Vårdagjämningen har passerat - nu har vi mer ljus än mörker!

Tack för den underbara vår som infunnit sig! Känns liksom som plåster på såren för den icke vinter vi haft och det grå lock som legat över oss. Nu får vi njuta av ljus, sol och vår! Den 8e mars var till och med kompisarna ute och seglade på vår sjö! En hel månad före planerad bryggiläggning. Förra året vid samma tid var den hetaste seglingssysselsättningen vadslagning om när isen skulle gå, och det höll vi på med länge ;-)

Självklart har jag varit ute och påtat i rabatterna - klippt ner perenner, bort med gammalt ris och försökt få fason på äppleträdet som hade vridit sina grenar så långt bort från de skymmande träden på allmäningen som nånsin gick. Nu är det så att kommunens vinterarbete var att ta bort alla träd som stod på deras mark som ev skulle kunna innebära fara för dem som tar sig fram på gångvägen bakom vårt hus. Det låter ju som en god tanke, men precis som med hallonsnåren så har inte vi riktigt samma syn på vad som är lämplig nivå - de tog nämligen bort så gott som allt! Men de lämnade iallafall ett par fina skott av hassel och gullregn, så nu har vi fullt ljusinsläpp, tillika full insyn i trädgården igen. Så det gemensamma familjeprojektet att ordna nån form av staket på baksidan och en häck mot allmäningen är tydligen dax att sätta igång.

Men det jag gör mest av allt, det är att njuta av de fantastiska livstecken som tränger upp ur den kalla jorden överallt! Det är inte svårt att vara ödmjuk över naturens livsbetingelser när man ser hur växterna har förberett vårens ankomst och spricker ut så snart de får chansen. Att se alla dessa underbara signaler kräver närvaro, att hinna stanna upp, att komma tillräckligt nära och verkligen SE, det är livskvalitet på hög nivå!

Strax innan vårvärmen kom promenerade jag förbi en hasselbuske och kom så där riktigt nära. Hängena  hade börjat svälla i gult och mellan dem upptäckte jag millimeter stora cerise blommor! Så otroligt vackert! Sedan dess har jag letat efter hasselbuskar att komma tillräckligt nära och jo visst, det verkar vara så, hassel blommar inte bara med sina hängen utan också med vackra små, små, små blommor. Letar långt bak i minnet och tror det är något med han- och hon-blommor...

När jag inte glider runt utomhus med näsan i jorden eller inne i nån buske försöker jag nu koncentrera mig på något helt annat - min uppsats! Uppsatsen som redan var planerad när jag blev sjuk för snart tre år sedan och sedan dess funnits i bakgrunden. Både som ett ok och en möjlighet. Ett ok eftersom den måste bli klar enligt alla akademiska regler, men framförallt som en möjlighet eftersom vi skriver om ett ämne som ligger mig så varmt om hjärtat - BK i Aktivitet! Alltså samma sak som jag håller kurser i. Vi har intervjuat arbetsterapeuter som har den här utbildningen och frågan är ju om det är användbart. Det är helt fantastiskt att höra att det rungande svaret är JA! och vi har fått så målande beskrivningar på hur och varför. Så vår största utmaning just nu är att få ihop allt vårt material via analys, resultat, diskussion osv till något bra samtidigt som vi vill kunna gå upp med det i maj.
Egentligen är ju inte den största utmaningen själva skrivandet utan hur jag fördelar min energi... Att varken jobba på för intensivt när entusiasmen kommer över mig eller pressa på då tröttheten infinner sig och jag ligger efter min tidsplan. Det här är en av de största omställningar jag gjort i mitt liv - att först lyssna inåt mig själv och sen bara jobba utifrån det!

Så jag tankar med att sniffa på blommorna och sen faktiskt njuta av akademiskt arbete ;-)
Njut av våren!
Kram Pernilla

Vilken fantastiskt vecka!

