Årstidernas underbara växlingar

På sportlovet var vi några dagar hos släktingar i Värmland för att få lite vinter och snö! Vi hade tur, det kom rejält med nysnö precis innan vi kom upp och första dagens längdskidåkning var helt fantastisk!!
Sedan åkte vi slalom ett par dagar. Efter den här vintern (om man ens kan klassa den som det?) var vi ju inte precis kräsna och all form av snö var trevlig snö, men att åka skidor i snöblandat regn var ju inte precis drömsenariot. När vi tog lunchpaus var associationerna mer till seglarläger än skidåkning när handskarna var så blöta att det rann om dem... Men vi njöt ändå av semester, vinter och dagar utomhus tillsammans!










Väl hemma igen anlände våren! I min trädgård blommar för första gången någonsin snödroppar. Förra året fick jag ju en kruka blommande snödroppar av en kär vän. De planterade jag så klart ut i rabatten, men under sommaren trodde jag att de blivit uppätna av några djur... Vilken otroligt positiv upplevelse det blev då att hitta dessa vackra små vita knoppar som ett hoppingivande tecken!




De små subtila tecken som går att hitta överallt i naturen skänker så mycket hopp om mer ljus, värme och en lättare tid!! Jag hoppas att den grå vintern är över även för egen del. Till helgen är min utförsäkringsperiod slut, det är dax att ansöka om sjukpenning igen och börja om på ruta ett. Vi får se vad det kommer innebära, säkert en del administrativt krångel, men förhoppningsvis inte i närheten av hur det var att bli utförsäkrad! Eftersom jag i mitt arbete möter väldigt många som är sjukskrivna och har kontakter med både Försäkringskassa och Arbetsförmedling så visste jag ju väldigt mycket om regelverk, rutiner etc. Men det har varit otroligt jobbigt och massor av energi, som jag inte har, har ändå fått pressas ur för att fixa det hela. Min man sa nyligen att jag skulle kunna skriva en hel bok om detta, både ur professionell och privat synvinkel. "Om hur systemet fungerar menar du?" sa jag, "Snarare hur det inte fungerar!" sa han... Ja, förutom det personliga lidande som drabbar så är det otroligt vilka kostnader som läggs på administration, möten etc i vårt avlånga land till väldigt liten (ingen?) nytta.

Nu längtar jag efter vårsolens strålar! Kanske, kanske kan de tränga igenom frampå dagen?!
Lev väl!
/Pernilla

Närvaro

Närvaro i mig själv - i min stabilitet, i min kropp
Närvaro i aktiviteten jag håller på med
Närvaro i mötet med de människor jag möter
 - de är inga små krav vi ställer när vi försöker vara ständigt närvarande i allt det vi gör precis här och just nu - hela tiden

Efter två dagars övande somnar jag nu nöjd och trött och ser med tillförsikt fram mot ytterligare tre dagars kurs.

Inte bara vara i nuet, utan i sig själv

Idag har jag varit riktigt trött - känner av att jag denna vecka jobbat tre dar på raken och dessutom eftermiddag igår. En sån här dag är det svårt att hitta lagom aktivitetsnivå, kroppen vill ingenting, men ligga på sängen hela dan är ju knappast nån bra lösning...
Jag har använt mycket mindfulness-program under senaste åren och för det mesta har det skett i liggande, typ när jag vilat efter lunch. Det har varit väldigt avkopplande med en "kroppsresa" och ofta har jag "unnat" mig att somna. Men det här innebär ju att jag vilat "ifrån mig själv" istället för "i mig själv". Efter senaste BK-kursen har det blivit tydligt för mig att jag hela tiden behöver bodybuilda min inre stabilitet och stanna där - oavsett om jag är på jobbet, gör nåt extra kul eller vilar - så nu blir det mer av sittande meditation i stället, men först efter att jag gjort min inbalansering och verkligen hittat min inre stabilitet för stunden!
Att ständigt lära sig nya saker om sig själv, det är väl en del av livets resa. Men ibland är det lättare att bara släppa taget å bara driva iväg med tröttheten... Imorgon hoppas jag tröttheten blåser bort med lite skönt väder å några timmar på sjön!

Mat, jag älskar mat!

