Stormen Simone

Vanligtvis brukar jag ha rätt god koll på vädret; vindarna med tanke på segling, nederbörd och frostrisk med tanke på trädgården och så klart kläder efter väder så man kan vara ute så mycket som möjligt, även vid risk för nederbörd. Men på sistone skyller jag på att SMHI-appen inte alls funkar på min mobil... Vilken tur att andra hade bättre koll då när Simone närmade sig. På måndagen var vi ute å stormsäkrade våra seglingsjollar - tänk vilken tur att klubben har en ny container som rymde dem och att vi var lediga så vi kunde få till detta. Det var mycket skönt att veta när vindarna ven runt knuten på kvällen! Däremot insåg jag sent att jag glömt ta nån vända runt trädgården, så när utemöblerna började fara runt var det dax att ta hand om dem också.
Visst syntes spåren av vindarnas framfart med mängder av pinnar, barr och skog på vägar och annat, men det var få välta träd jag såg igår. Så till min förvåning och besvikelse hittade jag detta i morses:










Men det är ju bara en petitess jämfört med hur det såg ut efter stormen Gudrun:














Desto roligare var det i stället när vår lilla gröna undulat idag klev upp på sonens finger! Vi har haft dem i fyra dagar och det är lite progress för varje dag. Igår fick jag mycket försiktigt klappa dem på bröstet, kanske inte med välbehag, men iallafall...
Undra om man också kan lära dem att inte använda så mycket av de skrikigaste ljuden, annars är det risk att den blå får heta "Tinnitus", å det tycker jag skulle vara rätt trist ;-)

Cancer = ångest

Igår kväll bänkade sig hela familjen framför TVn för att se Cancergalan. Vi såg fram mot riktigt bra musik och en känsla av hopp. 8 av 10 överlever cancer = mycket hoppfullt! Men programledningen hade tydligen en helt annan syn på bästa sättet att lägga upp ett insamlingsprogram, de hade fokus just på de 2 av 10 som inte överlever. De lyfte fram hur många av oss som känner någon som kämpar mot cancer, hur tufft de har det och hur många som inte klarar sig - om det var ångest de ville framkalla så lyckades det bra. Det är kanske ett effektivt sätt för att samla in pengar, inte vet jag, men för oss slutade det med tårar, magont och att vi helt enkelt stängde av!
Att däremot delta i en positiv upplevelse som "Yogamaraton mot bröstcancer" som jag var på för två veckor sedan skapade ingen som helst ångest. Under dagen var vi tydligen ca 70 personer som la 10000 kr genom att själva göra bra saker för vår egen hälsa samtidigt som vi la en slant till ett bra ändamål - det är väl en riktigt "win win"-situation. Det gav en skön känsla om hopp för livet när jag gick därifrån!

Vilken fantastiskt vecka!

Nu har jag passerat en viktig milsten i mitt liv - jag har hållt min allra första kurs i egen regi och jag är supernöjd med resultatet!!
Att få ihop en grupp med människor från helt olika håll, med generellt lite kunskap om det som komma skall, är en intressant, men inte helt lätt uppgift. Att då känna hur gruppen växer under veckan, processen fortskrider och avslutas med tillförsikt om framtiden - det är en gåva. Kursdeltagarna var verkligen med på spåret, förstod vårt syfte och intention. Kommentarer från utvärderingen; "Det här var en annorlunda kurs - Vi förväntas inte anteckna, trycka in kunskap via huvudet, utan istället hitta svaren i kroppen" "Den här veckans process, där jag jobbar med min egen inre resa, har gett mersmak som jag tar med hem för att jobba vidare med." "TACK för att du visat mig hur man kan träna kroppskännedom i Aktivitet. Det har hjälp mig att förstå och kunna omsätta till mig själv och mitt arbete."
Samtidigt har det gett mer kunskaper om mig själv och min nuvarande kapacitet. Hur jag behöver lägga upp mitt arbete och mitt sätt att ta pauser för att verkligen hålla en hel vecka. Nu har jag bara haft halva ansvaret och det har varit klart avgörande, stödet från min kollega har varit helt suveränt och hon har tagit ansvar för allt övergripande! Onsdagen var tuff (OM allt bara hade varit utifrån MINA behov hade jag varit ledig då...) men trots huvudvärk och uttröttning klarade jag hitta en bra nivå, ta ansvar för mina bitar och dra mig undan för så mycket vila som möjligt däremellan. Det var en seger att vakna på torsdag morgon och känna mig utvilad och redo för ytterligare en dag istället för ökad trötthet.

Tänk så häftigt att vi ska få göra om samma kurs två gånger till inom närmsta månaderna!!

Sedan har helgen fortsatt med nya upplevelser; Igår utökade vi familjen med två vackra undulater! Det ska bli såå spännande att införliva dem i vår familj och vardag. De har inte ens fått namn än - den blåa och den gröna ska väl blir något betydligt roligare...