Nu har jag passerat en viktig milsten i mitt liv - jag har hållt min allra första kurs i egen regi och jag är supernöjd med resultatet!!
Att få ihop en grupp med människor från helt olika håll, med generellt lite kunskap om det som komma skall, är en intressant, men inte helt lätt uppgift. Att då känna hur gruppen växer under veckan, processen fortskrider och avslutas med tillförsikt om framtiden - det är en gåva. Kursdeltagarna var verkligen med på spåret, förstod vårt syfte och intention. Kommentarer från utvärderingen; "Det här var en annorlunda kurs - Vi förväntas inte anteckna, trycka in kunskap via huvudet, utan istället hitta svaren i kroppen" "Den här veckans process, där jag jobbar med min egen inre resa, har gett mersmak som jag tar med hem för att jobba vidare med." "TACK för att du visat mig hur man kan träna kroppskännedom i Aktivitet. Det har hjälp mig att förstå och kunna omsätta till mig själv och mitt arbete."
Samtidigt har det gett mer kunskaper om mig själv och min nuvarande kapacitet. Hur jag behöver lägga upp mitt arbete och mitt sätt att ta pauser för att verkligen hålla en hel vecka. Nu har jag bara haft halva ansvaret och det har varit klart avgörande, stödet från min kollega har varit helt suveränt och hon har tagit ansvar för allt övergripande! Onsdagen var tuff (OM allt bara hade varit utifrån MINA behov hade jag varit ledig då...) men trots huvudvärk och uttröttning klarade jag hitta en bra nivå, ta ansvar för mina bitar och dra mig undan för så mycket vila som möjligt däremellan. Det var en seger att vakna på torsdag morgon och känna mig utvilad och redo för ytterligare en dag istället för ökad trötthet.

Tänk så häftigt att vi ska få göra om samma kurs två gånger till inom närmsta månaderna!!

Sedan har helgen fortsatt med nya upplevelser; Igår utökade vi familjen med två vackra undulater! Det ska bli såå spännande att införliva dem i vår familj och vardag. De har inte ens fått namn än - den blåa och den gröna ska väl blir något betydligt roligare...

Och nu gäller det att jag snabbt blir färdig med mitt inlägg för nätet är tingat av fem killar i 12-13 års åldern som börjar höstlovet med dataspel och ska snart köra turnering med närmare 300 andra lag, de stannar väl ett dygn eller så. Detta kompletterat med två 17-åringar så är huset fullt! Kvällens pizzabak blir nog spännande!

Mat, jag älskar mat!

Ända sedan jag blev mamma (rätt länge sen nu :-) har jag haft ett stort fokus på mat - bra mat, näringsrik mat, god mat, lättlagad mat, miljövänlig mat, välbalanserad mat och samtidigt ska den helst inte göra för stora hål i hushållskassan... inte en helt enkel ekvation att få ihop i vardagsbalansen.
Att som småbarnsförälder utgå från att de små telningarna bara ska ha det bästa för hälsan samtidigt som det ska smaka gott kändes självklart, men visade sig ack så svårt. Att det i vårt samhälle inte går att bara gå in i första bästa mataffär och där utgå från att allt som säljs är bra grejer, ja det har vi väl alla förstått vid det här laget, men att det kräver så enormt mycket av oss att vara medvetna konsumenter, där vi tvingas läsa på varenda förpackning för att se vad det faktiskt innehåller och dessutom först skaffat oss kunskapen att kunna förstå den där texten, det känns helt absurt. Hur kan det någonsin vara tänkt att vi ska stoppa i oss själva och våra familjer dessa mängder kemikalier och faktiskt gifter som vår mat odlas med av en enda orsak - att det ska vara billigt!
För egen del gjorde jag det nog inte lättare genom att lyssna på föreläsningen av Janesh Vaidya om ayurveda och dess synsätt på mat. Av den enkla anledningen att det han sa (och skriver i sina böcker) låter så självklart - Varför stoppa in något annat än det bästa för oss själva i våra munnar? och samtidigt inse att vi är långt därifrån...
Den här veckan har Naturskyddsföreningen Miljövänliga veckan #byttilleko
De har gjort en riktigt kul film om självklarheten om varför vi ska äta så mycket ekologiskt som möjligt - alla kan vi ta ett steg mot bättre miljö, men samtidigt är den största vinsten vår egen inre miljö!

Ta väl hand om dig själv - det är du värd!
Stor kram till er alla
Pernilla

Sommar, sommar, sommar!

Sköna lata dagar där vi mest njuter av dagen så som den kommer. Solen skiner och livet är enkelt!
Jag märker att jag denna sommar kommer på färre idéer om allt kul som vi "också" kan hitta på, det är lättare att bara njuta av det som finns här just nu utan att det är "nåt speciellt", ni vet sånt som att plocka bär i trädgården eller bara vara med familjen.

