Vilken fantastiskt vecka!

Nu har jag passerat en viktig milsten i mitt liv - jag har hållt min allra första kurs i egen regi och jag är supernöjd med resultatet!!
Att få ihop en grupp med människor från helt olika håll, med generellt lite kunskap om det som komma skall, är en intressant, men inte helt lätt uppgift. Att då känna hur gruppen växer under veckan, processen fortskrider och avslutas med tillförsikt om framtiden - det är en gåva. Kursdeltagarna var verkligen med på spåret, förstod vårt syfte och intention. Kommentarer från utvärderingen; "Det här var en annorlunda kurs - Vi förväntas inte anteckna, trycka in kunskap via huvudet, utan istället hitta svaren i kroppen" "Den här veckans process, där jag jobbar med min egen inre resa, har gett mersmak som jag tar med hem för att jobba vidare med." "TACK för att du visat mig hur man kan träna kroppskännedom i Aktivitet. Det har hjälp mig att förstå och kunna omsätta till mig själv och mitt arbete."
Samtidigt har det gett mer kunskaper om mig själv och min nuvarande kapacitet. Hur jag behöver lägga upp mitt arbete och mitt sätt att ta pauser för att verkligen hålla en hel vecka. Nu har jag bara haft halva ansvaret och det har varit klart avgörande, stödet från min kollega har varit helt suveränt och hon har tagit ansvar för allt övergripande! Onsdagen var tuff (OM allt bara hade varit utifrån MINA behov hade jag varit ledig då...) men trots huvudvärk och uttröttning klarade jag hitta en bra nivå, ta ansvar för mina bitar och dra mig undan för så mycket vila som möjligt däremellan. Det var en seger att vakna på torsdag morgon och känna mig utvilad och redo för ytterligare en dag istället för ökad trötthet.

Tänk så häftigt att vi ska få göra om samma kurs två gånger till inom närmsta månaderna!!

Sedan har helgen fortsatt med nya upplevelser; Igår utökade vi familjen med två vackra undulater! Det ska bli såå spännande att införliva dem i vår familj och vardag. De har inte ens fått namn än - den blåa och den gröna ska väl blir något betydligt roligare...

Och nu gäller det att jag snabbt blir färdig med mitt inlägg för nätet är tingat av fem killar i 12-13 års åldern som börjar höstlovet med dataspel och ska snart köra turnering med närmare 300 andra lag, de stannar väl ett dygn eller så. Detta kompletterat med två 17-åringar så är huset fullt! Kvällens pizzabak blir nog spännande!

8 - Sommarlovet är slut

Ibland kanske skillnaden inte är så stor om jag jämför och ibland är den oändlig. Jag är inte så många timmar på jobbet nu heller och jag vet verlkligen inte hur det kommer bli, men mina känslor är helt annorlunda. Jag skäms inte över att jag är sjuk utan "det är som det är". Så här blev mitt liv och jag har tillförsikt över att det är och kommer bli bra! 

Att inte börja jobba igen när alla andra gör det...

Under sommaren 2011 rullade det på på nåt sätt. När alla andra också är lediga kommer inga frågor om jobb, man kan ta det lugnt utan dåligt samvete, och vardagssysslor kan man lösa tillsammans (eller snarare av någon annan...). Men plötsligt var sommarlovet slut, alla återvände till jobb och skolor, men INTE JAG! Plötsligt blev det så mycket tydligare igen att jag inte var frisk och funderingarna kom så klart om hur det skulle bli... 

Ett stort stöd och tröst just då var alla de hälsningar som kom; Arbetskamrater som saknade mig och vänner som uppmuntrade på många olika sätt! Det var oerhört betydelsefullt, både med insikten att jag faktiskt var saknad - inte först för de prestationer jag brukar göra utan för min egen skull, och också förståelsen från alla.

Jag skrev om detta på alla hjärtans dag - och återigen ett Stort, Stort TACK för att ni finns, ni är SÅ betydelsefulla!

Långt senare tror jag insikten kom för både mig och min man - för honom var det skönt att få återvända till jobbet och slippa lite av allt det ansvar han haft under sommaren...