Ända sedan jag blev mamma (rätt länge sen nu :-) har jag haft ett stort fokus på mat - bra mat, näringsrik mat, god mat, lättlagad mat, miljövänlig mat, välbalanserad mat och samtidigt ska den helst inte göra för stora hål i hushållskassan... inte en helt enkel ekvation att få ihop i vardagsbalansen.
Att som småbarnsförälder utgå från att de små telningarna bara ska ha det bästa för hälsan samtidigt som det ska smaka gott kändes självklart, men visade sig ack så svårt. Att det i vårt samhälle inte går att bara gå in i första bästa mataffär och där utgå från att allt som säljs är bra grejer, ja det har vi väl alla förstått vid det här laget, men att det kräver så enormt mycket av oss att vara medvetna konsumenter, där vi tvingas läsa på varenda förpackning för att se vad det faktiskt innehåller och dessutom först skaffat oss kunskapen att kunna förstå den där texten, det känns helt absurt. Hur kan det någonsin vara tänkt att vi ska stoppa i oss själva och våra familjer dessa mängder kemikalier och faktiskt gifter som vår mat odlas med av en enda orsak - att det ska vara billigt!
För egen del gjorde jag det nog inte lättare genom att lyssna på föreläsningen av Janesh Vaidya om ayurveda och dess synsätt på mat. Av den enkla anledningen att det han sa (och skriver i sina böcker) låter så självklart - Varför stoppa in något annat än det bästa för oss själva i våra munnar? och samtidigt inse att vi är långt därifrån...
Den här veckan har Naturskyddsföreningen Miljövänliga veckan #byttilleko
De har gjort en riktigt kul film om självklarheten om varför vi ska äta så mycket ekologiskt som möjligt - alla kan vi ta ett steg mot bättre miljö, men samtidigt är den största vinsten vår egen inre miljö!

Ta väl hand om dig själv - det är du värd!
Stor kram till er alla
Pernilla

8 - Sommarlovet är slut

Ibland kanske skillnaden inte är så stor om jag jämför och ibland är den oändlig. Jag är inte så många timmar på jobbet nu heller och jag vet verlkligen inte hur det kommer bli, men mina känslor är helt annorlunda. Jag skäms inte över att jag är sjuk utan "det är som det är". Så här blev mitt liv och jag har tillförsikt över att det är och kommer bli bra! 

Att inte börja jobba igen när alla andra gör det...

Under sommaren 2011 rullade det på på nåt sätt. När alla andra också är lediga kommer inga frågor om jobb, man kan ta det lugnt utan dåligt samvete, och vardagssysslor kan man lösa tillsammans (eller snarare av någon annan...). Men plötsligt var sommarlovet slut, alla återvände till jobb och skolor, men INTE JAG! Plötsligt blev det så mycket tydligare igen att jag inte var frisk och funderingarna kom så klart om hur det skulle bli... 

Ett stort stöd och tröst just då var alla de hälsningar som kom; Arbetskamrater som saknade mig och vänner som uppmuntrade på många olika sätt! Det var oerhört betydelsefullt, både med insikten att jag faktiskt var saknad - inte först för de prestationer jag brukar göra utan för min egen skull, och också förståelsen från alla.

Jag skrev om detta på alla hjärtans dag - och återigen ett Stort, Stort TACK för att ni finns, ni är SÅ betydelsefulla!

Långt senare tror jag insikten kom för både mig och min man - för honom var det skönt att få återvända till jobbet och slippa lite av allt det ansvar han haft under sommaren...

Tack älskade make för att du finns vid min sida!

Sommar, sommar, sommar!

Sköna lata dagar där vi mest njuter av dagen så som den kommer. Solen skiner och livet är enkelt!
Jag märker att jag denna sommar kommer på färre idéer om allt kul som vi "också" kan hitta på, det är lättare att bara njuta av det som finns här just nu utan att det är "nåt speciellt", ni vet sånt som att plocka bär i trädgården eller bara vara med familjen.

Här kommer en lång rad bilder från de senaste sköna veckorna:

Smultronen var fler än att de fick plats på strå :-)

 

Skulle bara plocka av de sista bären i landet - vilken vardags lyx!