Här kommer en lång rad bilder från de senaste sköna veckorna:

Smultronen var fler än att de fick plats på strå :-)

 

Skulle bara plocka av de sista bären i landet - vilken vardags lyx!

 Några riktigt sköna dagar på dotterns och morfars privata "seglarläger". Alla våra flytetyg plockades fram och dammades av. 505en har inte varit ur båtskjulet på 15 år så det var hög tid. Tyvärr har det varit lite väl mycket vind så utmaningen har varit på gränsen, både en drunknad spinnackerbom och ett trasigt segel har blivit konsekvenser, men så härligt det var däremellan!

 Svalor som häckar - hela taknocken på magasinet var fullt med svalbon och de svirrade runt våra huven och segel.

Ibland var det sen kvällsegling - då vinden mojnat lite

Ett enstaka tillfälle var det väl lugnt

sen brallade det snart i igen

 Till slut blev det en tur med Bumerangen också

Sommarens små söta ungar. Här är en tre dagar gammal kaninunge!

 

 Nu ser jag fram mot ytterligare tre veckors semester och energiladdning, sen hoppas jag att det ska vara en njutning att börja jobba igen ;-)

5 - Att vara en Lat gäst i sitt eget hem

Sommaren för två år sedan:

Jag var till och med "en LAT Gäst" på min egen dotters konfirmation. När vi pratade om detta på FHV rann tårarna (som vid så många andra tillfällen) - både att vara Lat och att inte göra allt så bra det nånsin gick på festen för min dotter, det kändes fruktansvärt!
Eftersom vi har släkten på långt håll och inte haft möjlighet att på många år ha en riktig fest här hos oss hade vi planerat en riktig sommarfest i trädgården. Över 30 personer skulle komma, varav de flesta reste långt och skulle bo över en eller flera nätter; dels hemma hos oss, i husvagn på tomten eller på närmsta camping - vi hade verkligen sett fram mot detta, men hur skulle det bli nu?
På FHV tyckte de ju att detta var sämsta tänkbara timing, men kanske var det inte så illa i långa loppet, jag lärde mig en hel del...
Min man var rationell och insåg snabbt att det här klarar inte han själv, vi får ta catering till maten och hjälp från nära å kära. Jag bestämde mig för att vara så tydlig som möjligt, allt för att undvika missförstånd och onödiga, jobbiga frågor å spekulationer, så jag mailade till alla gästerna och beskrev situationen - jobbigt, men ändå skönt! Å när man tillåter sig att släppa taget kan det bli hur bra som helst!

Tillsammans hade vi underbara dagar där alla hjälptes åt, min dotter fick en fin trädgårdsfest och jag tror alla kände sig delaktiga och jag försökte komma ihåg att gå undan i tid å lägga mig i husvagnen! å koppla av med jämna mellanrum :-)

Så här två år senare tänker jag på detta som en mycket positiv upplevelse - det kanske inte blev precis så som jag hade tänkt mig, men det blev nog ändå bättre! Och att be om hjälp kanske inte är så farligt iallafall, jag behöver inte vara stark nog att klara allting själv!

Nu är jag Lat ganska ofta och det är himla skönt ;-) hoppas vännerna säger till om det blir för bra...

Skön midsommar!

Midsommar afton blev precis så härlig som man kan hoppas. Obligatorisk sillunch och blomsterplockning följdes av förberedelser för kvällens middag.

Utifrån väderprognosen och himlens skiftningar mellan klarblått och störtskurar så dukade vi midsommarbordet i carporten! Med några lövruskor, stora blombuketter och en somrig duk så blev det jättebra - plötsligt hade vi fått ett nytt uterum! Att solen då valde att främst skina gjorde ju bara allt ännu bättre.

För första gången firades midsommarafton utan våra döttrar, men det blev en riktigt bra kompromiss för en tonårsmammas oroliga hjärta ;-) Tjejerna med kompisar var hemma hos bästa vännerna och övriga familjerna var hemma hos oss - i carporten!

Så midsommarafton avlöpte så klart med sill, potatis och jordgubbar och bara glada miner (förutom ett par killar som cyklade omkull när de skulle testa om det går att köra med armarna i kors...) Men i övrigt har helgens fokus legat nån helt annan stans, nämligen på en lite söt blå fågel!
Sonen är väldigt sugen på husdjur och sedan länge har flera varianter räknats bort, främst pga allergier, men nu senast funderar han/vi på om fågel kan vara ett alternativ. Så nu var det så lägligt att Peppe behövde lite passning under midsommarhelgen. Inga astmabesvär har visat sig och han har varit så söt så vi får se. Samtidigt har ju mersmak väckts, om man kan ha en liten fågel kanske man lika gärna kan ha en stor... Tänk en papegoja som man kan få att prata, det vore ju spännande... Arbetskrävande, skitigt, skrikigt, och intresset ska hålla i sig många år, hmm... inte helt enkelt att veta hur man ska göra... Vad har ni för erfarenheter? Kan ni hjälpa oss göra ett bra val?

