allt och jag är övertygad om att det kommer bli en toppenvecka.
Så nervositeten handlar egentligen inte om ifall jag har kunskap nog att genomföra kursen utan om hur jag gör allt; speciellt förberedelsearbetet tillsammans med vardagens vanliga bestyr och alla dessa frågor som uppenbarar sig som ny företagare, på ett för mig hållbart sätt.
I söndags skickade jag iväg mina första fakturor! Det var ett stort steg, och jag är evigt tacksam att min närmsta granne är revisor och intresserad av att inviga mig i företagsekonomins mysterier (var kanske inte just det jag hade som syfte när jag startade, men är otroligt skönt att få bli ledd med tydlig hand genom bokföringens värld). Samma dag satt jag ett antal timmar och läste "Aktivitetsteori" och förberedde en föreläsning jag ska ha under veckan.
MEN Jag glömde sätta upp en strikt tidsplan i början av dagen... = jag tappade känslan för tiden, trots att jag varierade, var ute i trädgården en stund, men  = jag gick klart över mina gränser, skulle ju bara göra lite till... = på kvällen speadade hjärnan över, det kryper i kroppen, utmattningen var stor och ledsenheten över att jag gör mig själv illa så fort jag inte har full koll kommer ju också så klart...
Det som ändå är positivt är att se att jag idag har massor av hanteringsstrategier att ta till = jag åker inte rutschkana ner i djupet, utan kan mer acceptera läget och följa kroppens råd = vila, vila och åter vila, MEN inte genom att ligga på sängen utan genom att göra bra saker för mig själv = morgon yoga och/eller meditation, gott om tid till allt jag ska göra, kort promenad före jobbet, lång promenad efter jobbet och hela tiden medvetenheten på Här & Nu.
Så denna vecka har jag packat, skrivit och planerat med dessa mantran om Här &Nu ständigt närvarande i huvudet! Väskan står nu packad i hallen (en hel dag i förväg - det var det inte många som trodde att jag var kapabel till ;-) och jag tar med samma tankar på tåget imorgon och nu vill jag njuta av veckan som kommer!

Håll tummarna för att allt blir så bra som jag önskar (alltså precis LAGOM bra) och nästa vecka återkommer jag om hur det faktiskt blev!

Långpromenad i skogarna hemikring

Njut av hösten - den är så vacker!
/Pernilla

Inte bara vara i nuet, utan i sig själv

Idag har jag varit riktigt trött - känner av att jag denna vecka jobbat tre dar på raken och dessutom eftermiddag igår. En sån här dag är det svårt att hitta lagom aktivitetsnivå, kroppen vill ingenting, men ligga på sängen hela dan är ju knappast nån bra lösning...
Jag har använt mycket mindfulness-program under senaste åren och för det mesta har det skett i liggande, typ när jag vilat efter lunch. Det har varit väldigt avkopplande med en "kroppsresa" och ofta har jag "unnat" mig att somna. Men det här innebär ju att jag vilat "ifrån mig själv" istället för "i mig själv". Efter senaste BK-kursen har det blivit tydligt för mig att jag hela tiden behöver bodybuilda min inre stabilitet och stanna där - oavsett om jag är på jobbet, gör nåt extra kul eller vilar - så nu blir det mer av sittande meditation i stället, men först efter att jag gjort min inbalansering och verkligen hittat min inre stabilitet för stunden!
Att ständigt lära sig nya saker om sig själv, det är väl en del av livets resa. Men ibland är det lättare att bara släppa taget å bara driva iväg med tröttheten... Imorgon hoppas jag tröttheten blåser bort med lite skönt väder å några timmar på sjön!

7 - Orka en dag i Simrishamn

Semester kan upplevas på många olika sätt! Jag slås av skillnaden mellan det här årets semester, förra året och för två år sedan. Då för två år sedan var jag rätt dålig så det minnet är rätt luddigt, förra året var frustrerande att inte orka mer, medan i år har jag hittat ett fungerande sätt för att få vardag och semester att fungera utifrån aktuella förutsättningar. Det är rätt skönt, lättare att njuta av det som faktiskt blir gjort istället för att gräma sig över det man inte orkar.