 Några riktigt sköna dagar på dotterns och morfars privata "seglarläger". Alla våra flytetyg plockades fram och dammades av. 505en har inte varit ur båtskjulet på 15 år så det var hög tid. Tyvärr har det varit lite väl mycket vind så utmaningen har varit på gränsen, både en drunknad spinnackerbom och ett trasigt segel har blivit konsekvenser, men så härligt det var däremellan!

 Svalor som häckar - hela taknocken på magasinet var fullt med svalbon och de svirrade runt våra huven och segel.

Ibland var det sen kvällsegling - då vinden mojnat lite

Ett enstaka tillfälle var det väl lugnt

sen brallade det snart i igen

 Till slut blev det en tur med Bumerangen också

Sommarens små söta ungar. Här är en tre dagar gammal kaninunge!

 

 Nu ser jag fram mot ytterligare tre veckors semester och energiladdning, sen hoppas jag att det ska vara en njutning att börja jobba igen ;-)

Mallorca = njutning!!!

Vi har just börjat vår långa sommarledighet med en underbar vecka i Alcudia tillsammans med bästa kompisarna! Målet var sköna, lata dagar med mycket sol och bad å ta dagen som den kom - det var inte alls svårt att uppnå detta :-)
Det som var kanske allra bäst var de sköna morgondoppen - lagom varmt i luften, väldigt lite vågor, lite folk på stranden och hela den fantastiska dagen framför sig! Ofta en liten promenad och någon gång lite yoga i sanden före en lugn simtur längs med stranden - med totalt fokus på nuet - wow, det var underbart! Förresten, känslan av att "njuta av Nuet" var nog det som dominerade hela veckan. Att njuta av värmen i luft och vatten (som flera dagar var väldigt hög), lek i vattnet med barnen, en god glass eller drink i baren, en skön promenad med bästa väninnan längs stranden, en god bok i skuggan av en palm osv,osv. och verkligen njuta av allt underbart istället för att haka upp sig på det som var mindre bra (typ trist å dyr mat, stenhårda sängar, för varmt, å annat smått som jag inte ens kan komma på:) En eftermiddag ville de fyra barnen (eller borde man säga ungdomarna?) lära sig windsurfa - jollar och brädor fanns så klart att hyra på stranden, så vi gjorde slag i saken. Detta innebar en timmas hård träning, inte i första hand för barnen, men för oss som försökte hjälpa dem till en kul upplevelse! Vinden hade mojnat och vred i flera stora skift under den här timman och större delen av tiden gick åt till att få upp seglet ur vattnet, hålla balansen, komma på vilket håll man skulle åt just nu och sedan kryssa mellan bojjarna som avgränsade till övriga badande (den mest seglingsvana kom i och för sig lite längre, men när hon skulle in igen dog vinden helt...) Så jag "sprang"och samm i vattnet, höll i brädorna, hjälpte till med seglen och försökte guida utan för mycket instruktioner för att som belöning se en riktigt nöjd unge som själv fått upp seglet åt rätt håll och brädan sköt fram genom vattnet. Men vilken tur för mig att vi inte hade bokat två timmar ;-)
På kvällarna promenerade vi från de sanslöst turistexploaterade delarna vid Alcudia-strand där vi bodde in till gamla Alcudia för att se lite genuinare delar och hitta mysiga uteserveringar i gränderna - så med morgonsim, dagliga långpromenader och lek i vattnet tycker jag att jag fått rätt bra med motion trots en riktigt "lat" semester :-)
På söndagen tog vi "tjejer" bussen till Pollenca för att gå på marknad och se lite annat av ön. Det var härligt med omväxlingen och dessutom timade vi in den enda dagen med moln och regnskurar så det var heller inte så himla hett att åka buss eller gå runt på gatorna utan tvärt om riktigt skönt. Vad killarna gjorde? Jo, de var kvar på hotellet å spelade kort - man har olika idéer om vad njutning innebär här i livet... Men kanske laddade de bara för nästa dag som de tillbringade på ett Vattenland - då stannade vi "tanter" i skuggan av en palm - som sagt, man njuter på olika sätt :-)

Förresten, kanske inte så njutbart, men ändå lite häftigt. Spanjorernas firande av EM-guldet i fotboll - varenda mål accentuerades av jubel och kanoner! Första målet innebar maten i vrångstrupen och hjärtat i halsgropen, sedan var vi snabba på att hålla för öronen och andas djupt... Och promenaden hem gick inte efter huvudgatan - tråkigt? Kanske, men vårt mått för njutning innehåller inte enorma mängder ljud och oväsen;-)

Väl hemma igen fortsätter vi att njuta: en svensk högsommardag i trädgården - det är verkligen inte dumt det heller!!
Hoppas ni njuter av sommaren oavsett var ni är eller hur den ser ut!