Och nu gäller det att jag snabbt blir färdig med mitt inlägg för nätet är tingat av fem killar i 12-13 års åldern som börjar höstlovet med dataspel och ska snart köra turnering med närmare 300 andra lag, de stannar väl ett dygn eller så. Detta kompletterat med två 17-åringar så är huset fullt! Kvällens pizzabak blir nog spännande!

Närvaro

Närvaro i mig själv - i min stabilitet, i min kropp
Närvaro i aktiviteten jag håller på med
Närvaro i mötet med de människor jag möter
 - de är inga små krav vi ställer när vi försöker vara ständigt närvarande i allt det vi gör precis här och just nu - hela tiden

Efter två dagars övande somnar jag nu nöjd och trött och ser med tillförsikt fram mot ytterligare tre dagars kurs.

Nu är det nära!

Sista förberedelserna pågår, nervositeten åker berg och dalbana och orken lika så!

Morgonpromenad vid jobbet - dimman lättar

I morgon åker jag ner till Skåne för att installera mig på Östra Grevie folkhögskola där vi ska hålla nästa veckas kurs. Det känns helt fantastiskt! Det blir mitt första uppdrag som egenföretagare, stället verkar ha allt och jag är övertygad om att det kommer bli en toppenvecka.
Så nervositeten handlar egentligen inte om ifall jag har kunskap nog att genomföra kursen utan om hur jag gör allt; speciellt förberedelsearbetet tillsammans med vardagens vanliga bestyr och alla dessa frågor som uppenbarar sig som ny företagare, på ett för mig hållbart sätt.
I söndags skickade jag iväg mina första fakturor! Det var ett stort steg, och jag är evigt tacksam att min närmsta granne är revisor och intresserad av att inviga mig i företagsekonomins mysterier (var kanske inte just det jag hade som syfte när jag startade, men är otroligt skönt att få bli ledd med tydlig hand genom bokföringens värld). Samma dag satt jag ett antal timmar och läste "Aktivitetsteori" och förberedde en föreläsning jag ska ha under veckan.
MEN Jag glömde sätta upp en strikt tidsplan i början av dagen... = jag tappade känslan för tiden, trots att jag varierade, var ute i trädgården en stund, men  = jag gick klart över mina gränser, skulle ju bara göra lite till... = på kvällen speadade hjärnan över, det kryper i kroppen, utmattningen var stor och ledsenheten över att jag gör mig själv illa så fort jag inte har full koll kommer ju också så klart...
Det som ändå är positivt är att se att jag idag har massor av hanteringsstrategier att ta till = jag åker inte rutschkana ner i djupet, utan kan mer acceptera läget och följa kroppens råd = vila, vila och åter vila, MEN inte genom att ligga på sängen utan genom att göra bra saker för mig själv = morgon yoga och/eller meditation, gott om tid till allt jag ska göra, kort promenad före jobbet, lång promenad efter jobbet och hela tiden medvetenheten på Här & Nu.
Så denna vecka har jag packat, skrivit och planerat med dessa mantran om Här &Nu ständigt närvarande i huvudet! Väskan står nu packad i hallen (en hel dag i förväg - det var det inte många som trodde att jag var kapabel till ;-) och jag tar med samma tankar på tåget imorgon och nu vill jag njuta av veckan som kommer!

Håll tummarna för att allt blir så bra som jag önskar (alltså precis LAGOM bra) och nästa vecka återkommer jag om hur det faktiskt blev!

Långpromenad i skogarna hemikring

Njut av hösten - den är så vacker!
/Pernilla

Inte bara vara i nuet, utan i sig själv

Idag har jag varit riktigt trött - känner av att jag denna vecka jobbat tre dar på raken och dessutom eftermiddag igår. En sån här dag är det svårt att hitta lagom aktivitetsnivå, kroppen vill ingenting, men ligga på sängen hela dan är ju knappast nån bra lösning...
Jag har använt mycket mindfulness-program under senaste åren och för det mesta har det skett i liggande, typ när jag vilat efter lunch. Det har varit väldigt avkopplande med en "kroppsresa" och ofta har jag "unnat" mig att somna. Men det här innebär ju att jag vilat "ifrån mig själv" istället för "i mig själv". Efter senaste BK-kursen har det blivit tydligt för mig att jag hela tiden behöver bodybuilda min inre stabilitet och stanna där - oavsett om jag är på jobbet, gör nåt extra kul eller vilar - så nu blir det mer av sittande meditation i stället, men först efter att jag gjort min inbalansering och verkligen hittat min inre stabilitet för stunden!
Att ständigt lära sig nya saker om sig själv, det är väl en del av livets resa. Men ibland är det lättare att bara släppa taget å bara driva iväg med tröttheten... Imorgon hoppas jag tröttheten blåser bort med lite skönt väder å några timmar på sjön!

Grattis min Tonåring!!

