Vad lätt det är att bli frustrerad när jag inte alls blir piggare av att vara ledig med familjen, göra roliga aktiviteter tillsammans, hälsa på släkt och vänner! Dessutom sker allt nu för tiden på ett lugnt sätt - inte flera aktiviteter samma dag, jag bär alltid på öronproppar och solglasögon, går undan och vilar, tar knappt några intiativ till vad som ska göras (var nog oftast jag som kom på att något behövde hända tidigare...) och folk runt omkring mig förväntar inte att jag ska hjälpa till ens med middan eller så! Trots detta har jag nu fått "betala" med mer än en hel veckas återhämtning här hemma nu, börjar närma mig "nollpunkten" och behöver åtminstone en vecka till för att komma dit jag var innan semestern började... Men vad hjälper det att bli frustrerad? Absolut ingenting!!!
I onsdags hade jag som tur var ett sommarbesök på Företagshälsovården, jag var helt slut när jag kom dit. Jag berättade om Mallorca-resan och besöket hos min mans familj och samtidigt så pratade jag om alla strategier jag använder hela tiden och sedan mina tankar om hur dålig jag är - har jag verkligen inte blivit ett dugg bättre sedan i julas?? Det vet jag ju att jag har blivit, men samtidigt så var jag ju nu tvungen att använda precis samma strategier som då och hade även nu svårt att göra det som vi gjorde då... Visst, då vilade jag flera gånger om dagen, nu kanske bara en. Då orkade jag bara någon timma, nu faktiskt flera, även om det bara gällde en å samma aktivitet, men ÄNDÅ Ska jag verkligen behöva vara så här trött av att göra roliga, trevliga saker?!
"Men du, upplevelser gör man inte med knäna!" Nä... "Det gör man ju med huvudet! Ditt huvud blir ju fullt av upplevelser även om du gör allt på ett bra sätt och i känd miljö. Det är ju skillnad att vila på en gräsmatta i en park än i sängen hemma för dig själv." "Värdera ditt tillfrisknande kan du bara göra en vanlig vardagsvecka hemma där allt går i sin gilla gång. Många med utmattningsproblematik är mycket tröttare efter semestern än innan. Du måste omvärdera semestern!"
Så hem och Acceptera! Vila, vila och vila! Jag sa till resten av familjen "Gör vad ni vill närmsta veckan/veckorna, men räkna inte in mig..." På något sätt känns det skönt när det blir så här tydligt - jag kämpar inte för att orka, utan tillåter mig att bara sjunka ner i tröttheten och BARA göra precis det jag orkar. Och familjen och närmsta kompisarna är vid det här laget vana så de accepterar detta rakt av (Tack kära ni för att ni stöttar mig så på detta sätt!)
Eftersom den sköna sommarvärmen äntligen kommit så ska jag nu gå ut å lägga mig på gräsmattan å njuta - det är ju en mycket skön Vila :-)
Hoppas ni också får en välbehövlig vila under sommaren!
/Pernilla
onsdag 25 juli 2012
Jubileums Marathon och häftig Segling!
Nu har jag varit nere för räkning i över en vecka, så inlägget är inte precis dagsaktuellt... men jag vill gärna skriva om de här upplevelserna ändå!
Förra helgen var vi i Stockholmstrakten. På lördagen 14/7 var det Jubileumsmaraton efter OS 1912 i Stockholm. Mycket var upplagt på liknande sätt som då; allt från starttid, till bansträckning och klädsel. Som tur var det lite fler dricka kontroller nu än då, typ 24 istället för 5. Förra gången kom ju bara hälften i mål, en försvann och en DOG - det var tydligen väldigt varmt och med så lite vätska... Då var det knappt 70 personer som startade, nu var det över 10000 anmälda! Två av dem som var anmälda var min ena svåger och hans bästa kompis - så självklart ville vi dit och heja på!
