Hur orkar du?

Nu är det värre än på väldigt länge... Har inte ens fått nåt vettigt besked från läkaren om han tänker sjukskriva mig på heltid bara några dar eller flera månader... Så det är bara att ta en stund i taget å stå ut!
Jag var en timma på jobbet idag för att skriva klart några journaler och ordna upp lite annat - koncentrationen och orken klarade inte journalerna, men jag vattnade blommorna iallafall ;-s

På skrivbordet låg en hälsning från en kär arbetskamrat (och dem har jag många av!)

Hur orkar du?

Alla vet hur det är att vakna och känna att man den här dagen inte är till sin fördel.

Det finns tillfällen då man har fullt upp med att överleva. Jag pratar om när du kämpar dig upp i ottan ännu en gång bara för att försöka få ihop det, när orden ‘god morgon’ sägs med en ironisk blinkning.

Undrar du, som jag, hur du egentligen orkar med allting ibland? Ja, vad är det som gör att du orkar, trots ännu ett bakslag?

Man orkar för att man måste orka. Man orkar för att man har ett ansvar att orka. Man orkar för att vad annars skulle man göra?

Du ska dock veta att ge upp är inte att bli besegrad. Du har också rätt att få vara svag. Du får också vara ledsen. Även du får ha morgnar då smärtan blir för mycket.

Men, du är så mycket mer än situationens fånge. Det gäller att inte göra sig alltför hemmastadd och nöja sig med en uppgiven suck. Det blir en ihålig seger. Även om tilltron till både nuet och framtiden tryter ibland, så behöver du finna en luftig idé som gör det värt att orka igen.

Det kan vara ett nytt uppslag som fräschar upp sinnet och spolar av gammalt tankedamm. Att du läser den här texten skapar kanske bara en nyansskillnad mot tidigare, men det kan vara en viktig sådan.

Ta itu med en lätt sak som den vore svår och en en svår sak som den vore lätt, som Baltasar Gracián myntade. Det är ett annat förhållningssätt att angripa situationen på, kanske är det något sådant som puttrar igång motorerna?

Eller så ligger det så nära som en skogspromenad. En lång dusch. Några sidor i en bok. En välbekant telefonröst. Något du vet fungerat tidigare. Det behöver inte vara mer än några fräknar bort för att du både ska orka, vilja och kunna, ännu en gång.

Det här är ett peptalk från Olof Röhlander - denna vecka kändes det helt rätt, ibland är det aldelles för hurtigt, men även det är väl en fråga om timing

Tanken på sonens fräknar skickar ett stort leende genom kroppen och lite ny ork!

/Pernilla

Så var det dax igen...

Nu blir det ett par dar hemma igen :-(
Jag tycker att min arbets-almanacka ser bra ut nu för tiden; lagom inplanerat, tid avsatt för administration och pauser. Hemma har vi hittat en fungerande arbetsfördelning där barnen är involverade i middagslagning etc och utöver hem å arbete är det yoga och trädgårdsarbete som får ta plats utifrån dagsformen - en hyfsad balans tycker jag!
Jag har ju mått lite bättre ett tag å då kommer ju automatiskt tankarna om att det ska vara stabilare, Men som hon sa på företagshälsovården; eftersom jag inte klarar en förkylning så är det väl inte så konstigt att jag inte klarar den extra belastningen som en flytt innebär... Så nu gäller det att bromsa direkt så jag inte får betala i månader för detta (åtminstone försöka förhindra det).
Så nu sitter jag hemma i sängen med dunkande huvudvärk och försöker acceptera läget. Jag hoppas kunna njuta några timmar i trädgården när temperaturen har stigit lite grann och en långpromenad i maklig takt ska det väl kunna bli också - alltid något :-s

De här vackra snödropparna stod på mitt rum när jag kom till jobbet här om dagen - våren värmer ända in i hjärtat <3
TACK! Pernilla

Vi har flyttat!

med jobbet alltså. Nu är det snart två veckor sen flyttlasset gick till våra fräscha nyrenoverade lokaler. Första dagarna gick allt med förvånansvärd fart och vi tänkte att det här är ju ingen större match ;-) Men, nu är inte bara jag helt slut när vi går hem på eftermiddagarna... Det kommer bli jättebra när allt kommer iordning, men jag börjar inse att det är nog inte om nån vecka utan kanske typ lagom till semestern - allt tar sån tid! Vi springer runt bland hantverkare, möbelleveranser, nya lokaler man inte hittar till, var finns personalkläderna? hur funkar micron? och däribland  patientkontakter så klart. Här om dan när jag ringde för att boka in nya patienter fick jag till slut ursäkta mig med "låter jag förvirrad så är det precis för att jag är det..." kändes inte helt proffsigt, men iallafall ärligt, hm.
Det bästa med flytten är miljön utanför - en fantastisk park och sjö. Med rätt vinkel kan jag sitta vid mitt skrivbord och till och med se stadens slott på andra sidan sjön!

