1 års sjukskrivning...

Kära blogg, förlåt att du blivit lite bortglömd på sistone! Du vet hur maj och juni är, för det har jag redan berättat, men sedan måste jag faktiskt skylla på tekniken. Låter lågt, MEN den har verkligen strulat! Vår stationära pc har lagt av, barnens skoldatorer har lämnats in över sommaren vilket innebär att familjens gemensamma bärbara har blivit väldigt svår att få åtkomst till... och inte nog med det, när jag äntligen har den i mina händer, då vill inte nätet vara med! Så vad gör man, jo, till slut sitter jag desperat på jobbet (men inte på arbetstid :-) för att lyckas publicera detta inlägg som jag skrev för ett par veckor sedan:

Den 7e juni passerade jag 1 års sjukskrivning! Det var faktiskt en rätt tung dag - det har varit ett väldigt speciellt år, det som gått. Sommaren var riktigt tung, där jag levde i min "bubbla" och resten av familjen blev väldigt påverkad. Hösten blev sedan en tid med väldigt mycket närvaro - jag orkade knappt göra något överhuvudtaget, men jag var Här. Här och Nu tillsammans med barnen, tid i familjen att hinna Bara Vara, prata och finnas till. Under vintern har sedan orken börjat återkomma och vissa stunder kan jag känna mig ganska "normal" (men stunderna är inte så långa ;-) Livserfarenheterna som jag och också övriga familjen fått med oss känns ändå som ovärderliga - att stanna upp i livet och verlkigen få känna på vad som är viktigt, det har gett mig nya dimensioner. Chansen att lura sig själv när man rusar fram genom livet och knappt hinner varken njuta av eller se vad man rusar förbi, den "möjligheten" är förbi när allt bromsar in och plötsligt går väldigt långsamt. Jag hoppas mitt liv kan hålla ett högre tempo än idag, men jag hoppas att jag lärt mig tillräckligt för att inte välja att rusa på igen - livets stunder är alldelles för värdefulla för det!

Påminn mig gärna om ni ser att jag inte håller det här löftet till mig själv :-)
Just nu njuter jag av ljuset, naturen och löftena som sommaren ger!
Hoppas du också njuter, även om regnet vräker ner...

Stora kramar till er alla så här i midsommartid!

Everything I do I do it for you

Ringsbergskolans Sommarfest är den mest fantastiska skolavslutning jag hört talas om! Det är en kommunal skola med estetisk profil, från åk F-9 och varje år avslutas med ett par timmars konsert där ALLA skolans barn är med. Det är dans, olika musikstilar, massor av barn på scenen eller bara ett par stycken och efter betygsutdelning avslutas alltihop med en enorm tårtbuffé i gröngräset!
Det här årets avslutning kändes lite extra eftersom det var dotterns tur att gå ut grundskolan! Rektorn berättade om några fina utmärkelser skolan fått under året och dessutom var han säker på att årets 9onde klass igen skulle ta hem "priset" som kommunens klass med bästa betyg! Men det allra mest fantastiska var inte bara de underbara 9orna,och alla andra barn och lärare på skolan, utan den sång som de två allra underbaraste eleverna på hela skolan framförde! Gissa vilka det var? Jo, ni har rätt, mina barn så klart :-) Att de tillsammans skulle göra något på avslutningen, jo det har vi hört tisslas om senaste året, men vad, det var som vanligt mycket hemligt.
Så när vår vackra dotter kommer in på scenen ochberättar att de ska sjunga en låt som är speciell för dem och för några till i publiken är det spänd förväntan. Senaste tiden har bestått av mycket känslor i uppbrottets tid, många tårar har fälts, men när sonen kommer in på scenen, helt tårfylld och tillsammans med sin storasyster sjunger Bryan Adams låt "Everything I do I do it for you" så lovar jag att han fick hela skolan, inklusive alla föräldrar, att tjuta. Det var såå vackert!!

Tack mina älskade barn för det fantastiska uppträdandet och för att ni valde era föräldrars alldeles speciella låt! Jag tror att ni helt säkert vet att "you´re worth dying for".