Med tanke på hur jag mådde dan innan så var min plan väldigt lugn - öronproppar och solglasögon var på hela tiden och jag skulle inte hänga på övriga familjerna som efter starten tänkte ta T-banan och pendeln för att heja på i Sollentuna och sedan hinna tillbaka innan målgång. Nä, i lugn och ro gick jag en promenad bakom Stadion och hittade mig en gräsmatta där jag kunde breda ut regnkappan och sova en stund på, innan jag gick tillbaka för att se målgången.
Grattis Jörgen och Peter, ni var skitduktiga!!
Efteråt gick vi på Mongolisk restaurang och åt tillsammans. När vi åkte hem för kvällen var de flesta rätt trötta och jag kände mig riktigt nöjd att jag följt min planering och kände mig förhållande vis pigg.
Dagen efter hade vi kontakt med seglingskompisar som var i Stockholms skärgård med sin alldeles nya båt! De var sugna på besök och vi var jätte nyfikna på att få provsegla detta under! Så framåt eftermiddagen sammanstrålade vi i Stavsnäs och tillbringade eftermiddagen och kvällen ute på Kanholmsfjärden och kollade in Sandhamn. Det var en härlig tur, men i lite väl lätta vindar och jag fick styra typ hela tiden! Denna fantastiska båt, 46 fot lång (alltså 12 x 4 meter), var som att segla en stor jolle! Förrutom att det var ratt - jag svängde åt fel håll HELA tiden - det blir nämligen bakvänt mot ett roder och jag insåg att styr det gör jag mer med ryggmärgen än med tanken!
På Företagshälsovården säger de att jag ska Segla mera, jag verkar må så himla bra då :-)
synd bara att segling kräver så väldigt mycket mera än bara sätta sig i båten...
Tack för en underbar dag!
Nu ska snart dottern ut å segla med dem i flera dar - fy så fuskigt ;-)
Förra helgen var vi i Stockholmstrakten. På lördagen 14/7 var det Jubileumsmaraton efter OS 1912 i Stockholm. Mycket var upplagt på liknande sätt som då; allt från starttid, till bansträckning och klädsel. Som tur var det lite fler dricka kontroller nu än då, typ 24 istället för 5. Förra gången kom ju bara hälften i mål, en försvann och en DOG - det var tydligen väldigt varmt och med så lite vätska... Då var det knappt 70 personer som startade, nu var det över 10000 anmälda! Två av dem som var anmälda var min ena svåger och hans bästa kompis - så självklart ville vi dit och heja på!
Med tanke på hur jag mådde dan innan så var min plan väldigt lugn - öronproppar och solglasögon var på hela tiden och jag skulle inte hänga på övriga familjerna som efter starten tänkte ta T-banan och pendeln för att heja på i Sollentuna och sedan hinna tillbaka innan målgång. Nä, i lugn och ro gick jag en promenad bakom Stadion och hittade mig en gräsmatta där jag kunde breda ut regnkappan och sova en stund på, innan jag gick tillbaka för att se målgången.
Grattis Jörgen och Peter, ni var skitduktiga!!
Efteråt gick vi på Mongolisk restaurang och åt tillsammans. När vi åkte hem för kvällen var de flesta rätt trötta och jag kände mig riktigt nöjd att jag följt min planering och kände mig förhållande vis pigg.
Dagen efter hade vi kontakt med seglingskompisar som var i Stockholms skärgård med sin alldeles nya båt! De var sugna på besök och vi var jätte nyfikna på att få provsegla detta under! Så framåt eftermiddagen sammanstrålade vi i Stavsnäs och tillbringade eftermiddagen och kvällen ute på Kanholmsfjärden och kollade in Sandhamn. Det var en härlig tur, men i lite väl lätta vindar och jag fick styra typ hela tiden! Denna fantastiska båt, 46 fot lång (alltså 12 x 4 meter), var som att segla en stor jolle! Förrutom att det var ratt - jag svängde åt fel håll HELA tiden - det blir nämligen bakvänt mot ett roder och jag insåg att styr det gör jag mer med ryggmärgen än med tanken!
På Företagshälsovården säger de att jag ska Segla mera, jag verkar må så himla bra då :-)
synd bara att segling kräver så väldigt mycket mera än bara sätta sig i båten...