En San Fransisco på strandbaren

Vår strand och pool, sedd från balkongen

Barnen njöt också stort av att leka i poolen

en promenad i Alcudias gränder

Även månsken kunde vi njuta av från balkongen

Semesterflätorna! Vilken tur att hon inte ville ha hela håret, afrikanskan tyckte hon hade mycket hår och bara detta tog typ 3/4 tim.

Islatte, i en av dess former under veckan

Mallorcas landsbygd, sedd från bussfönstret

Å så den härliga grillmiddan idag, sittandes på altanen mellan blommande rosor och doftande kaprifol!

/Pernilla

Everything I do I do it for you

Ringsbergskolans Sommarfest är den mest fantastiska skolavslutning jag hört talas om! Det är en kommunal skola med estetisk profil, från åk F-9 och varje år avslutas med ett par timmars konsert där ALLA skolans barn är med. Det är dans, olika musikstilar, massor av barn på scenen eller bara ett par stycken och efter betygsutdelning avslutas alltihop med en enorm tårtbuffé i gröngräset!
Det här årets avslutning kändes lite extra eftersom det var dotterns tur att gå ut grundskolan! Rektorn berättade om några fina utmärkelser skolan fått under året och dessutom var han säker på att årets 9onde klass igen skulle ta hem "priset" som kommunens klass med bästa betyg! Men det allra mest fantastiska var inte bara de underbara 9orna,och alla andra barn och lärare på skolan, utan den sång som de två allra underbaraste eleverna på hela skolan framförde! Gissa vilka det var? Jo, ni har rätt, mina barn så klart :-) Att de tillsammans skulle göra något på avslutningen, jo det har vi hört tisslas om senaste året, men vad, det var som vanligt mycket hemligt.
Så när vår vackra dotter kommer in på scenen ochberättar att de ska sjunga en låt som är speciell för dem och för några till i publiken är det spänd förväntan. Senaste tiden har bestått av mycket känslor i uppbrottets tid, många tårar har fälts, men när sonen kommer in på scenen, helt tårfylld och tillsammans med sin storasyster sjunger Bryan Adams låt "Everything I do I do it for you" så lovar jag att han fick hela skolan, inklusive alla föräldrar, att tjuta. Det var såå vackert!!

Tack mina älskade barn för det fantastiska uppträdandet och för att ni valde era föräldrars alldeles speciella låt! Jag tror att ni helt säkert vet att "you´re worth dying for".

Här kommer låten, men "bara" i orginalversion  ;-)

/Pernilla

Livets saltkorn

Ja, att göra lagom mycket i den underbara maj, det är alltid svårt - så även denna gång! Inser att jag ökat tempot under senaste veckorna utan att riktigt själv vara fullt medveten om det... först nu när återhämtningen inte riktigt räcker till blir jag efterklok och ser att jag tagit lite för stora kliv. Det som ändå känns bra är att insikten kommer ganska snabbt och jag ser möjilgheter att lösa det på annat sätt. Bland annat har jag ökat patientantalet på jobbet, men jag har dubblerat på en gång istället för att smyga i små halvsteg, så backa lite till nästa vecka behövs. Samtidigt har ju vädret varit fantastiskt och jag har tillbringat så mycket tid som möjligt i trädgården. Där trivs jag ju utmärkt och får bra träning på alla sätt, men om det blir för mycket tid där, ja, då går jag ju över gränsen iallafall...
Här om dagen fick jag ett jättehärligt mail av min kusin som så himla bra beskriver det jag ständigt försöker göra - att njuta av Nuet!och bloggen är ett sätt att skriva om det. Med hennes tillåtelse delar jag med mig av detta och hoppas att ni också tar alla tänkbara tillfällen att njuta av nuet - men det kan krävas en hel del träning:-)