Tack älskade make för att du finns vid min sida!

Skön midsommar!

Midsommar afton blev precis så härlig som man kan hoppas. Obligatorisk sillunch och blomsterplockning följdes av förberedelser för kvällens middag.

Utifrån väderprognosen och himlens skiftningar mellan klarblått och störtskurar så dukade vi midsommarbordet i carporten! Med några lövruskor, stora blombuketter och en somrig duk så blev det jättebra - plötsligt hade vi fått ett nytt uterum! Att solen då valde att främst skina gjorde ju bara allt ännu bättre.

För första gången firades midsommarafton utan våra döttrar, men det blev en riktigt bra kompromiss för en tonårsmammas oroliga hjärta ;-) Tjejerna med kompisar var hemma hos bästa vännerna och övriga familjerna var hemma hos oss - i carporten!

Så midsommarafton avlöpte så klart med sill, potatis och jordgubbar och bara glada miner (förutom ett par killar som cyklade omkull när de skulle testa om det går att köra med armarna i kors...) Men i övrigt har helgens fokus legat nån helt annan stans, nämligen på en lite söt blå fågel!
Sonen är väldigt sugen på husdjur och sedan länge har flera varianter räknats bort, främst pga allergier, men nu senast funderar han/vi på om fågel kan vara ett alternativ. Så nu var det så lägligt att Peppe behövde lite passning under midsommarhelgen. Inga astmabesvär har visat sig och han har varit så söt så vi får se. Samtidigt har ju mersmak väckts, om man kan ha en liten fågel kanske man lika gärna kan ha en stor... Tänk en papegoja som man kan få att prata, det vore ju spännande... Arbetskrävande, skitigt, skrikigt, och intresset ska hålla i sig många år, hmm... inte helt enkelt att veta hur man ska göra... Vad har ni för erfarenheter? Kan ni hjälpa oss göra ett bra val?

 Hej då Peppe, tack för att du ville tillbringa midsommar med oss :-)

Pre-session-changes

 - alltså positiva förändringar som påbörjats redan inför en behandling! Inom lösningsfokuserad korttidsterapi har man forskat på att 2/3 av klienterna som bokar en tid hos en terapeut, coach eller konsult har påbörjat den positiva processen redan mellan tillfället för tidsbokningen och första besöket! Så känns det just nu; jag känner mig både piggare och gladare, även om orken bara räcker till promenader och trevligt trädgårdsarbete (min man har alltid tyckt att det är konstigt att jag orkar klart mer där än inne ;-) Bara känslan av hopp, att det finns hjälp att få lyfter ju så klart många steg mot känslan av hopplöshet. Det blir säkert en tuff vecka, men efter en skön ledig långhelg hemma med familjen ser jag nu verkligen fram mot veckans BK-kurs. Väskan är packad!

Självreflektioner

Kanske var jag överoptimistisk igåt iallafall... Läste just inlägget om att jag är "alkoholist" men missbrukar energi, inte sprit. Jag har funderat över varför INGEN kommenterat den delen av inlägget... men inser ju att jag mest skrivit om de positiva händelserna som varit, även om tårarna rann när jag skrev den senare delen av texten! Ja, tydligen har jag inte så svårt att linda in allt i en positiv solgul linda, men samtidigt - allt det där positiva fanns ju också, det var inget fejk! Kanske hade reaktionerna blivit annorlunda om jag skrivit två separata inlägg och jag själv kunnat stå för ett "svart" inlägg??

Förrutom den senaste förkylningen, så har ju så klart livet inte fortsatt så där skönt och enkelt som efter kursen, då skulle det nog vara nåt fel. Men läste också ett inlägg från i somras då jag var himla frustrerad! Den här bloggen har varit bra för mig på många sätt och just nu hjälper den mig att verkligen komma ihåg och kunna se förändringen, även om det går i uppförsbacke. Jag är väldigt mycket bättre nu än i somras! Å andra sidan är det ett bra tag sedan semester...
Och frukosten, den fortsätter få vara riktigt vacker med bär eller frukt, men jag kan njuta av den flera timmar tidigare än för ett år sedan!