Nu ska snart dottern ut å segla med dem i flera dar - fy så fuskigt ;-)
fredag 13 juli 2012
Åh, varför orkar jag inte?!
Jag vet att det är en dum fråga, men det är så himla trist att inse att det inte bara går åt rätt håll!! Jag vet att ingen förändring bara går åt ett håll, utan "två steg fram och ett tillbak" är mer regel än undantag. Men det är tufft när det blir synbart... Just nu är vi och hälsar på min mans familj. Sist vi var här var i julas. Det är jättekul att träffa alla, att verkligen hinna umgås, prata och göra små utflykter tillsammans! De senaste månaderna tycker jag verkligen att jag blivit märkbart bättre; på jobbet gick det riktigt bra och Mallorca resan var ju bara skööön. Men ändå jag har perioder då jag verkligen är trött. Kanske är det som min man sa igår, att vi märker skiftningarna mer nu än när jag var sjukare. Då var jag ju trött hela tiden och vilade varje dag. Nu kommer det dagar när jag orkar dan igenom utan extra vila och är nästan "normal" :-) och sedan kommer det perioder då jag varje eftermiddag behöver sova, ibland i flera timmar för att överhuvudtaget orka med kvällen...
Igår var vi å hälsade på kompisar, blev bjudna på god middag och hade en jätte trevlig kväll! På vägen dit kände jag att jag egentligen var för trött, hade jag bara följt kroppens signaler hade jag stannat hemma och vilat... Då började jag misströsta och fundera över om jag verkligen är bättre än för ett halvår sedan - det var ju samma sak då!!
Det är tufft att inse att det visst går framåt (då bestämde jag inte förrän samma dag att jag verkligen kunde åka, nu hade vi planerat en vecka i förväg och har kunnat följa planen), men att jag får ta konsekvenserna dagen efter, både då och nu. Att när livet går sin gilla gång hemma, med halvtidsarbete, vila och lugn vardag hemma där alla hjälps åt, så fungerar det rätt bra, MEN så fort det blir lite extra, jag blir exalterad och vill göra roliga, sociala saker så nås gränsen väldigt fort!!
Frustrationen kommer och jag funderar på vad som är balans i mitt liv. Det är i vilket fall inte bara ett långsamt, segt tempo utan skiftningar, då kommer jag bli tokig.
Det här är allt annat än njutning:-(
Hur tusan ska jag kunna leva mitt liv utan små, nya spännande utmaningar med jämna mellanrum?!
Men som ni ser, det är inte bara mörka molm på min himmel ;-)
Igår var vi å hälsade på kompisar, blev bjudna på god middag och hade en jätte trevlig kväll! På vägen dit kände jag att jag egentligen var för trött, hade jag bara följt kroppens signaler hade jag stannat hemma och vilat... Då började jag misströsta och fundera över om jag verkligen är bättre än för ett halvår sedan - det var ju samma sak då!!
Det är tufft att inse att det visst går framåt (då bestämde jag inte förrän samma dag att jag verkligen kunde åka, nu hade vi planerat en vecka i förväg och har kunnat följa planen), men att jag får ta konsekvenserna dagen efter, både då och nu. Att när livet går sin gilla gång hemma, med halvtidsarbete, vila och lugn vardag hemma där alla hjälps åt, så fungerar det rätt bra, MEN så fort det blir lite extra, jag blir exalterad och vill göra roliga, sociala saker så nås gränsen väldigt fort!!
Frustrationen kommer och jag funderar på vad som är balans i mitt liv. Det är i vilket fall inte bara ett långsamt, segt tempo utan skiftningar, då kommer jag bli tokig.
Det här är allt annat än njutning:-(
Hur tusan ska jag kunna leva mitt liv utan små, nya spännande utmaningar med jämna mellanrum?!
Men som ni ser, det är inte bara mörka molm på min himmel ;-)
torsdag 12 juli 2012
Hur var det i somras?
Jag har tidigare fått frågor av vänner hur det egentligen var i somras när jag blev sjuk.
"Vad hände? Vad gjorde du? Såå dålig! Svårt att förstå/tänka sig in i när man aldrig varit där. Hur var det för familjen?"