"Hej vänner!
Nu har jag läst en väldigt speciell bok, Le sel de la vie av Françoise Héritier, men den har inte nâgon egentlig handling. Det är bara en massa meningar som följer pâ varandra, men alla är ett uttryck för livets saltkorn, man skulle kunna säga guldkorn men dâ betyder det nog bara det fina och vackra i livet. Med saltkorn menas det som sätter piff pâ livet i bâde bra och dâlig mening. Eller snarare att man lyckas se det som är bra även i dâliga saker. Det bästa är att man kan göra det själv; skriva ner meningar om ens eget livs saltkorn. Försök själv!

Har just kommit hem frân Sverige sâ jag tänkte skriva om det bara för att visa hur ni kan sätta igâng:

En röd stuga pâ en kulle, att se och njuta av under 3 dagar, ett mer än 100-ârigt ask -träd som skyddar stugan,  grönt frodigt gräs, högt grönt frodigt gräs som behöver klippas, en blick över en spegelblank sjö, en domherre röd vid fâgelbadet, det susar i träden, det kvittrar av alla slags fâglar som jag skulle vilja känna igen, en liten kall vindil och jag ryser, vitsipporna som prunkar i alla vrâr där inte gräsklipparen varit, smâ fina violer som lyser i gräset, en kaffedoft, kaffet som sakta gâr igenom filtret och droppar ner i kaffekannan, en kanelbulle, en vaniljdröm och med en suck känna igen de underbara smakerna av kaffe med fika som bara finns pâ landet, att känna solen i ansiktet och njuta den första solvärmen, molnen som sakta glider förbi, höra hur gräsklipparen förs fram av en stolt stugägare, se älgen pâ Sven-Eriks äng, ana fiskarna i den kalla men klara sjön, skala och koka rabarber kräm mums sâ gott,..…..osv.

Sâ där kan man hâlla pâ hur länge som helst, men det som är underbart är att ta fram de skrivna arken efter nâgra veckor och läsa det, dâ kommer allt tillbaka och man känner sig väldigt levande.

Grundtanken är väl att världen runt omkring oss existerar genom vâra sinnen, innan den existerar pâ ett välordnat sätt i vâr tankevärld och vi borde kanske till varje pris försöka ha kvar denna förmâga att känna och uppfatta världen med vâra sinnen: att se, höra, observera, lyssna, röra vid, krama, lukta, sniffa,smaka, ha en god iakttagelseförmâga för allt och alla, och för livet.
Hoppas ni fâr en trevlig skrivstund."

Tyvärr lyckades jag inte med överföringen av hennes bilder så ni får hålla till godo med några av mina;-)
Ha ett skönt slut på majmånad, trots att det verkar klart kallare än tidigare!
/Pernilla

Världens underbaraste dotter!

Idag fyller världens underbaraste dotter 16 år!!!
Tänk vad tiden går och vilken fantastisk gåva det är att få följa sina barn genom livet! Hjälp, det är bara två år kvar tills hon blir myndig ;-) Jag är övertygad om att hon kommer klara sig bra utan mig den dag det är dax, men kommer jag klara mig lika bra??
När hon var nyfödd läste jag i en föräldrabok en dikt om Ugglemor som fick i uppgift att leta efter de vackraste ungarna på jorden. Efter mycket sökande kom hon tillbaka och berättade att hon inte kunde finna några så underbara som hennes egna små grå dunbollar... Ja, så är det väl för alla oss föräldrar att de egna är de vackraste, och mina är det absolut!

Tidigt i somras sa beteendevetaren jag går hos att den här sjukdomsperioden skulle ge mig erfarenheter jag troligen skulle säga att jag inte ville vara utan, även om det inte kändes så just då. Visst, jag har lärt mig mycket om livet och kommer förhoppningsvis vara snällare mot mig själv resten av livet. Men, jag har fått betala ett högt pris för lärdomarna! Någonting som det fört med sig som jag inte velat vara utan är iallafall all den Tid jag kunnat tillbringa med mina nära och kära, speciellt barnen! Tid att "bara vara" tillsammans i vardagen. Inte snack om "kvalitetstid" som oftast låter som något man använder för att dämpa samvetet, utan verklig tid - när man lagar middag tillsammans, sitter länge vid matbordet hela familjen, de långa intima pratstunderna om livets viktigheter eller småsaker eller då jag har haft möjlighet att bara titta på när barnen varit koncentrerade på annat. Det här är tid och tillfällen som aldrig kommer igen!


