Blandad kompott

... är nog den bästa beskrivningen på de senaste veckorna. Har flera gånger tänkt skriva här, men det har liksom inte varit läge att samla ihop det i skrift...

Först en helt fantastisk upplevelse; Jag var på Ayurvedisk hälsokonsultation! (Jag skrev faktiskt ett lyriskt inlägg om detta på min mobil, men den skickade ut det rakt upp i cyper space istället för här in på bloggen...) Bara genom att "läsa min puls" kunde hon säga mycket om mig som person och mitt nuvarande hälsotillstånd. Utifrån detta hade vi ett långt och mycket meningsfullt samtal, som kanske går att sammanfatta så här;
Du är inget problem som ska lösas!
Balansera Varandet med Leken - livet får inte bli för allvarligt. Ta reda på vad du vill göra - lek!
Följ ditt hjärta, så leder det dig steg för steg till den uppgift du är ämnad att göra! 
Detta som lätt kan låta som klyshor hade en väldigt djup mening och det har varit så gott för mig att ta in.


Sedan hade vi helgbesök av mina föräldrar. Eftersom vi bor långt från varandra går det ofta månader mellan tillfällena vi ses. Det var underbart att se mamma så pigg! Hon visade sina fem hål på magen och passade på att vila nån extra gång, men annars var hon precis som vanligt. Hon hade till och med många intressanta beskrivningar av sina erfarenheter från sjukhusvistelsen, och de var enbart positiva!


Här om dagen blev det däremot mindre positivt! Jag har en "ledig dag", är ovanligt seg på morgonen och när telefonen ringer har jag varken fått på mig kläder eller ätit frukost, men jag blev snabbt klarvaken; Det var skolsköterskan från gymnasiet där min dotter går. Det var glashala vägar på morgonen och dottern hade kört omkull. Nu låg hon med kraftig huvudvärk och illamående hos skolsköterskan, hon var inte så dålig att hon behövde ambulans, men det vore bra om jag kom för att köra henne till akuten!
Självklart blev hon väl omhändertagen där och så småningom inlagd över natten för observation. Trots allt var hon lite piggare efter några timmar och min känsla sa att det nog ändå inte var så farligt. Det var skönt att inte ens andas om att jag var sjukvårdspersonal utan bara förälder och samtidigt kunde jag känna ett inre lugn - min enda uppgift var att finnas där hos henne och försöka smitta just lugn!
Idag har hon varit första dagen i skolan igen, tyvärr var det jobbigare än hon förväntat sig - blev tvungen att gå hem efter några timmar pga kraftig huvudvärk. Nu gäller det att trappa upp långsamt! Ingen vet bättre än jag vad hjärnvila verkligen betyder...


För egen del ser jag fram mot att på söndag åka iväg för att hålla nästa kurs! Det har varit fantastiskt att denna månad få smälta erfarenheterna, ta med dem in i vardagen  på jobbet och här hemma. Känna hur det verkligen stärkt mig och samtidigt få planera inför en ny omgång! Det ska verkligen bli otroligt spännande att få göra om det med så här kort intervall!

Följ ditt hjärta - jag försöker följa mitt <3
/Pernilla

Snart utförsäkrad!

Den 7 december har jag varit sjukskriven 2½ år, alltså är det slut på rätten till sjukpenning då! Oavsett om man är helt sjukskriven, jobbar deltid, fortfarande är sjuk så är det slut och man slussas över till Arbetsförmedlingen. Eftersom jag väljer att se livet så mycket som möjligt från den positiva sidan har jag sett fram mot vilka möjligheter som skulle kunna uppkomma med detta. Tack vare mitt jobb är jag ju väl medveten om reglerna och också tänket bakom dem - att öppna synfältet för att se om det finns andra möjligheter/annat arbete på arbetsmarknaden som jag skulle kunna utföra bättre/mer av trots att jag inte är frisk. Ja, tänk om någon med andra "glasögon" på sig kan upptäcka nya tankebanor som inte hittills är tänkta - se vart mina nuvarande förmågor matchas bättre än just där jag jobbar nu.
Ibland är det tydligen bara naivt att se möjligheter, eller??
Idag har jag varit på "överlämningsmöte" mellan FK och Af. Min chef prioriterade också att vara med, för att se vad de hade att säga och hur upplägget av deras insatser skulle se ut närmsta månaderna. Men det var tydligen ytterligare ett "waste om time" för sammanfattningen av mötet är = 3 månaders karenstid innan man har rätt att ansöka om sjukpenning igen. Efter viss påtryckning från oss sa Af-handläggaren att hon skulle ta med till deras planeringsmöte förfrågan om bedömning av arbetspsykolog och kanske också av arbetsterapeut, men väntetiden till arbetspsykolog var lång, närmare 6 månader! och då måste jag var inskriven på Af för att få möjlighet till deras resurser. Första utgångsläget är alltså att jag ska få a-kassa i mer än ett halvt år för att få till en bedömning - varje månad med a-kassa kommer jag förlora ytterligare ca 2500 kr jämfört med en redan låg sjukpenning och detta bara för att de inte har resurser att göra insatserna när de utlovas att det ska ske!