En dag under semestern på Österlen 2011 bestämde jag och min dotter oss för att åka in till Simrishamn. Efter en skön fika, behövde jag mer vila än så - hur får man till det när man inte har nånstans att lägga sig? Jo, vi gick in i kyrkan! Där satt vi en lång stilla stund och jag låg på en bänk med proppar i öronen och ett mindfulness/avslappningsband i öronen. Det var precis vad jag behövde, så sedan kunde vi promenera runt lite på gatorna innan det var dax att återvända.
I närheten av campingen fanns ingen affär så vi skulle bara handla på vägen hem också... Vi hade planerat innan vad vi skulle ha och min dotter är mycket duktig på att fixa det som behövs, men när det inte fanns ett bra grillkött som vi hade tänkt oss, går min hjärna i baklås. Jag klarar inte tänka ut om vi har möjlighet att steka eller ta något annat istället - min dotter får helt enkelt ringa maken och på telefon försöka komma fram till en lösning...
Sedan skulle vi bara betala... Jag står i kassakön å blundar, någon försöker prata med mig och jag är helt väck, försöker fundera ut hur jag ska klara betala i kassan, kommer inte ihåg kortnumret, hur ska jag klara köra bil?? Som tur är så inser jag att jag kan lämna allt detta också till min duktiga dotter och själv gå ut till bilen!
När jag lyckas landa i bilen och återigen använt ett av mina mindfulnessprogram så har jag faktiskt återfått koncentrationen och klarar köra hem...

Reflektioner över året som gått

Ja, något som jag blivit ganska bra på under det här året är att njuta! Njuta av livet just här och nu! Alla har hört och många har sagt klyshorna om detta; typ Carpe diem, Fånga dagen, lev Här & Nu, träna Mindfulness, men det är något helt annat att verkligen göra det. För mig har dessa uttryck fått en helt ny dimension under året som gått - synd bara att det ska krävas så hårda smällar innan man lär sig detta... eller iallafall har det gjort det för mig!
Nu när jag verlkigen kan säga att jag landat i Nuet, åtminstone för stunden för det är ständig färskvara, börjar det bli hög tid att reflektera över året som gått - för det har verkligen innehållit väldigt mycket annat än njutning...
Följ med mig genom året, även om det nog blir lite hipp som happ i tid, och kommentera gärna det du funderar över, kommer ihåg på ett annat sätt eller vad helst som kommer upp i dina tankar. Dina reflektioner ger mig också ytterligare kunskap och tankar att ta med vidare på livets resa!

Tack på förhand!
Kramar Pernilla

Mallorca = njutning!!!

Vi har just börjat vår långa sommarledighet med en underbar vecka i Alcudia tillsammans med bästa kompisarna! Målet var sköna, lata dagar med mycket sol och bad å ta dagen som den kom - det var inte alls svårt att uppnå detta :-)
Det som var kanske allra bäst var de sköna morgondoppen - lagom varmt i luften, väldigt lite vågor, lite folk på stranden och hela den fantastiska dagen framför sig! Ofta en liten promenad och någon gång lite yoga i sanden före en lugn simtur längs med stranden - med totalt fokus på nuet - wow, det var underbart! Förresten, känslan av att "njuta av Nuet" var nog det som dominerade hela veckan. Att njuta av värmen i luft och vatten (som flera dagar var väldigt hög), lek i vattnet med barnen, en god glass eller drink i baren, en skön promenad med bästa väninnan längs stranden, en god bok i skuggan av en palm osv,osv. och verkligen njuta av allt underbart istället för att haka upp sig på det som var mindre bra (typ trist å dyr mat, stenhårda sängar, för varmt, å annat smått som jag inte ens kan komma på:) En eftermiddag ville de fyra barnen (eller borde man säga ungdomarna?) lära sig windsurfa - jollar och brädor fanns så klart att hyra på stranden, så vi gjorde slag i saken. Detta innebar en timmas hård träning, inte i första hand för barnen, men för oss som försökte hjälpa dem till en kul upplevelse! Vinden hade mojnat och vred i flera stora skift under den här timman och större delen av tiden gick åt till att få upp seglet ur vattnet, hålla balansen, komma på vilket håll man skulle åt just nu och sedan kryssa mellan bojjarna som avgränsade till övriga badande (den mest seglingsvana kom i och för sig lite längre, men när hon skulle in igen dog vinden helt...) Så jag "sprang"och samm i vattnet, höll i brädorna, hjälpte till med seglen och försökte guida utan för mycket instruktioner för att som belöning se en riktigt nöjd unge som själv fått upp seglet åt rätt håll och brädan sköt fram genom vattnet. Men vilken tur för mig att vi inte hade bokat två timmar ;-)
På kvällarna promenerade vi från de sanslöst turistexploaterade delarna vid Alcudia-strand där vi bodde in till gamla Alcudia för att se lite genuinare delar och hitta mysiga uteserveringar i gränderna - så med morgonsim, dagliga långpromenader och lek i vattnet tycker jag att jag fått rätt bra med motion trots en riktigt "lat" semester :-)
På söndagen tog vi "tjejer" bussen till Pollenca för att gå på marknad och se lite annat av ön. Det var härligt med omväxlingen och dessutom timade vi in den enda dagen med moln och regnskurar så det var heller inte så himla hett att åka buss eller gå runt på gatorna utan tvärt om riktigt skönt. Vad killarna gjorde? Jo, de var kvar på hotellet å spelade kort - man har olika idéer om vad njutning innebär här i livet... Men kanske laddade de bara för nästa dag som de tillbringade på ett Vattenland - då stannade vi "tanter" i skuggan av en palm - som sagt, man njuter på olika sätt :-)