Tack underbaraste Du för att jag får vara en del av ditt liv!!!
/Pernilla

oj va stor den blev... Det är iallafall en underbar bild med ett underbart minne till :-)

Förresten, vill ni veta vad hon fick i present nu på morgonen?
Jo, en tuff jolleflytväst, en Yoga-workshop tillsammans med mig och en låda potatis;-)

Händelserikt påsklov

Först tre underbara dagar i Köpenhamn på tu man hand med min älskade make, samtidigt som barnen tog tåget till mormor och morfar. På onsdan var alla hemma igen och mina föräldrar också för att timea in våravslutningen för konståkningsklubben - jätte härligt att se alla duktiga åkare, från små stapplande till stora mycket vältränade graciösa åkare.
På torsdan var det först jobbet och på eftermiddan var dottern ute å seglade! En kompis ringde och erbjöd både en båt att låna, seglingssällskap och en mamma i motorbåt som säkerhet - kan det bli bättre?! När vi kom ut för att hämta var det två strålande tjejer som badat ofrivilligt ute på sjön ett par gånger och fortsatte inne vid bryggan när båtarna kommit upp på land - trots att de har torrdräkt såg det väl kallt ut...
Framåt långfredagen började min ork ta slut. Inte alls konstigt för det är jobbigt att följa med i familjens tempo, men jag har verkligen försökt ta det lungt och göra allt i lagom takt - många vilopauser blir det! Så påskafton och påskdagen har jag tillbringat några lugna timmar i trädgården och på sängen drömmandes om våren :-)

Vår frälsares kyrka har ett 90 meter högt torn med trappor på utsidan! Det gav en fantastisk utsikt, men när det blåste 10 m/sek hade jag god nytta av all mental träning - hu, det var på gränsen till vad jag vågade...

En liten tur i Christiania hann vi med också, men vi hade bara kreditkort så det blev inget handlat på "Green light district" ;-)

Vid Norreport låg några härliga saluhallar där det mesta i ätbar väg fanns att hitta, tex. ett fantastikst kaffeställe med vältränade baristor! Å så klart blev det gott kaffe att njuta av.

Nöjda seglingstjejer tar sig ett dopp!

Hoppas ni alla har njutit av påskhelgen och vi har ju en dag kvar!
/Pernilla

Alla hjärtans dag - ett stort TACK till alla vänner, nära och kära!

När jag i september skulle skriva ett tack-kort insåg jag hur otroligt mycket stöd och kärlek som hade visats mig under sommaren och hösten och detta har jag kunnat fortsätta att njuta av.
Den första blomman mina kollegor kom med redan före semestern är jag glad att jag inte var hemma och tog emot...  Jag ville inte ha någon blomma - Jag VILLE verkligen inte vara saknad på jobbet - jag ville ju vara DÄR, jag ville inte behöva krya på mig - jag ville ju vara frisk! Förlåt kära kollegor för att jag var otacksam :-)
Däremot när sommaren började gå mot sitt slut hade jag börjat förlikas med läget - jag kunde acceptera att det var som det var. Jag hade helt enkelt ett stort jobb framför mig och den här gången handlade det om mig själv! Nu gällde det att inte blir "duktig" på sin egen rehabilitering...
Så när det var och varannan dag (barnen var riktigt avis :-) kom små roliga kort och presenter på posten - god choklad, vackra, uppmuntrande kort, härliga böcker och även blommor så var det såå underbart och överväldigande att så många faktiskt tänkte på just mig! Något annat som varit väl så viktigt är alla de middagar som vi bjudits på hos bästa vännerna (utan alla som helst krav på "trevligheter" eller motprestationer), erbjudande om skjutsning av barnen, föräldrars oro (som de inte ville visa ;-),  långa samtal om det riktigt viktiga här i livet, seglingskompisarnas sätt att ställa upp, den fantastiska BK-kursen och alla ni andra som bara funnits runt mig och så tydligt visat att jag inte behöver prestera för att ha ett värde... Det är konstigt att det ska vara så svårt att förstå det innerst inne!