Vad är det för jäkla samhälle vi har i Sverige 2013?
- Den som är sjuk är bara arbetsskygg och gillar få bidrag istället, eller? Visst finns det en poäng i att långa sjukskrivningsperioder utan rehabiliteringsinsatser är dåliga för människor, MEN om insatser är gjorda men förbättring tar tid, blir man då friskare av att slussas runt bland myndigheter?
- Myndigheter där handläggarna själva inte tror på att insatserna ska göra någon skillnad, för inga insatser kommer ju egentligen att ske.
- Regeringen verkar ju också tro att arbetsförmågan ökar om den ekonomiska otryggheten ökar - tänk om livet vore så enkelt! Tack och lov att jag har en make med hederlig kommunal lärarlön = mat för dagen och tak över huvudet behöver jag inte oroa mig över, men vi har fått förklara för barnen att nån skön skidsemester blir det knappast den här vintern!

Nu ska jag ringa en före detta arbetskamrat och vän som är arbetsterapeut på Arbetsförmedlingen och som jag brukar prata med angående patienter, nu får vi diskutera om hon kan se några möjligheter i min situation...

Det kanske kan komma något positivt ur detta också? Den som lever får se ;-)

ME - det har jag nog inte, eller??

Jag har två vänner som lever med diagnosen ME sedan många år tillbaka. De var tidigare aktiva, engagerade personer som älskade människorna de jobbade med och var riktigt duktiga på det jobb de utförde! De är fortfarande underbara människor, så klart, men deras möjlighet att använda all sin kunskap och engagemang till att arbeta är borta - de har full shå att klara vardagen!

När jag jämför med detta är jag väldigt pigg! Samtidigt är det samma problematik det handlar om. Kan man ha den här sjukdomen på olika "nivåer" precis som man kan vara olika hårt drabbad av de flesta diagnoser?? Ibland skulle det underlätta att ha en ordentlig diagnos och prognos, men å andra sidan spelar det väl ingen roll - jag är som jag är just nu och det påverkar mitt liv på det sättet det gör - oavsett vad det kallas... Sjukvårdens kunskaper på området är ju iallafall klart begränsade, som framkommer av reportaget från SVT, och nån större hjälp härifrån psykiatrin verkar jag ju inte få - efter det katastrofala besöket i augusti har jag inte hört ett knyst, trots att min läkare dessutom skickat en ny remiss...

Se reportaget från SVT , bra att de lyfter problematiken iallafall!
Få hjälps för kronisk trötthet
Kroniskt trötthetssyndrom eller ME som sjukdomen kallas har drabbat omkring 40 000 svenskar - men bara en bråkdel av dom får specialistvård - torts att det är en mycket svår sjukdom. Både läkare och patienter vittnar om en grupp mycket sjuka människor.


Så här skriver de på Göterborgs Universitets hemsida om det:

Mental trötthet eller hjärntrötthet

Mental trötthet är en bekymmersam konsekvens efter traumatiska skallskador, stroke och annan sjukdom i nervsystemet. Tillståndet kännetecknas av en påtaglig uttröttning redan efter måttlig mental aktivitet. En omfattande trötthet kan slå an mycket snabbt och det är då inte möjligt att fortsätta aktiviteten. Typiskt är också en påfallande lång återhämtning för att återfå den mentala energin. Uppmärksamheten kan inte upprätthållas annat än under kortare perioder. Hjärnan blir överbelastad med ovidkommande information. Andra vanliga symtom såsom irritabilitet, gråtmildhet, ljud- och ljuskänslighet samt huvudvärk kan också förekomma.

Så jag fortsätter att ta varje dag som den kommer och gör det bästa av den :-) Idag är det en riktigt grå höstdag, men då kan man ju njuta av en dag inne i sällskap av familjen och våra små fåglar - idag fick sig Lutz (den gröna) en första ofrivillig flygtur, men snart inne i buren igen var hon lugn och nöjd! Snart hoppas vi på lite lugnare flygturer :-)

Singel, med sällskap

Kontrasternas vecka; först hemkommen efter en annorlunda arbetsvecka, huset fullt av höstlovslediga ungdomar och nu firat Allhelgona helgen för mig själv, men ändå inte helt ensam har ju två att prata med. Mot nio personer i hushållet under förra sön-mån har antalet minskat under veckan och i fredags eftermiddag åkte de sista... De verkar ha haft en härlig helg hos kusinerna, med Stockholms-shopping, lasergame, umgänge och nu till sist konsert med Bruno Mars på Globen för dottern.
Det var ganska skönt när lugnet la sig i huset och jag hade dagarna helt för mig själv, men när även kvällarna har varit tyst och stilla tycker jag nu att det ska bli jätteskönt att de snart är hemma. Så bra det är att man får vara ifrån varandra några dagar så man kan känna hur gärna man vill vara nära!
Även undulaterna verkade nöjda med att det blev stilla här i huset. Det var kanske inte den bästa starten att ha alla höstlovslediga här, stimulit blev nog väl bra... Under lördagen var jag till och med lite orolig, den gröna satt mest å sov på ett ben och verkade ha ont i foten... De tryckte mest i ett hörn och var verkligen inte intresserade av att bli klappade. När det gäller att få dem tama är det ju stort tålamod som krävs och man får väl räkna med två steg fram å ett tillbak. Så efter ett antal timmar i närheten av buren, fixat med annat, städat buren med försiktiga tag, småpratat och till slut fick jag lön för mödan - "den gröna" åt ur handen på mig!!
Ja, ni såg rätt, de har fortfarande inga namn... Det får bli nåt bestämt så snart övriga familjen kommer hem! Just nu lutar det åt konståkningshoppen Flip & Lutz - vad tror ni om det ;-)?
Nu ska jag göra ett nytt försök att mata dem, ska bara ta ut mina nybakta rågkakor ur ugnen!

Hoppas ni alla har haft en skön helg!
Kram Pernilla