Förresten, kanske inte så njutbart, men ändå lite häftigt. Spanjorernas firande av EM-guldet i fotboll - varenda mål accentuerades av jubel och kanoner! Första målet innebar maten i vrångstrupen och hjärtat i halsgropen, sedan var vi snabba på att hålla för öronen och andas djupt... Och promenaden hem gick inte efter huvudgatan - tråkigt? Kanske, men vårt mått för njutning innehåller inte enorma mängder ljud och oväsen;-)

Väl hemma igen fortsätter vi att njuta: en svensk högsommardag i trädgården - det är verkligen inte dumt det heller!!
Hoppas ni njuter av sommaren oavsett var ni är eller hur den ser ut!

En San Fransisco på strandbaren

Vår strand och pool, sedd från balkongen

Barnen njöt också stort av att leka i poolen

en promenad i Alcudias gränder

Även månsken kunde vi njuta av från balkongen

Semesterflätorna! Vilken tur att hon inte ville ha hela håret, afrikanskan tyckte hon hade mycket hår och bara detta tog typ 3/4 tim.

Islatte, i en av dess former under veckan

Mallorcas landsbygd, sedd från bussfönstret

Å så den härliga grillmiddan idag, sittandes på altanen mellan blommande rosor och doftande kaprifol!

/Pernilla

Livets saltkorn

Ja, att göra lagom mycket i den underbara maj, det är alltid svårt - så även denna gång! Inser att jag ökat tempot under senaste veckorna utan att riktigt själv vara fullt medveten om det... först nu när återhämtningen inte riktigt räcker till blir jag efterklok och ser att jag tagit lite för stora kliv. Det som ändå känns bra är att insikten kommer ganska snabbt och jag ser möjilgheter att lösa det på annat sätt. Bland annat har jag ökat patientantalet på jobbet, men jag har dubblerat på en gång istället för att smyga i små halvsteg, så backa lite till nästa vecka behövs. Samtidigt har ju vädret varit fantastiskt och jag har tillbringat så mycket tid som möjligt i trädgården. Där trivs jag ju utmärkt och får bra träning på alla sätt, men om det blir för mycket tid där, ja, då går jag ju över gränsen iallafall...
Här om dagen fick jag ett jättehärligt mail av min kusin som så himla bra beskriver det jag ständigt försöker göra - att njuta av Nuet!och bloggen är ett sätt att skriva om det. Med hennes tillåtelse delar jag med mig av detta och hoppas att ni också tar alla tänkbara tillfällen att njuta av nuet - men det kan krävas en hel del träning:-)


"Hej vänner!
Nu har jag läst en väldigt speciell bok, Le sel de la vie av Françoise Héritier, men den har inte nâgon egentlig handling. Det är bara en massa meningar som följer pâ varandra, men alla är ett uttryck för livets saltkorn, man skulle kunna säga guldkorn men dâ betyder det nog bara det fina och vackra i livet. Med saltkorn menas det som sätter piff pâ livet i bâde bra och dâlig mening. Eller snarare att man lyckas se det som är bra även i dâliga saker. Det bästa är att man kan göra det själv; skriva ner meningar om ens eget livs saltkorn. Försök själv!