Ja, hur var det egentligen. Sommaren är rätt disig i minnet (inte bara pga vädret) Nästan svårt själv att komma ihåg hur det var...
Tidigt blev jag från företagshälsovården beordrad Hjärnvila! De sa en massa andra bra saker som jag där och då inte ville höra, men ändå kunde förstå att jag nog borde... Efter några veckor blev det väldigt tydligt vad det i praktiken innebar att Växla ner totalt! Livet hemma skulle pågå som om jag inte fanns, låg på sjukhus eller nåt... Inget som helst hushållsarbete eller ens sätta foten i köket. OM det fanns lite energi skulle den användas till något lugnt, roligt, tyst och återhämtande - jag skulle ha en ständig spa-känsla!
Som jag skrev tidigare angående matlagningen har vi alltid försökt dela på hushållssysslorna och familjeangelägenheterna, min man har alltid varit bra på att laga mat, men från det till att ta hand om ALLT (inklusive mig) var en stor omställning, speciellt för min man men även för barnen.
Och vad gjorde jag hela dagarna då?? Ja, hur gör man när man gör Ingenting? För det var faktiskt så, jag gjorde ingenting, för jag klarade inget annat! Jag kunde inte ens läsa, vilket alltid varit en favorit sysselsättning (även om det senaste halvåret bara handlat om plugg), det fanns inte en chans att orka koncentrera sig på bokstäverna, än mindre att få ihop det till ett innehåll. De flesta dagar tillbringade jag så mycket som möjilgt utomhus; gick runt i trädgården, luktade på en blomma, plockade bort ett ogräs som var framför näsan, låg på gräsmattan eller i solstol i många timmar (så länge regnet inte vräkte ner) och flera gånger om dagen lyssnade jag på Mindfulness-program. Dotterns konfirmationsläger (bara ett par km bort) var heller inte så dumt för mig; att sitta med i kyrkan eller på föräldraträffar å bara lyssna - men oj så jobbigt det blev när något känsligt ämne kom upp, då fick jag hålla emot allt vad jag hade för att inte brista ut i störtgråt även om det var det jag just då ville allra helst (det var nog med den oro dottern hade iallfall ;-).
Jag var ständigt otroligt trött, tårarna rann för minsta lilla och på nätterna fann inte kroppen vila då heller utan huvudet surrade av tankar lika mycket som på dagen eller byttes ut till mardrömmar där jag var ständigt jagad av att inte hinna i tid - missa tåget å sånt där...
Jag var till och med "en LAT Gäst" på min egen dotters konfirmation. Men det är värt ett helt eget inlägg!
De här korten har gamla datum, men i somras njöt jag en hel del av trädgården trots att den blivit rätt "förvildad" under de senaste somrarnas ouppmärksamhet. Att sätta solstolen INNE I rosen och se blommor och bin på riktigt nära håll var också det en riktigt njutbar mindfulness-stund.
Förresten blommar Honungsrosen lika överdådigt varje sommar och just nu är den ändå större, men lika ostyrig ;-)
"Vad hände? Vad gjorde du? Såå dålig! Svårt att förstå/tänka sig in i när man aldrig varit där. Hur var det för familjen?"
Ja, hur var det egentligen. Sommaren är rätt disig i minnet (inte bara pga vädret) Nästan svårt själv att komma ihåg hur det var...
Tidigt blev jag från företagshälsovården beordrad Hjärnvila! De sa en massa andra bra saker som jag där och då inte ville höra, men ändå kunde förstå att jag nog borde... Efter några veckor blev det väldigt tydligt vad det i praktiken innebar att Växla ner totalt! Livet hemma skulle pågå som om jag inte fanns, låg på sjukhus eller nåt... Inget som helst hushållsarbete eller ens sätta foten i köket. OM det fanns lite energi skulle den användas till något lugnt, roligt, tyst och återhämtande - jag skulle ha en ständig spa-känsla!