 Hej då Peppe, tack för att du ville tillbringa midsommar med oss :-)

Meditativ jogging

Gårdagen var en sån där härligt skön dag som på något sätt är "balanserad". Jag kände mig pigg när jag väl kommit ur sängen, dagens innehåll var precis lagom med mycket sol, morgonens sittande meditation med följande joggingtur, sedan en timmas jobb vid datorn, ett ärende på stan och till slut pick-nick-middag med familjen på en närliggande badstrand i  kvällssolen - vilken njutning!! En sån där dag att verkligen samla i minnesbanken bland underbara vardagshändelser.


En av de saker jag verkligen gör annorlunda nu för tiden är både sättet jag tränar och förhållningssättet till min träning. Det ska vara skönt under tiden och skönt efteråt! Alltså inget plågande, ta i lite till, förbjudet att stanna å gå och alltid avsluta med att pressa ut det sista i en spurt. Utan istället; börjar promenera, när kroppen sen själv manar på till ett högre tempo så låter jag det komma, när jag ser något vackert att titta på stannar jag och när kroppen säger att det är jobbigt så saktar jag ner å går.

Om man skulle beskriva precis vad som händer i kroppen den allra första stunden skulle det kunna bli så här:
Från gående till meditativ jogging - att sjunka ner i steget, känna sig väl förankrad i jorden, dra svansen mellan benen, känna de nedre magmusklerna göra sitt jobb, låta tyngden åka hiss ner i benen, öka farten i steget något, luta sig lite framåt, vinkla upp armarna och plötsligt vill kroppen börja springa alldeles av sig själv. Att sedan låta armarna pendla in mot mitten, så det blir ett tydligt vrid och motvrid mellan över och underkropp, som en liten rotation runt mittlinjen, då rör sig kroppen som utan ansträngning...

En av de häftigaste vinsterna med detta förhållningssätt är att det blir så mycket mindre jobbigt när jag är snäll mot mig själv, men "resultatet" mätt i tid blir knappast sämre! I och för sig har jag inte träningsklockan med mig nu för tiden, men det räcker att titta på köksklockan när jag kommer hem.

Fundera över hur du rör dig och hur dina tankar låter i relation till det du gör - är du i det gör eller smiter tanken så långt bort som möjligt för att slippa känna, eller??

Njut av det du gör just nu!

Slut men lycklig

...var jag när jag kom hem igår kväll! Ni vet så där skönt trött i kroppen efter att man jobbat hårt, alltså nåt helt annat än utmattad!
Solen sken från en klarblå himmel och det blåste 5-6 m/s = perfekt seglarväder för en klubbtävling. Dottern hade inte möjlighet att sticka iväg ut, alldeles för mycket plugg så här i slutet av terminen (det ska tydligen klämmas ur det sista nu, hon börjar bli rätt sugen på sommarlov). Men då tyckte jag ju synd om båten som inte skulle få komma ut å glida på vågorna ;-) Nä skämt å sido, jag var hur sugen som helst! Den stora frågan var däremot om det var så lämpligt, jag hade ju inte precis varit hemma å vilat upp mig under dagen utan snarare tvärt om - varit på jobbet i flera timmar...  Men jag tänkte på vad hon sagt på FHV flera gånger; "Varför seglar du inte mer, du verkar ju må så gott av det?" Min man sa också; "Du har ju inget speciellt under resten av veckan, så det gör ju inte så mycket om du är helt slut ett par dar." Så med detta i bakhuvet fixade jag seglingsbagen, inkl dotterns torrdräkt - en viktig del när risken för bad är överhängande :-)
Så ute på klubben var det glada, men förvånade miner, när dottern inte var med och de insåg att JAG tänkte segla :-)