Har just kommit hem frân Sverige sâ jag tänkte skriva om det bara för att visa hur ni kan sätta igâng:

En röd stuga pâ en kulle, att se och njuta av under 3 dagar, ett mer än 100-ârigt ask -träd som skyddar stugan,  grönt frodigt gräs, högt grönt frodigt gräs som behöver klippas, en blick över en spegelblank sjö, en domherre röd vid fâgelbadet, det susar i träden, det kvittrar av alla slags fâglar som jag skulle vilja känna igen, en liten kall vindil och jag ryser, vitsipporna som prunkar i alla vrâr där inte gräsklipparen varit, smâ fina violer som lyser i gräset, en kaffedoft, kaffet som sakta gâr igenom filtret och droppar ner i kaffekannan, en kanelbulle, en vaniljdröm och med en suck känna igen de underbara smakerna av kaffe med fika som bara finns pâ landet, att känna solen i ansiktet och njuta den första solvärmen, molnen som sakta glider förbi, höra hur gräsklipparen förs fram av en stolt stugägare, se älgen pâ Sven-Eriks äng, ana fiskarna i den kalla men klara sjön, skala och koka rabarber kräm mums sâ gott,..…..osv.

Sâ där kan man hâlla pâ hur länge som helst, men det som är underbart är att ta fram de skrivna arken efter nâgra veckor och läsa det, dâ kommer allt tillbaka och man känner sig väldigt levande.

Grundtanken är väl att världen runt omkring oss existerar genom vâra sinnen, innan den existerar pâ ett välordnat sätt i vâr tankevärld och vi borde kanske till varje pris försöka ha kvar denna förmâga att känna och uppfatta världen med vâra sinnen: att se, höra, observera, lyssna, röra vid, krama, lukta, sniffa,smaka, ha en god iakttagelseförmâga för allt och alla, och för livet.
Hoppas ni fâr en trevlig skrivstund."

Tyvärr lyckades jag inte med överföringen av hennes bilder så ni får hålla till godo med några av mina;-)
Ha ett skönt slut på majmånad, trots att det verkar klart kallare än tidigare!
/Pernilla

Espresso utav Tranströmmer

Åh, vi har precis bokat en semestervecka tillsammans med våra bästa vänner en vecka på Mallorca! Det ska förhoppningsvis bli lata, soliga sköna dagar med både bad och lite äventyr. Några goda koppar kaffe blir det garanterat också, fast för min del vill jag ha det utspätt med mjölk - caffe latte är min favvo :-)
Jag fick ett mail av min kusin (TACK!) med en härlig uppmaning för att öka upplevelsen av det goda kaffet:

Att meditera över det du stoppar i munnen hjälper till att fâ tiden att gâ lângsammare samtidigt som dina sinnes upplevelser maximeras. Att meditera över det du stoppar i dig fungerar som ett förstorningsglas av upplevelsen.
-Ta ett djupt andetag och sitt bekvämt.
-Förbered dig mentalt för det du skall göra.
-Sträck ut din hand med en medveten rörelse.
-Lyft upp koppen och för den till dina läppar.
-Stanna upp. Titta. Lukta.
-Luta sedan koppen och känn hur vätskan flödar in i din mun.
-NJUT av den lyxiga känslan.
-Svälj när du är redo.
-Ställ lângsamt tillbaka koppen.
-Registrera det exakta ögonblick dâ handlingen är avslutad.
-Lägg märke till hur stilla tankarna blivit.



Inte samtidigt, men kanske mellan klunkarna, kan du läsa och njuta av Tranströmmers dikt;

ESPRESSO
Det svarta kaffet pâ uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfângade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
Det bârs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.
I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.
Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fângas upp av själen,
som ger en välgörande stöt: Gâ!
Inspiration att öppna ögonen.


Ha en bra dag och njut av livet! Även de gråregniga vårdagarna har många ljusglimtar att upptäcka ;-)
/Pernilla

Hund eller katt?