Och så klart allra viktigast - allt det stöd och den omvälvning detta har inneburit även för min man och mina barn!!
I julas fick jag de allra finaste kärleksbevisen av mina barn. Min dotter hade gjort ett vackert smyckesskrin i trä, i locket fanns inskriptionen;

For the world you might be just someone,

but for someone you might be the whole world

Några dagar senare fyllde jag år och fick då av sonen en namn-mugg. I den står det

Pernilla: Latinskt namn; Härdad kvinna från landet. Är seg, ihärdig och mycket företagsam. Denna personlighet gör att hon blir framgångsrik till slut, något hon förtjänar. Är snäll och ser ljust på livet, har en förmåga att älska riktigt djupt. Pernilla är ett namn att vara stolt över.

Han sa; Jag tycker det passar på dig!

De här presenterna gjorde mig så klart väldigt rörd och jag har läst detta många gånger - även om de kanske kan vara allmängiltiga så är de väldigt viktiga för mig!

På sistone har ju även den här bloggen varit en plats för kärlek och omtanke - Tack till alla er som har läst och kommenterat det jag skrivit.

Denna oerhörda kärlek som har visats mig för att jag är jag har överväldigat och stärkt!

Jag kommer aldrig kunna ge precis samma sak tillbaka till er, men förhoppningsvis kan jag ge något annat och ni kommer få och ge den kärlek ni behöver.

TACK för att ni finns!!

Pernilla

Att bli mer av den jag är ämnad att vara

Idag har jag börjat på en nybörjarkurs i Hatha Yoga! Det ska verkligen bli intressant att få träna yoga och ökad förståelse i tänket "bakom".
Jag nämnde tidigare att jag läser en bok om Mindfulness; lycka nu av Titti Holmer. Den är faktiskt klart över förväntan (erkänner mina fördomar om en gratisbok som hängde med ett magasin, speciellt med den titeln - jag trodde de tänkte presentera ett "Quick-fix", men den är riktigt bra!) Författaren är psykolog och skriver utifrån ett helhetsperspektiv. Dessutom gillar jag en psykologs betoning av kroppens betydelse ;-) "Det är genom kroppen vi upplever världen och kommer i kontakt med vår omgivning. Det ligger i kroppens natur att vara en källa till lycka." "kroppen är också grunden för all självkännedom."
Jag har ju under många år tränat Basal Kroppskännedom (BK) som är en behandlingsform som har utvecklats som en västerländsk variant från de österländska träningsformerna taichi och qigong och bygger liksom de på att träna både kropp och medvetande, det vill säga – hela människan. Dessutom har vi tagit med oss dessa kunskaper vidare in i arbetsterapin och all aktivitet som var och en av oss utför dagligen och om allt går vägen (främst med mitt tillfriskande) så ska jag i höst hålla kurs i detta; BK i Aktivitet - det blir helt enkelt världspremiär! Det kanske blir många inlägg om detta framöver, men om du är mer intresserad kan du läsa om BK på deras hemsida.

Att jobba med sig själv och öka sin självkännedom är något av det mest spännande som finns, tycker jag, men ack så svårt. Alla insikter är inte roliga och ibland är ju träning riktigt jobbigt, oavsett form. Men för att landa ner och få ny kontakt med kroppen i somras, när det var som värst, började jag med mindfulnessträning flera gånger om dagen (återkommer om detta) och nu tycker jag att jag tränat upp mig till ett riktigt bra läge med intentionen att verlkigen vara närvarande i allt jag gör, försöker verkligen att inte göra två saker samtidigt.

Nu vill jag få ihop dessa olika träningsmetoder och hitta de bästa verktygen för mig just nu. Jag tror det blir en spännande resa in i yogans värld!

Så via det viktigaste instrument jag har kan jag vara väl förankrad och stå i mina ben. Då bär de mig genom livet, vilket innebär att jag kan bli mer av den jag är ämnad att vara!