Känslan ute på vattnet är svår att beskriva. Att sitta nån decimeter över vattenytan, följa med i varje vågrörelse, att känna vindens kraft i seglet i ena handen och styra båten med den andra och samtidigt försöka hålla båten plan med kroppsstyrkan gör att man har rätt fullt upp! Samtidigt har du koll på vädrets rörelser, medseglarna och vart banans bojjar är utlagda - det ger inte mycket utrymme att fundera på nåt annat då!!!
Det var hur kul som helst och hur jobbigt som helst! Själva jolleseglandet klarar jag rätt bra på erfarenhet, men musklerna, de var helt chockade!!
Om det blev några bad? Nä, faktiskt inte, men när jag tänkte tanken på slutet, skar båten, doppade bommen i vattnet och jag slängde mig på mage hängandes över kanten så den rätade upp sig - inget utrymme att tappa koncentrationen här inte!

Inlägget innehåller många utropstecken och smilisar - jag kan nog inte beskriva känslan på annat sätt :-)
Idag stapplar jag runt på stela ben, en hel del blåmärken och ett leende på läpparna.

Att njuta av det som är

...en helt vanlig fredag.
Igår var en helt fantastisk dag! Solen sken från en klarblå himmel redan före kl 6, då jag klev upp för att börja dagen med Yoga! Att ha möjligheten att börja en dag med ledd meditation och skön yoga i en å en halvtimma för att sedan komma hem och njuta av en god fika i solen på altanen - kan det börja bättre?
Kroppen var sugen på mer rörelse, samtidigt som jag är rädd att släppa loss den känslan - jag har ingen lust att bli liggandes under helgen bara för att jag njutit av en springtur...
Så efter en stunds "arbete" (försöker göra någon timma eller två om dan vid datorn eller något annat arbetsliknande) satte jag på mig jympadojjorna för en promenad-jogging. Jag tog med den sköna meditativa känslan på favoritrundan ner genom bokskogen till sjön.
Väl där såg vattnet så himla inbjudande ut, var bara tvungen att doppa tårna. Å kan ni tänka er - det var hur skönt som helst! Jag till å med tänkte tanken att det skulle vara möjligt med ett dopp och ni som känner mig inser att det vill inte säga lite det :-)

Resten av dagen till bringades i trädgården, på altanen eller strosandes runt bland blommorna! Vissa dagar är det inte så dumt att vara sjukskriven ;-) Inget ont som inte har något gott med sig!

Hoppas ni också njuter av sommaren när den visar sig!
Kram Pernilla

Tack för ljudböckerna!

Jag har upptäckt nåt nytt! Nja, inte precis nyuppfunnet, men för mig, jag har knappt använt det tidigare, alltså ljudböcker.
Strax innan skidsemestern, när jag verkligen våndades över 75 mil i bilen, och insåg att jag skulle behöva minimera alla typer av intryck så långt det nånsin var möjligt för att inte all energi skulle rinna ut bara under transporten blev jag tipsad om att lyssna på böcker istället för att läsa dem. Alla former av långresor med bil, tåg eller flyg har alltid inneburit skön sysselsättning med böcker - både facklitteratur och romaner, tidningar och skriva på datorn. Nu var allt detta uteslutet - hur skulle jag stå ut bakom mina solglasögon och öronproppar??

Så veckan före vi skulle åka travade jag iväg till biblioteket med en lista på lästips och jag kom ut med en helt bunt ljudböcker - ifall de inte skulle vara till belåtenhet ville jag ju ha några i reserv...
Av någon anledning har jag missat att läsa Hanne-Vibeke Holsts böcker, jag antog att hon som alla andra skrev deckare, å det är jag inte mycket för. Men jag har verkligen fått mersmak - jag gillar berättelser om människor, sånt som skulle  kunna vara på riktigt! och jag blir verkligen sugen på att åka till Köpenhamn igen.
Just nu läser, eller jag menar lyssnar jag på den spännande upplösningen...


 









Dottern hittade en annan kul bok som hon trodde kunde

 passa hela familjen under några av de timmar vi skulle

 tillbringa i bilen och mycket riktigt - det blev en succé! Den räckte  till njutning för både skidresa och påskresa.

Och ljudböcker är väldigt mycket mindre krävande för koncentrationen än att läsa! Alltså kan jag njuta av en god bok utan dåligt samvete för att jag gör av med orken på "fel" saker eller att jag borde köra ett mindfulness-pass istället för att läsa när jag vilar på sängen! 

Så nästa steg är kanske att leta efter fackböcker som är inlästa... eller är det elden som flammar för mycket när jag tänker så??