Den "lille" fyller 13 år idag och blir stor!
Ja, så var det då definitivt slut på tiden med små barn - att vara tonårsmamma är något helt annat. Väl så häftigt och oftast klart mindre krävande (så har iallafall jag upplevt det hittills ;-) Alla dessa samtal om livet i stort och smått, att faktiskt kunna resonera om allt man vill göra (även om vi inte alltid är överens om vad som är bästa svaret) och att kunna göra så mycket roligt tillsammans.
Du kom till världen med ett höjj - mycket snabbare än vad dina föräldrar hann förstå, vi kom inte längre än till badkaret där hemma. Det gick hur bra som helst då och på det viset har du fortsatt genom livet - när du vill få något gjort, ja då går det undan och även senare är det ibland svårt för dina föräldrar att hänga med... Under skoltiden har många utvecklingssamtal landat i våndan över att du är så "luststyrd", men jag har många gånger funderat över om det främst är en tillgång eller ett hinder. Visst är det ett hinder när man förväntas skriva långa svensktexter i skolan å själv tycker det är färdigt efter två rader, men visst måste det vara en tillgång om man i livet verkligen väljer allt man tycker om och inte gör saker av "plikt" - risken för utbrändhet borde vara liten iallafall ;-)
Mina älskade barn är den största gåvan i livet och du vet precis hur du ska göra för att få mitt hjärta att smälta. Jag älskar att du är så generös med din kärlek - fortsätt ledas av ditt hjärta genom livet så kommer allt bli på bästa sätt!

"När du skrattar dansar din själ"

Att sätta ord på det onämbara

För ett par veckor sedan fick vi ett sjukdomsbesked i familjen. Det gav mycket snurr i huvudet; allt från bestörtning och oro till att sjukdom likväl som hälsa är en del av livet. Första beskedet var lite vagt och vi hade ett par veckor framför oss av väntan. Denna väntan spelar verkligen spratt med sinnet - det logiska, det här vet vi, utgå från fakta, låt inte fantasin skena, till stunder då det iallafall blir fritt spelrum.
Det som blivit tydligt för mig är också min egen tystnad - vanligtvis delar jag mitt innersta med mina närmsta vänner och också en hel del här på bloggen, men detta har jag bara pratat om i familjen. Har liksom inte gått att sätta ord på när vi inte vetat... Dessutom har det blivit tydligt hur laddat ordet CANCER är. För inte så himla länge sen var cancer =död, vilket det ju faktiskt inte alls är idag, men ändå väcker så mycket ångest hos alla. Dessutom står det om cancer överallt, "reklam" för Cancerfonden, kampanjer mot bröstcancer, prostatacancer osv och den är ju sällan speciellt positiv och ofta spektakulär, det är ju knappast vardagen som lyfts fram. Det står om hur många som drabbas och alla deras anhöriga etc etc - Ja så är det ju med sjukdom, oavsett hur diagnosen är - de närmaste drabbas ju alltid, mer eller mindre.
Nu vet vi iallafall att undersökningarna var positiva, det är avgränsat, det är snart dax för operation och vi kan se framtiden ann. Tack och lov att sjukvården har kommit så långt i sin utveckling!! Vi har allt att vinna!
Jag älskar dig!

Mat, jag älskar mat!

Ända sedan jag blev mamma (rätt länge sen nu :-) har jag haft ett stort fokus på mat - bra mat, näringsrik mat, god mat, lättlagad mat, miljövänlig mat, välbalanserad mat och samtidigt ska den helst inte göra för stora hål i hushållskassan... inte en helt enkel ekvation att få ihop i vardagsbalansen.
Att som småbarnsförälder utgå från att de små telningarna bara ska ha det bästa för hälsan samtidigt som det ska smaka gott kändes självklart, men visade sig ack så svårt. Att det i vårt samhälle inte går att bara gå in i första bästa mataffär och där utgå från att allt som säljs är bra grejer, ja det har vi väl alla förstått vid det här laget, men att det kräver så enormt mycket av oss att vara medvetna konsumenter, där vi tvingas läsa på varenda förpackning för att se vad det faktiskt innehåller och dessutom först skaffat oss kunskapen att kunna förstå den där texten, det känns helt absurt. Hur kan det någonsin vara tänkt att vi ska stoppa i oss själva och våra familjer dessa mängder kemikalier och faktiskt gifter som vår mat odlas med av en enda orsak - att det ska vara billigt!
För egen del gjorde jag det nog inte lättare genom att lyssna på föreläsningen av Janesh Vaidya om ayurveda och dess synsätt på mat. Av den enkla anledningen att det han sa (och skriver i sina böcker) låter så självklart - Varför stoppa in något annat än det bästa för oss själva i våra munnar? och samtidigt inse att vi är långt därifrån...
Den här veckan har Naturskyddsföreningen Miljövänliga veckan #byttilleko
De har gjort en riktigt kul film om självklarheten om varför vi ska äta så mycket ekologiskt som möjligt - alla kan vi ta ett steg mot bättre miljö, men samtidigt är den största vinsten vår egen inre miljö!

Ta väl hand om dig själv - det är du värd!
Stor kram till er alla
Pernilla