Som jag skrev tidigare angående matlagningen har vi alltid försökt dela på hushållssysslorna och familjeangelägenheterna, min man har alltid varit bra på att laga mat, men från det till att ta hand om ALLT (inklusive mig) var en stor omställning, speciellt för min man men även för barnen.
Och vad gjorde jag hela dagarna då?? Ja, hur gör man när man gör Ingenting? För det var faktiskt så, jag gjorde ingenting, för jag klarade inget annat! Jag kunde inte ens läsa, vilket alltid varit en favorit sysselsättning (även om det senaste halvåret bara handlat om plugg), det fanns inte en chans att orka koncentrera sig på bokstäverna, än mindre att få ihop det till ett innehåll. De flesta dagar tillbringade jag så mycket som möjilgt utomhus; gick runt i trädgården, luktade på en blomma, plockade bort ett ogräs som var framför näsan, låg på gräsmattan eller i solstol i många timmar (så länge regnet inte vräkte ner) och flera gånger om dagen lyssnade jag på Mindfulness-program. Dotterns konfirmationsläger (bara ett par km bort) var heller inte så dumt för mig; att sitta med i kyrkan eller på föräldraträffar å bara lyssna - men oj så jobbigt det blev när något känsligt ämne kom upp, då fick jag hålla emot allt vad jag hade för att inte brista ut i störtgråt även om det var det jag just då ville allra helst (det var nog med den oro dottern hade iallfall ;-).
Jag var ständigt otroligt trött, tårarna rann för minsta lilla och på nätterna fann inte kroppen vila då heller utan huvudet surrade av tankar lika mycket som på dagen eller byttes ut till mardrömmar där jag var ständigt jagad av att inte hinna i tid - missa tåget å sånt där...
Jag var till och med "en LAT Gäst" på min egen dotters konfirmation. Men det är värt ett helt eget inlägg!
Förresten blommar Honungsrosen lika överdådigt varje sommar och just nu är den ändå större, men lika ostyrig ;-)
onsdag 11 juli 2012
Reflektioner över året som gått
Ja, något som jag blivit ganska bra på under det här året är att njuta! Njuta av livet just här och nu! Alla har hört och många har sagt klyshorna om detta; typ Carpe diem, Fånga dagen, lev Här & Nu, träna Mindfulness, men det är något helt annat att verkligen göra det. För mig har dessa uttryck fått en helt ny dimension under året som gått - synd bara att det ska krävas så hårda smällar innan man lär sig detta... eller iallafall har det gjort det för mig!
Nu när jag verlkigen kan säga att jag landat i Nuet, åtminstone för stunden för det är ständig färskvara, börjar det bli hög tid att reflektera över året som gått - för det har verkligen innehållit väldigt mycket annat än njutning...
Följ med mig genom året, även om det nog blir lite hipp som happ i tid, och kommentera gärna det du funderar över, kommer ihåg på ett annat sätt eller vad helst som kommer upp i dina tankar. Dina reflektioner ger mig också ytterligare kunskap och tankar att ta med vidare på livets resa!
Tack på förhand!
Kramar Pernilla
Nu när jag verlkigen kan säga att jag landat i Nuet, åtminstone för stunden för det är ständig färskvara, börjar det bli hög tid att reflektera över året som gått - för det har verkligen innehållit väldigt mycket annat än njutning...
Följ med mig genom året, även om det nog blir lite hipp som happ i tid, och kommentera gärna det du funderar över, kommer ihåg på ett annat sätt eller vad helst som kommer upp i dina tankar. Dina reflektioner ger mig också ytterligare kunskap och tankar att ta med vidare på livets resa!
Tack på förhand!
Kramar Pernilla
tisdag 10 juli 2012
Livsberättelser
Att möta människor och höra dem berätta delar ur sina liv tycker jag är oerhört fashinerande. Att lyssna på Sommar i P1 är ett sådant tillfälle. Än så länge är Anja Perssons berättelse om kärleken i hennes liv den allra mest tankeväckande och respektingivande. Jag och min man försöker ofta lyssna så här på lediga dagar och ibland ger det kvarstående fragment. För några år sedan hörde vi meterologen Pär Holmgren prata om klimatet och behovet av hållbar utveckling. Han var så tydlig med att ingen kan göra allt, men alla kan göra något - därefter gick vi å köpte en etanolbil!