Senaste veckorna (före förkylningen) har jag börjat upptrappningen mot 75% arbete - inte tagit det i den takt som läkaren plötsligt föreslog, utan i min egen takt - Det har jag iallafall lärt mig nu! Så jag har varit på jobbet 25 tim/v; alltså varit där, men "presterat" på 50%. Läkaren tyckte nog i och för sig att plocka ur diskmaskinen, torka britsar och städa papper också är arbete som jag borde ha lön för, eftersom det också är uppgifter som behöver göras. MEN det är inte mina ordinarie uppgifter och jag vet vid det här laget att det skulle vara oerhört svårt (för mig) att göra den typen av uppgifter istället för att boka almenackan full av patienter! Sen tror jag inte arbetsgivarn är så sugen på det heller, men det är ju en annan sak.
Å andra sidan har jag tappat bort almenackan, så jag skulle ju inte kunnat boka den full ändå...
Fast, inte ens den går ju; jobbets inbokningar finns ju i journalsystemet, det är bara privatlivet som plötsligt blivit hur ledigt som helst :-) Nu var jag bara tvungen att skriva en smilie!
Det känns som ett stort steg kvar innan jag varken klarar vara på jobbet 30 tim eller prestera på 75%, men det får faktiskt ta den tid det tar!

Så nu försöker jag göra en lagom trevlig planering för den underbara månaden december - iallafall om man i lugn å ro hinner baka, pyssla, laga mat å det där andra som man vill göra inför en trevlig helg med familjen. Förra året var ju förutsättningarna annorlunda och det blev riktigt bra. Vi får se hur det går den här gången! Men med tanke på jul ska vi verkligen försöka bara göra det roliga å hoppa över så många måsten som nånsin är möjligt.

Snart får vi njuta av alla de vackra ljusen!


Så blev även detta ett positivt inlägg... Ja, varför inte?

Fördelarna med en rejäl förkylning ;-)

För ett tag sen sa min bästa vän "Du behöver inte alltid skriva positiva saker på din blogg, eller avsluta med en smileis (hur det nu stavas). Du får skriva att du mår skit! Tänk hur dålig du var den där söndan när medicinen strulade!"
Jag har verkligen funderat på det... försöker jag låta "flåshurtig", inte erkänna hur det verkligen är eller... Men det jag kom fram till är nog ganska enkelt - när jag mår som sämst är jag inte i stånd  att skriva, så sedan när jag skriver är ju allt alltid mycket bättre!! Allt är ju relativt ;-)

Senaste två! veckorna har sonen varit hemma med förkylning och feber. Jobbigt och långtråkigt för honom och samtidigt lite konstigt för oss - han har ju nyligen passerat strecket när man inte får vara hemma för sjukt barn. Nu klarade han sig bra och min man å jag försökte vara hemma det som gick. Nu äntligen har hans feber släppt och han ska till skolan imorgon!
Däremot övermannade förkylningen mig i torsdags! Jag var på jobbet, men städade mest bland pappren och trodde att jag skulle kunna klara gå på en utbildning fredag förmiddag. Men då var tydligen kroppen förståndigare än knoppen (igen:-) och ordnade lagom med feber fredag morgon så jag insåg att jag skulle stanna i sängen... Nu har febern släppt å jag är klart piggare, tror det finns en god chans att det inte blir någon 14-dagars-variant! Visst vi missade en trevlig lördagmiddag hos bästa vännerna och dagens julskyltning i spöregn, men å andra sidan har jag inte orkat mycket annat än ligga på soffan å läsa "Den kvalitativa forskningsintervjun" - å ni hör ju hur upphetsande det låter - så nu har jag iallafall fått lite av det gjort :-)

Det är faktiskt inte så svårt att vara positiv i efterhand - det är väl ungefär som att vara efterklok - och betydligt trevligare än att gnälla över spilld mjölk...

Imorgon blir det också Kvalitativ forskningsintervju, sen hoppas jag att jag är frisk :-)

Ha det gott!
Pernilla