Att det dessutom nu är 7 km väg till jobbet istället för 3, är nog den största förändringen för mig personligen. Tidigare hade jag väl sagt som många säger nu - vilket bra tillfälle till motion. Ja, visst, men... nu fungerar ju inte min kropp på det sättet - 1½ mil cykling om dan är för mycket för mig just nu, åtminstone om jag ska kunna använda kroppen till roligare saker, typ yoga och trädgårdsarbete, och när jag slutar vid tre-tiden vill min kropp bara gå å lägga sig - definitivt inte köra ett träningspass... Synd att jag inte kan cykla dit å ta bussen hem.
Just vetskapen om avståndet har väl varit det som framförallt hindrat mig från att jubla över flytten och av nån anledning har jag inte tyckt att det varit SÅ farligt med de sunkiga gamla lokalerna som andra gnällt över... Å ganska full i skratt blev jag i fredags när en mycket inrednings- och modemedveten patient säger; "även om de gamla lokalerna var slitna, så var de väldigt mycket mysigare och trevligare att komma in där". Ja, smaken är som baken och förhoppningsvis blir även väntrummet här betydligt trevligare om ett tag!

Ni fattar varför det blivit ont om blogginlägg på sistone!
/Pernilla

Tack för ljudböckerna!

Jag har upptäckt nåt nytt! Nja, inte precis nyuppfunnet, men för mig, jag har knappt använt det tidigare, alltså ljudböcker.
Strax innan skidsemestern, när jag verkligen våndades över 75 mil i bilen, och insåg att jag skulle behöva minimera alla typer av intryck så långt det nånsin var möjligt för att inte all energi skulle rinna ut bara under transporten blev jag tipsad om att lyssna på böcker istället för att läsa dem. Alla former av långresor med bil, tåg eller flyg har alltid inneburit skön sysselsättning med böcker - både facklitteratur och romaner, tidningar och skriva på datorn. Nu var allt detta uteslutet - hur skulle jag stå ut bakom mina solglasögon och öronproppar??

Så veckan före vi skulle åka travade jag iväg till biblioteket med en lista på lästips och jag kom ut med en helt bunt ljudböcker - ifall de inte skulle vara till belåtenhet ville jag ju ha några i reserv...
Av någon anledning har jag missat att läsa Hanne-Vibeke Holsts böcker, jag antog att hon som alla andra skrev deckare, å det är jag inte mycket för. Men jag har verkligen fått mersmak - jag gillar berättelser om människor, sånt som skulle  kunna vara på riktigt! och jag blir verkligen sugen på att åka till Köpenhamn igen.
Just nu läser, eller jag menar lyssnar jag på den spännande upplösningen...


 









Dottern hittade en annan kul bok som hon trodde kunde

 passa hela familjen under några av de timmar vi skulle

 tillbringa i bilen och mycket riktigt - det blev en succé! Den räckte  till njutning för både skidresa och påskresa.

Och ljudböcker är väldigt mycket mindre krävande för koncentrationen än att läsa! Alltså kan jag njuta av en god bok utan dåligt samvete för att jag gör av med orken på "fel" saker eller att jag borde köra ett mindfulness-pass istället för att läsa när jag vilar på sängen! 

Så nästa steg är kanske att leta efter fackböcker som är inlästa... eller är det elden som flammar för mycket när jag tänker så??

En trött lördag

Det är en helt vanlig lördag och jag gör ingenting, men nu är det okej, jag har vant mig!
Förr hade alltid helger hemma en full agenda och en del krav. Ja ni vet, först tvätta å städa, ofta något åtagande i nån förening, gärna en god middag och undan med alla måsten så fort som möjligt för att också få tid att göra det där roliga. Det där man oftast inte har tillräckligt med tid för, men som förgyller vardagen.
Men nu ser faktiskt mina helger ganska annorlunda ut. Precis som förut har vi sovmorgon så ofta som möjligt med en åtföljande brakfrukost där vi blir sittande länge tillsammans!  Men sen är skillnaden;  Städningen tar RUT hand om - stort tack för det! Tvätten är inte så krävande, går liksom att ha större överseende med än dammråttorna. Sen är det segelklubbens arbetsdag, i och för sig blev den framflyttad, isen ligger ju fortfarande tjock på sjön... Men seglargänget räknar inte in mig i arbetsstyrkan längre, så om jag kommer en stund är det bonus. Ja, faktiskt är alla ideella uppdrag bortplockade. Först hade jag jättedåligt samvete för det, men nu är jag mer realist, min energi räcker inte å då tvingas jag prioritera. Jag försöker leva på gamla meriter :-)
Så nu kan större delen av energin ägnas åt det där som förgyller, men nu är anspråken mindre. Att njuta länge av en fika på altanen i vårsolen är fantastiskt. Att spankulera runt i trädgården å titta på de små, små vårlökarna som kämpar upp i kylan, utan att få något gjort. Att länge ligga på soffan å lyssna på en bra ljudbok. Sen njuter jag ju mycket gärna av en riktigt god middag såklart, men den tillagas utifrån dagens energinivå, eller av någon annan ;-) En långpromenad hör också helgen till.
Så om det förut var 9 av 10 uppbokade helgdagar är det nu nästan tvärtom. Under påskhelgen hälsade vi på min mans familj - Jättetrevligt, men nu blir det lugnt flera veckor framöver.

Det går det här också. Det är faktiskt ganska trevligt. Det är tom rätt skönt ;-)

Ni kanske brukar ha det så här? Annars rekommenderar jag er att prova - alltid upplever man något nytt när saker å ting går lite långsammare!
Kramar Pernilla