Ett annat tillfälle till livsberättelser är i mitt dagliga jobb. Där är berättelserna mindre välregisserade och inte alltid så sammanhängande. Att då tillsammans försöka pussla ihop patienternas berättelser till något som kan ge bilder för framtiden och strategier för att förändra sitt liv till något mer hållbart är en ynnest. En kär kollega sa för några år sedan "Att få följa en människa en liten bit på deras väg genom livet är en gåva." Det citatet har jag sparat bland många andra för att i bland ge mig själv en liten tankeställare, tex när jobbet känns tungt.
Att skriva den här bloggen är lite av min livsberättelse, men jag akompanjerar den med bilder istället för musik - det blir mitt alldelles egna Sommar :-)
Ett annat tillfälle till livsberättelser är i mitt dagliga jobb. Där är berättelserna mindre välregisserade och inte alltid så sammanhängande. Att då tillsammans försöka pussla ihop patienternas berättelser till något som kan ge bilder för framtiden och strategier för att förändra sitt liv till något mer hållbart är en ynnest. En kär kollega sa för några år sedan "Att få följa en människa en liten bit på deras väg genom livet är en gåva." Det citatet har jag sparat bland många andra för att i bland ge mig själv en liten tankeställare, tex när jobbet känns tungt.
Att skriva den här bloggen är lite av min livsberättelse, men jag akompanjerar den med bilder istället för musik - det blir mitt alldelles egna Sommar :-)
lördag 7 juli 2012
Farmors 102-års dag
Inatt vaknade jag vid 3-tiden av att drömde jag en sån där konstig dröm som man lyckas med ibland. Efteråt var det ändå inte så svårt att få ihop det för det var en blandning mellan romanen jag läser där huvudpersonerna just varit i katakomberna i Rom och tankar på min kära farmor som skulle ha fyllt 102 år i torsdags, om hon fortfarande levt. Så när jag vaknade kände jag genast att jag skulle leta upp texten jag skrev för ett par år sedan och dela med er:
Igår var det Farmors 100 års dag!
När jag tänker på Dej tänker jag på vitsippor, rödklöver och sommarblommor. Jag tänker på skogspromenader med hallonplockning. Jag tänker på pepparkaksbak. Men framförallt tänker jag på att Du alltid fanns här hos oss och för oss.
Jag är glad att vi har fått uppleva så mycket med Dej och att Du funnits med i våra livs stora stunder. Jag är glad att Du fick uppleva mina barn för jag vet att det gläder Dej.
Jag kommer aldrig kunna älska någon på samma förbehålls lösa sätt. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Min älskade Farmor!
Tack för allt!”
Igår var det Farmors 100 års dag!
Jag ringde Inga igår, hon börjar låta gammal, är 91 år nu
och äldst av syskonen… Jag lovade henne och Greta på jordfästningen att skicka
texten jag läste. Det har jag fortfarande inte gjort – att det ska vara så
svårt att hålla det man lovar…
Det här läste jag på begravningen för 9 år sedan
”Tack Farmor för att du funnits och varit vår. Tack för att
Du har varit en så stor del av vår trygga uppväxt.
Farmor, När jag tänker på Dej tänker jag på vitsippor, rödklöver och sommarblommor. Jag tänker på skogspromenader med hallonplockning. Jag tänker på pepparkaksbak. Men framförallt tänker jag på att Du alltid fanns här hos oss och för oss.
Jag är glad att vi har fått uppleva så mycket med Dej och att Du funnits med i våra livs stora stunder. Jag är glad att Du fick uppleva mina barn för jag vet att det gläder Dej.
Jag kommer aldrig kunna älska någon på samma förbehålls lösa sätt. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Min älskade Farmor!
Tack för allt!”
Oj vad jag blir berörd av det fortfarande…
Så underbart att få uppleva denna form av kärlek i livet!
