Under året som gått har min trädgård varit ett av de bästa ställena för min nödvändiga träning. Det har också varit den plats där jag lättast hittat avkoppling och närvaro.
Jag har mer å mer insett att min trädgård är en bild av min hjärna :-) Den innehåller många delar, inklämda på relativt liten yta, mycket färg,både ätbart och njutbart, helst komponerat i smakfulla kompositioner, men på sina ställen helt vildvuxet, flera påbörjade men ej slutförda projekt, har idéer om ännu fler projekt som jag helst vill påbörja NU och jag tror att den ska klara sig utan gödsel... Under senaste året har jag försökt att enträget koncentrera mig på en del i taget - gräva upp, fylla på med massor av jord å näring, rensa bort allt det som inte får plats eller ska vara just där, begränsa i färger och förvånas över hur växterna överhuvudtaget har kunnat växa i den otroligt dåliga jordmånen... Samtidigt får jag inte helt försumma de övriga delarna, hur ska de annars klara sig? Visst, gräsmattan har inte fått nåt gödsel i år och den ser ut därefter, men det har ju iallafall regnat så den får klara sig. Alltså handlar väldigt mycket av mitt görande om att slutföra tidigare påbörjade projekt - inte min största styrka i livet, men desto bättre träning ;-) samtidigt som jag inte ges chansen att verkligen bara djupdyka i en del utan måste ha tålamod med vissa avbrott för fokus på annat.
Ja, livet är som en trädgård! Vilken tur att min inte ser ut som de där moderna plattsatta varianterna iallafall :-)
Förra sommaren såg jag bara oreda och kaos, trädgården hade fått sköta sig själv i ett par år medan jag fokuserat främst på studier och annat. Det var ett medvetet val, inte ens jag kan ju göra allt samtidigt ;-) Första tiden var det ju extra vackert, växterna som frösådde sig där de själva ville skapade en vacker känsla av ängar i rabatterna, men så småning om tappade ju trädgården sin struktur och allt var över allt, förrutom de där lite känsligare växterna som tynade...
I början gick jag ju mest runt som en zombie i trädgården. Gjorde möjligen något i ett hörn, för att snart glömma bort vart jag börjat, å i stället vara någon helt annanstanns. Det hjälpte knappast min stackars hjärna!
På Företagshälsovården fick jag stränga instruktioner om att bestämma mig för varje tillfälle vad jag skulle fokusera på, sedan återkomma till den hela tiden. Ni vet, inte låta
"hunden hitta en ny pinne i varje buske". Jag funderade lite över min grundplan till trädgården, försökte påbörja en struktur för arbetet och sedan fokusera bara på en sak i taget även om det fanns tusen saker till att göra. I början var detta ett tufft göra. Det var korta stunder jag kunde fokusera i taget. För de olika "arbetspassen" hade jag olika fokus, ibland tillät jag mig att bara glida runt för att se vad jag hade lust med,"nosa runt på alla härliga pinnar", för att sedan försöka bestämma mig bara för någon och återkomma till den.
Det här har gett en viss tillfredsställelse, ser hur något växer fram. Samtidigt går arbetet otroligt långsamt. Jag inser verkligen hur många projekt jag alltid har på gång samtidigt och att det krävs MYCKET tålamod för mig att stå ut utan nya fokus tills allt är klart. Jag inser också vilken enorm jordförbättring som behövs i hela trädgården, jordmånen är väldigt mager här och inget kan förväntas växa utan näring. Å regelbundet gödslande är väl inte det roligaste jobbet i trädgården, om man frågar mig ;-)
Idag är den bästa onsdan sedan jag började jobba efter semestern! Onsdagar är min "lediga dag" vilket mest inneburit hejdlösa timmar sovandes i sängen, men idag tror jag inte det behövs - ska ta mig några sköna timmar grävandes i rabatterna istället :-)
Njut av naturen - den ger så mycket igen!
/Pernilla
