Seglingens betydelse för hälsan :-)

Segelklubben har börjat med en ny tradition - sista helgen på sommarlovet åker vi tre dagar till Blekinge och tränar jollesegling på havet - super härligt!

Förra året vid den här tiden var ju jag rätt dålig. Funderade på om det verkligen var möjligt att få till detta. Tack vare mina kära vänner i klubben (och familjen så klart) blev det hur bra som helst! De övertalade mig att det enda jag behövde göra var att infinna mig, allt annat skulle fixas på plats - barnen sov gemensamt, tränarna höll i seglingen och framförallt all MAT skulle fixas gemensamt! På torsdagkväll levererade alltså min man husvagn, båt, barn och fru till Pukavik. Efter att förtältet var rest åkte han hem igen för att jobba en dag till ;-) Att jag sedan mest lodade runt i mysbyxor och "sov-t-shirten" verkar ingen direkt lagt märke till (åtminstone var det ingen som sa nåt till mig ;-) Sedan var det det bästa med hela helgen - på lördagen blåste det så mycket att alla barnen inte ville segla. Är det bra? Nää, men det innebar att det stod en jolle ledig å bara väntade på mig! Jag behövde inte göra annat än ta på flytvästen, kliva i jollen och sen bara NJUTA av att forsa fram på vattnet! En av kompisarna sa efteråt att han inte sett mig så nöjd å glad nånsin! En snygg profilbild på fb blev det också ;-)

I år var det upplagd för en lika härlig repris! Till och med med ännu bättre förutsättningar för mig - dottern sommarjobbade under veckan och skulle inte komma förrän på fredag kväll. E-jollen  var alltså "min" första seglingsdagen! Helgen var en av de soligaste under hela sommaren och bjöd på blandade vindar - bästa tänkbara förutsättningar. Möjligen skulle väl havet ha bjudit på lite mer vågor eftersom det är en av de saker som vi insjöseglare behöver träna extra på.
Att vara 40+ och segla e-jolle är inte precis självklart. Avståndet under bommen är i bästa fall en halv meter och den ska man under varje gång man "slår eller gippar" - alltså byter riktning! Jag ska träna ännu mer yoga under vintern :-) Dessutom är båten väldigt lätt i förhållande till segelytan så det är full shå att hålla den på rätt köl! Jag välte bara en gång ;-) Det var hur kul som helst!!! Först på lördagen började min kropp förklara för mig att det kanske var väl gymnastiska övningar jag gjort och senare under veckan undrade mina vänner om jag ramlat ner för en trappa eller vart alla blåmärken kom från... Men det var det värt!!!

Att jag sedan inte förstått att jag inte är så himla mycket bättre än för ett år sedan som jag vill tro, det får jag främst betala för i efterhand. Trots att jag vilade flera gånger under dagarna, hade allt fixat lika suveränt som för ett år sedan, la mig redan vid 10-tiden på kvällen osv och hade det jätte trevligt, det räcker inte - upplevelser belastar hjärnan...

Simma lugnt, speciellt om du välter med båten :-)
/Pernilla

Att tillbringa livet i rullstol

Jag var på Företagshälsovården igår…

Även ett liv i rullstol kan vara ett gott liv! Men på ett annorlunda sätt än tidigare. Ibland kan jag ändå kliva ur den och gå några steg, glömma den bakom hörnet. Då glömmer både jag och min omgivning att den finns – då vill jag springa! Kanske jag tom klarar några springande steg och sen blir väldigt ledsen för skrubbsåren jag får när jag faller…

Sociala kontakter tar mest – alltså innebär semester en belastning för utmattade istället för vila och återhämtning – vilket innebär att när vardagen rullar på i sin gilla gång mellan arbete och hem, utan några utsvävningar på helgerna, då kostar det minst energi.

Hur ska jag då kunna träffa familj och vänner som bor på långt håll, när jag varken orkar åka dit eller orkar vara ”värdinna” vid besök?

Beteendevetaren på FHV tycker inte alls att det är konstigt att jag mår sämre efter semestern… andra trötta efter att varit bortresta en helg i ett par dagar, men som utmattad kanske jag är det i ett par veckor – hur tusan ska jag hitta ett sätt att stå ut med detta?? Det känns som jag inte kommer få göra någonting…

Jo, du ska hitta ett annorlunda sätt att leva ditt goda liv! Men hur det kommer se ut kan ingen förklara för mig, det kommer jag så småningom hitta själv.

Att inse och acceptera att jag troligtvis aldrig kommer återfå den energi och aktivitetsnivå jag haft känns tufft. Att verkligen sätta mig in i att jag har en kronisk sjukdom, ja i alla fall en kraftig allergi, det känns tufft. Typ som hästtjejen som får reda på att hon är så allergisk att hon aldrig mer får sätta sin fot i stallet.

Hon får mig att tänka till, över hur dålig jag verkligen är just nu jämfört med före semestern – jag inser att jag faktiskt försöker göra mer på jobbet nu än då, jag har själv trappat upp nivån för jag vill orka och kunna göra lite mer. Jag hatar väntelistor ;-) Så nästa vecka får jag boka in mer luft i jobbalmenackan igen så jag ger mig själv möjligheten att verkligen återhämta mig från semestern och sommaren, för att återigen kunna ta nya steg lite längre fram!