Kommer ni ihåg den Ouppfostrade hunden?? Oj, hon går på hård lydnadskurs - tränar verkligen på att bara göra en sak i taget och även när annat dyker upp på vägen säga till mig själv "Nej, nu gör jag klart det jag påbörjat. Det andra får jag ta sen!" ibland krävs det inte bara en tanke utan att jag faktiskt säger det HÖGT - tur att jag för det mesta är ensam i dessa lägen :-) Det kan faktiskt vara något så simpelt som när jag ska plocka fram frukosten (vilken jag nu intar först av allt, har insett att jag mår mycket bättre om jag äter ofta). Istället för att bara ta fram mina älskade bär till frukosten är det väldigt lätt att börja tänka på vad jag borde plocka fram för mat till middagen... Min vän Helena (som är en riktig "hundmänniska") tipsade om att hitta belöningar som gav mig motivation att följa stigen. Jag tycker det har varit svårt att hitta det, har ju inte precis något godis i fickan... men jag har nog kommit på det ändå - att göra en sak i taget är ju förutsättningen för att kunna vara närvarande i nuet och närvaro är ju förutsättningen för att kunna njuta av det man håller på med! Jag har under många år på jobbet pratat om Aktivitetsbalans. Min slutsats har varit att man har lagom livstempo då man hinner vara närvarande i det man håller på med. När för många saker splittrar en eller när det går för långsamt så det skapar frustration är tempot inte lagom. Alltså skiftar "lagom" från dag till dag, vilken livsfas man är i eller från person till person. Men det här med Närvaro har fått ytterligare en dimension för mig tillsammans med de senaste livserfarenheterna! Det handlar inte bara om att inte tänka på en massa annat utan att även Känna i Kroppen vad man håller på med. När jag kan lyssna på vad "magkänslan" eller någon annan kroppsignal säger till mig har jag större möjilgheter att göra det bästa av det jag har för mig just den här stunden. Det hjälper mig också att inte överdosera, även om jag gör något kul eller viktigt :-) Sedan visar säkert forskningen att det inte är effektivt att göra flera saker samtidigt eftersom hjärnan alltid behöver ställtid mellan de olika fokusen, för mig är det egentligen ointressant - jag känner ju så tydligt att jag inte vill göra flera saker samtidigt, det blir inte bra!

Kanske är jag mer av en katt än hund iallafall... ni vet, gillar att var lite egensinnig, inte gå i band, följa mina egna idéer... Men även en katt behöver ha viss uppfostran tycker jag :-)

Idag har katten njutit i den underbart sköna vårsolen på altanen!
/Pernilla

Spännande möten en tidig fredagmorgon

I morses var jag uppe riktigt tidigt, ja ni vet ju har jag har haft det med morgnarna... Klockan 7 var jag inne i stan för att gå på yoga! Väl framme berättar ledaren att hon har ont i ryggen och tyvärr inte kan leda något yogapass, men iallafall erbjuda en stunds meditation - pooja. Hmm, så klart viss besvikelse, men ändå känslan av att göra det bästa av det som erbjuds. Efter närmare en timmas skön meditation serverades lite te och spontant blev vi fyra som var där sittande i ett skönt samtal om livet. Så häftigt att möta andra människor som man inte alls känner på ett så öppet och förutsättningslöst sätt och känna att morgonen startade så himla bra! Tack för den stunden!
Jag har kännt mig lite lätt sprudlande hela förmiddagen - så uppgiften har varit att inte dra igång för mycket utan bara göra lagom ;-)

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det kan bli hur bra som helst ändå.

Att bli mer av den jag är ämnad att vara

Idag har jag börjat på en nybörjarkurs i Hatha Yoga! Det ska verkligen bli intressant att få träna yoga och ökad förståelse i tänket "bakom".
Jag nämnde tidigare att jag läser en bok om Mindfulness; lycka nu av Titti Holmer. Den är faktiskt klart över förväntan (erkänner mina fördomar om en gratisbok som hängde med ett magasin, speciellt med den titeln - jag trodde de tänkte presentera ett "Quick-fix", men den är riktigt bra!) Författaren är psykolog och skriver utifrån ett helhetsperspektiv. Dessutom gillar jag en psykologs betoning av kroppens betydelse ;-) "Det är genom kroppen vi upplever världen och kommer i kontakt med vår omgivning. Det ligger i kroppens natur att vara en källa till lycka." "kroppen är också grunden för all självkännedom."
Jag har ju under många år tränat Basal Kroppskännedom (BK) som är en behandlingsform som har utvecklats som en västerländsk variant från de österländska träningsformerna taichi och qigong och bygger liksom de på att träna både kropp och medvetande, det vill säga – hela människan. Dessutom har vi tagit med oss dessa kunskaper vidare in i arbetsterapin och all aktivitet som var och en av oss utför dagligen och om allt går vägen (främst med mitt tillfriskande) så ska jag i höst hålla kurs i detta; BK i Aktivitet - det blir helt enkelt världspremiär! Det kanske blir många inlägg om detta framöver, men om du är mer intresserad kan du läsa om BK på deras hemsida.