Här kommer låten, men "bara" i orginalversion  ;-)

/Pernilla

Tröttheten, fy tusan för tröttheten

Ni vet hur den underbara maj är, även juni är en av årets underbaraste månader, MEN det innebär att det blir svårare att vila – det är ju så himla mycket roligt man vill göra!! I år har jag verkligen aktivt fortsatt att dra ner på allt som inte ”måstes” och det jag gör planeras och försöker balanseras med återhämtning, men det har i alla fall blivit lite för mycket lite för länge. Så nu är jag trött! Inte på det sättet som man alltid är en måndag på jobbet eller när man kravlar upp ur sängen en tidig morgon, utan mer känslan av ständig influensa… Och jag sover! Sover 8-9 timmar/natt och oftast 1-2 tim/eftermiddag. Jag har alltid (förutom i somras) kunnat använda mig av möjligheten att sova mig frisk och visst är det en skön förmåga att det finns möjlighet till återhämtning, men…

På jobbet går det ganska bra med de patienter, möten etc som jag har inbokat, då går det liksom av bara farten, men där emellan är inte precis effektiv tid L På kvällarna försöker jag gå på min yoga och greja i trädgården för jag vet att det ger mig energi. När jag ska köra barnen till aktiviteter är jag åtminstone en säkrare förare än när det varit som sämst (alltid något ;-) Men både på seglingen, jobbet och hemma har de som står mig nära ”sett på mina ögon” att jag är trött…

Nu är det bara 2½ veckor kvar till semester – hoppas jag är betydligt piggare när ”höstterminen” börjar!

En halvdag senare: Tänk ändå att det är möjligt att vara lite mindre trött när jag går hem från jobbet än när jag kom!! Vilket innebär att jag iallafall orkade cykla hem i normal takt och inte ramlade ner i sängen för min tupplur :-)

Klassresa till Öland

Jippii, jag har fått följa med min dotter och hennes 18 klasskompisar på deras klassresa, jag blev tom tillfrågad om jag ville! Tänk att ett gäng 16-åringar vill ha en med (i och för sig fick de ju inte åka utan vuxna, men iallafall!) Så i onsdags efter lunch bar det av för två härliga dygn tillsammans - ungdomarna tog det här med dygn på fullaste allvar, någon enstaka timmas sömn blev det kanske??
För min del var det ett riktigt bra "träningstillfälle". Inför resan var jag lite nervös om det skulle bli för mycket eller om det var möjligt för mig att pausa när jag skulle behöva osv... Men det var så skönt att i förväg planera för och sedan inse att detta verkligen var deras resa, vi vuxna var bara med som stöd och om något oväntat skulle hända. De hade själva planerat matlista, gjort inköp, kollat upp aktiviteter och kommit överens om vad man ville göra och med tanke på resmålet och resans syfte var det gott om tid att bara vara tillsammans (framför allt nattetid :-) Väl på plats gjordes snabbt matlag upp, vilka regler och tider som gällde och sen var det bara fritt fram att njuta! Njuta av Öland och samvaron!
Att dessutom vädret blev klart bättre än prognosens utlovade; 11grader och regnskurar, var riktigt härlig bonus!
Bollspel, sköna promenader på strandängarna, yoga på gräsmattan, hissnande gokartkörning, böjde gafflar med tankens kraft, njuta av gitarrspel vid brasan, sköna samtal och trevliga måltider var en del av det vi hann göra och njuta av tillsammans!
Vandrarhemmet vi bodde på var underbara Lantgården söder om Löttorp - Tack Stefan för att vi fick besöka ditt ställe! Vi återkommer :-)

Tack allihopa för att jag fick vara med och uppleva detta tillsammans med er!!

Flera vackra orkideer växte på strandängarna. Den här heter Krutbrännare och var tydligen ett ovanligt stort och fint exemplar, berättade stolt ett äldre par. 

Lite mer vådliga bilder på gokart-körning och annat kommer :-)
Stora kramar Pernilla