 

Även om jag skriver detta med sorg i hjärtat och tårarna rinner så kan jag ändå le och se framtiden med tillförsikt – har jag bara tålamod så kommer det fungera J

 

Berätta gärna för mig var man kan köpa tålamod!

Stora kramar Pernilla

Att njuta av att få vara Nörd

Visst har väl sommaren bestått av en hel del sol?! Iallafall minns jag bäst de dagar som varit helt okej väder och just nu skiner ju solen :-) 

Första veckan på jobbet har snart passerat och å ena sidan har jag inte alls hunnit få koll på planeringen och å andra sidan är det så skönt att komma in i rutinerna igen - speciellt när kvällar och helger är skönt somriga!

I måndags var en underbar arbetsdag! Klockan 7 på morgonen satt vi på tåget till Skåne och först vid 20 var vi hemma igen. En lite väl lång arbetsdag för mig, men med självklart inplanerad mat å vila och helt ledig tisdag, fungerade det perfekt. Dessutom var ju fokuset bara på EN sak hela dagen. Vad jag gjorde? Jo, ledargruppen för världspremiären av kursen "BK och BK i Aktivitet, BKA, Tillämpning och integrering mellan arbetsterapeutens och sjukgymnastens arbetsområden, 5 dagar" hade planeringsdag!

Att sitta 5 personer tillsammans å bara få spåna inom ett område som man själv är så såld på, tillsammans med andra som är lika nördiga - det är så kul! Att verkligen få möjligheten att utveckla något utifrån en egen idé och med väldigt få yttre begränsningar få jobba med detta, det känns så otroligt! Att dessutom våra chefer också köpt idén och ser möjligheten till verksamhetsutveckling gör självklart saken lättare. Sedan, framförallt är det ju responsen från patienter och de människor som fått ta del av vår metod, som är överväldigande.
Så nu är höstens fokus tydligt - det är tankar, idéer och framförallt praktiskt görande med fokus på kroppskännedom och hur vi på bästa sätt använder våra kroppar och hela oss själva i allt vi gör!
Om familjen tycker det är lite tjatigt?? Kan nog hända, speciellt när de inte får sjunka ihop vid köksbordet å sitta som hösäckar eller ha "stöttor under nya hus" som min farmor alltid sa... :-) Men det är väldigt kul att tillsammans md dottern diskutera kroppshållningen i samband med konståkningen och hur hon på bästa sätt ska kunna guida 5-6 åringarna i "hennes grupp" att hitta rätt rörelsemönster.

I helgen ska vi fundera och öva på hur man på bästa sätt använder kroppen i jollen - då blir det seglarläger i Blekinge!

Ta hand om er!
Kram Pernilla

Förväntans oro

Så var första arbetsdagen efter 6 veckors semester avklarad. Det var riktigt kul och kändes bra på alla sätt att komma tillbaka till jobbet! Underbart att komma dit, träffa alla trevliga arbetskamrater och se att det finns spännande arbetsuppgifter som väntar under hösten.
Som alltid blev det ju så klart mycket prat om hur alla haft det under sommaren. Det är väldigt dubbelt att konstatera att de första två-tre veckorna av semestern var underbara med först Mallorcaresan och sedan besök hos min mans familj, MEN efter det har jag använt resten av semestern till att återhämta mig och jag är fortfarande inte i samma form som jag var när jag gick på semester... Det är faktiskt frustrerande, jag tycker jag gör så mycket "rätt", men återhämtningen går så långsamt! Det är så grymt tålamodsprövande! De sista dagarna före jobbstarten har faktiskt varit tuffa, jag har helt klart haft "förväntans oro", tycker det är ett så bra ord, jag har funderat över hur tusan jag ska klara hösten på ett bra sätt om jag inte ens klarar att ha semester... ;-)
Det är intressant hur den där hjärnan fungerar - jag ser vad jag tänker, förstår att det inte är konstruktiva tankar, förstår att jag mår mycket sämre i stunden om jag låter dessa tankar snurra, MEN det går ändå inte få stopp - oron och ältandet bara snurrar på. Det hade varit mycket bättre om jag gått till jobbet igår istället :-) ELLER så borde jag skrivit ett blogginlägg!
Inser att det är rätt bra att skriva, saker å ting blir klarare när jag måste formulera det och därefter lättare att hantera. Men under stor del av sommaren har jag bara varit trött, trött å trött - man och dotter skötte matlagning å allt annat nödvändigt å jag bara gled runt, vilade, sov å orkade oftast knappt mer än plocka av matbordet, ta hand om disken eller så... Otroligt skönt att familjen bara kan acceptera läget å snabbt anpassa sig efter det som gäller för stunden!
Senaste tiden har det iallafall gått tydligt åt rätt håll och nu handlar det väl om att återigen hitta vardagsrutinen och hämta kraft utirfrån den!

Hoppas bara att lite sommar kvarstår även om jobbet börjat igen!