Ge och ta emot kärlek på ett så förbehållslöst sätt du bara kan till människorna i din omgivning - om vi kan klara det kommer världen bli mycket bättre för oss alla :-)
/Pernilla
onsdag 4 juli 2012
Mallorca = njutning!!!
Vi har just börjat vår långa sommarledighet med en underbar vecka i Alcudia tillsammans med bästa kompisarna! Målet var sköna, lata dagar med mycket sol och bad å ta dagen som den kom - det var inte alls svårt att uppnå detta :-)
Det som var kanske allra bäst var de sköna morgondoppen - lagom varmt i luften, väldigt lite vågor, lite folk på stranden och hela den fantastiska dagen framför sig! Ofta en liten promenad och någon gång lite yoga i sanden före en lugn simtur längs med stranden - med totalt fokus på nuet - wow, det var underbart! Förresten, känslan av att "njuta av Nuet" var nog det som dominerade hela veckan. Att njuta av värmen i luft och vatten (som flera dagar var väldigt hög), lek i vattnet med barnen, en god glass eller drink i baren, en skön promenad med bästa väninnan längs stranden, en god bok i skuggan av en palm osv,osv. och verkligen njuta av allt underbart istället för att haka upp sig på det som var mindre bra (typ trist å dyr mat, stenhårda sängar, för varmt, å annat smått som jag inte ens kan komma på:) En eftermiddag ville de fyra barnen (eller borde man säga ungdomarna?) lära sig windsurfa - jollar och brädor fanns så klart att hyra på stranden, så vi gjorde slag i saken. Detta innebar en timmas hård träning, inte i första hand för barnen, men för oss som försökte hjälpa dem till en kul upplevelse! Vinden hade mojnat och vred i flera stora skift under den här timman och större delen av tiden gick åt till att få upp seglet ur vattnet, hålla balansen, komma på vilket håll man skulle åt just nu och sedan kryssa mellan bojjarna som avgränsade till övriga badande (den mest seglingsvana kom i och för sig lite längre, men när hon skulle in igen dog vinden helt...) Så jag "sprang"och samm i vattnet, höll i brädorna, hjälpte till med seglen och försökte guida utan för mycket instruktioner för att som belöning se en riktigt nöjd unge som själv fått upp seglet åt rätt håll och brädan sköt fram genom vattnet. Men vilken tur för mig att vi inte hade bokat två timmar ;-)
På kvällarna promenerade vi från de sanslöst turistexploaterade delarna vid Alcudia-strand där vi bodde in till gamla Alcudia för att se lite genuinare delar och hitta mysiga uteserveringar i gränderna - så med morgonsim, dagliga långpromenader och lek i vattnet tycker jag att jag fått rätt bra med motion trots en riktigt "lat" semester :-)
På söndagen tog vi "tjejer" bussen till Pollenca för att gå på marknad och se lite annat av ön. Det var härligt med omväxlingen och dessutom timade vi in den enda dagen med moln och regnskurar så det var heller inte så himla hett att åka buss eller gå runt på gatorna utan tvärt om riktigt skönt. Vad killarna gjorde? Jo, de var kvar på hotellet å spelade kort - man har olika idéer om vad njutning innebär här i livet... Men kanske laddade de bara för nästa dag som de tillbringade på ett Vattenland - då stannade vi "tanter" i skuggan av en palm - som sagt, man njuter på olika sätt :-)
Förresten, kanske inte så njutbart, men ändå lite häftigt. Spanjorernas firande av EM-guldet i fotboll - varenda mål accentuerades av jubel och kanoner! Första målet innebar maten i vrångstrupen och hjärtat i halsgropen, sedan var vi snabba på att hålla för öronen och andas djupt... Och promenaden hem gick inte efter huvudgatan - tråkigt? Kanske, men vårt mått för njutning innehåller inte enorma mängder ljud och oväsen;-)
Väl hemma igen fortsätter vi att njuta: en svensk högsommardag i trädgården - det är verkligen inte dumt det heller!!
Hoppas ni njuter av sommaren oavsett var ni är eller hur den ser ut!