Att jobba med sig själv och öka sin självkännedom är något av det mest spännande som finns, tycker jag, men ack så svårt. Alla insikter är inte roliga och ibland är ju träning riktigt jobbigt, oavsett form. Men för att landa ner och få ny kontakt med kroppen i somras, när det var som värst, började jag med mindfulnessträning flera gånger om dagen (återkommer om detta) och nu tycker jag att jag tränat upp mig till ett riktigt bra läge med intentionen att verlkigen vara närvarande i allt jag gör, försöker verkligen att inte göra två saker samtidigt.

Nu vill jag få ihop dessa olika träningsmetoder och hitta de bästa verktygen för mig just nu. Jag tror det blir en spännande resa in i yogans värld!

Så via det viktigaste instrument jag har kan jag vara väl förankrad och stå i mina ben. Då bär de mig genom livet, vilket innebär att jag kan bli mer av den jag är ämnad att vara!

Låter det flummigt? Kanske det, men i så fall har du mycket spännande att utforska för att Du ska kunna bli mer av den Du är ämnad att vara :-) Lycka till med ditt arbete!

/Pernilla

Äntligen har jag bakat bröd!

Jag har ingen aning (vill inte veta) hur många paket jäst min man grymtande har slängt under senaste åren. Jag har i affären köpt jäst med föresatsen att jag vill ha hembakt bröd, min man har undrat om det är för sophinken jag köper dem... å så gång efter annan får han rätt, men snart inhandlas ett nytt paket! Jag vill ju så gärna få till det! Att baka sitt eget bröd känns så himla rätt - det blir nyttigare, godare och billigare än köpebröd och dessutom är det ju så härligt att baka; att få mixtra med olika ingredienser, kladda å knåda och inte minst doften. Bara doften är ju värd hela jobbet!

Så idag var tanken en riktig mindfull-stund med gott om tid för bara mig, degen och sinnena. Tyvärr var inte orken på samma plan... Det var eftermiddag innan jag kommit igång, valt recept - något gott, nyttigt och framför allt lättbakat.Tack Åsa för inspirationen och brödreceptet.
Började iallafall med en dryg halvtimmas stund med dagens mindfulness mantra då jag knäckte en hel påse kvarblivna valnötter från jul. Sedan var det redan dax för vila igen...

Men nu framåt kvällen (piggnade åtminstone till något så när) blev det iallafall både Valnötsbröd och ett Dinkelbröd med frukt och nötter!

Det blev härligt med nybakt bröd till middagens chili!

/Pernilla

Den underbara naturen!

Det har varit skönt att börja jobba, men marginalerna försvann, vilket inneburit att mina idéer till blogginlägg har fått ligga i träda :-(
Just nu är min idé att försöka beskriva året som gick, kanske kunna bli klar över varför det blev som det blev och hur det sedan kändes. Får se om jag kan göra detta på ett begripligt sätt... men kanske det kan ge bitar till mitt eget pussel som kan läggas så småning om?
Innan jag hittat en början på det kan jag dela med mig av några sköna naturupplevelser, vilket måste vara den optimala formen av mindfulness!
Igår var det vintrig sol, blåst och öppet vatten vilket skapade fantastiska iskreationer nere vid sjön som min dotter å jag upptäckte under gårdagens promenad.

Här om året var det ännu bättre förutsättningar för detta vackra fenomen. Då var jag tvungen att vända hem efter kameran för att ta massor av bilder, bla. på hästar och sjöodjur!

Ett annat häftigt naturfenomen har jag upptäckt ett par gånger i bokskogen där jag brukar promenera, nu har jag också fått ett namn på det Håris. Det står om detta på SMHIs hemsida just nu. "Håris är ett ovanligt fenomen som bildas när fukt tränger ut ur vattenindränkta trästycken vid temperaturer strax under noll grader."

Just nu läser jag en bok om Mindfulness; lycka nu av Titti Holmer. Där står en hel del tänkvärt, bla. "Hapiness is a skill". Lycka är en färdighet, alltså kan vi träna oss till lycka. Med hjälp av sinnesnärvaro använder vi oss av våra sinnen för att förflytta oss till nuet. Öva dig i det tankefria varandet.

Bland naturens fantastiska och vackra upplevelser upplever jag många stunder av lycka!

/Pernilla