Det som var kanske allra bäst var de sköna morgondoppen - lagom varmt i luften, väldigt lite vågor, lite folk på stranden och hela den fantastiska dagen framför sig! Ofta en liten promenad och någon gång lite yoga i sanden före en lugn simtur längs med stranden - med totalt fokus på nuet - wow, det var underbart! Förresten, känslan av att "njuta av Nuet" var nog det som dominerade hela veckan. Att njuta av värmen i luft och vatten (som flera dagar var väldigt hög), lek i vattnet med barnen, en god glass eller drink i baren, en skön promenad med bästa väninnan längs stranden, en god bok i skuggan av en palm osv,osv. och verkligen njuta av allt underbart istället för att haka upp sig på det som var mindre bra (typ trist å dyr mat, stenhårda sängar, för varmt, å annat smått som jag inte ens kan komma på:) En eftermiddag ville de fyra barnen (eller borde man säga ungdomarna?) lära sig windsurfa - jollar och brädor fanns så klart att hyra på stranden, så vi gjorde slag i saken. Detta innebar en timmas hård träning, inte i första hand för barnen, men för oss som försökte hjälpa dem till en kul upplevelse! Vinden hade mojnat och vred i flera stora skift under den här timman och större delen av tiden gick åt till att få upp seglet ur vattnet, hålla balansen, komma på vilket håll man skulle åt just nu och sedan kryssa mellan bojjarna som avgränsade till övriga badande (den mest seglingsvana kom i och för sig lite längre, men när hon skulle in igen dog vinden helt...) Så jag "sprang"och samm i vattnet, höll i brädorna, hjälpte till med seglen och försökte guida utan för mycket instruktioner för att som belöning se en riktigt nöjd unge som själv fått upp seglet åt rätt håll och brädan sköt fram genom vattnet. Men vilken tur för mig att vi inte hade bokat två timmar ;-)
På kvällarna promenerade vi från de sanslöst turistexploaterade delarna vid Alcudia-strand där vi bodde in till gamla Alcudia för att se lite genuinare delar och hitta mysiga uteserveringar i gränderna - så med morgonsim, dagliga långpromenader och lek i vattnet tycker jag att jag fått rätt bra med motion trots en riktigt "lat" semester :-)
På söndagen tog vi "tjejer" bussen till Pollenca för att gå på marknad och se lite annat av ön. Det var härligt med omväxlingen och dessutom timade vi in den enda dagen med moln och regnskurar så det var heller inte så himla hett att åka buss eller gå runt på gatorna utan tvärt om riktigt skönt. Vad killarna gjorde? Jo, de var kvar på hotellet å spelade kort - man har olika idéer om vad njutning innebär här i livet... Men kanske laddade de bara för nästa dag som de tillbringade på ett Vattenland - då stannade vi "tanter" i skuggan av en palm - som sagt, man njuter på olika sätt :-)
Förresten, kanske inte så njutbart, men ändå lite häftigt. Spanjorernas firande av EM-guldet i fotboll - varenda mål accentuerades av jubel och kanoner! Första målet innebar maten i vrångstrupen och hjärtat i halsgropen, sedan var vi snabba på att hålla för öronen och andas djupt... Och promenaden hem gick inte efter huvudgatan - tråkigt? Kanske, men vårt mått för njutning innehåller inte enorma mängder ljud och oväsen;-)
Väl hemma igen fortsätter vi att njuta: en svensk högsommardag i trädgården - det är verkligen inte dumt det heller!!
Hoppas ni njuter av sommaren oavsett var ni är eller hur den ser ut!
En San Fransisco på strandbaren
Vår strand och pool, sedd från balkongen
Barnen njöt också stort av att leka i poolen
en promenad i Alcudias gränder
Även månsken kunde vi njuta av från balkongen
Semesterflätorna! Vilken tur att hon inte ville ha hela håret, afrikanskan tyckte hon hade mycket hår och bara detta tog typ 3/4 tim.
Islatte, i en av dess former under veckan
Mallorcas landsbygd, sedd från bussfönstret
Å så den härliga grillmiddan idag, sittandes på altanen mellan blommande rosor och doftande kaprifol!
/Pernilla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)