Låter det flummigt? Kanske det, men i så fall har du mycket spännande att utforska för att Du ska kunna bli mer av den Du är ämnad att vara :-) Lycka till med ditt arbete!

/Pernilla

Idag har jag börjat jobba!

Tänk vad skönt det kan vara när vardagen börjar rulla på igen! Efter ett helt skönt jullov tillsammans hela familjen så har vardagen börjat nu igen. Så klart är det jobbigt att komma upp på morgonen, få med sig alla saker och planera mer än ett steg framåt, men ändå... det är fantastiskt med ledighet, men man skulle inte uppskatta den speciellt om inte vardag med jobb å skola fanns. Idag har jag nått ett delmål i min rehabilitering - jag är inte längre heltidssjukskriven! Nu börjar jag jobba 25% och under jullovet har jag haft "semester". När jag berättar det tycker jag det låter litet å futtigt, å så kanske det är när allt rullar på utan hinder, men just nu känns det som stora och sköna milstolpar! Jag har faktiskt blivit ganska bra på att vara just "här och nu" och efter senaste årets upplevelser och erfarenheter så är det här steget för mig inte alls futtigt - jag känner mig riktigt nöjd! Dessutom tror jag på att det kommer hålla! Självklart kommer det vara jobbiga dagar och jag kommer behöva lägga upp dagarna helt utifrån dagsformen, men jag känner nu att jag är lite klokare. Vi får se hur länge det varar :-) Nä, skämt å sido, precis som en balansplatta är mycket svår att hålla stilla i jämnt läge så kommer detta vara det också. Men visst vore det trist om det inte var lite rörelse och några små lagoma utmaningar?
Vad jag är glad att jag har ett bra, utmanande och utvecklande jobb - jag ska bara försöka engagera mig lagom!
Så, enligt Nyårslöftet gäller nu devisen ENERGI KVAR NÄR JAG GÅR HEM, VARJE DAG!
Håll tummarna för att det fungerar!

/Pernilla

Sent här om kvällen snöade det med stora flingor, jag var tvungen att ut å fota, det gäller att njuta när tid är!

Nyårslöften

Ibland kan jag bli tokig på alla Mål som ska sättas; mätbara, tidsbegränsade, regelbunden utvärdering osv. Typ "Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna". Allt i vårt prestationsbaserade samhälles tidsanda med fokus på det yttre.
Men ibland är det ändå inte så dumt att fundera på hur man vill ha det - vad är egentligen riktigt viktigt, vad tänker jag prioritera att använda min tid och energi till? Kanske ett nyårslöfte inte är så dumt i det här sammanhanget - det blir ett tydligt tillfälle att formulera sina tankar och kanske tom. säga det högt till andra. Andra som kan vara delaktiga, vill samma sak eller kan stötta på vägen.
Jag har inte så ofta gett några nyårslöften. Har resonerat som så, att jag inte ska lova något jag inte kan hålla... Men de senaste två åren har jag varit tydlig (se Julbrev) och det har hjälpt mig att återkomma till det som jag faktiskt tyckt varit viktigt.

I år känns det som jag har mycket att lova mig själv - Att var snäll mot mig själv, Att alltid ha energi kvar när jag går hem från jobbet, Att se till att jag har utrymme kvar att göra det som är riktigt kul bara för min egen skull... Jag tror det kan sammanfattas i ETT JÄMNT LIVSTEMPO - vad det innebär för just mig, just det här året, det får tiden utvisa.
Kanske går det att ta hjälp av någon av naturens metaforer - hur utvecklingen sker i sin egen takt från knopp till utslagen blomma. Alla stadier måste passeras för att nå den fulländade skönheten, innan den falnar, vissnar ner och löken återhämtar sig för att nästa år ge oss nya vackra blommor.

Vad blir ditt löfte till dig själv?

Med hopp om ett riktigt gott 2012!
/Pernilla

Sköna juldagar!

Juldagen är väl gjord för en skön promenad, sill och skinka till lunch och sedan sjunka ner i soffan framför en familjefilm - eller hur? Speciellt efter en fantastisk Julafton tillsammans med hela min mans familj. Tänk en heldag med julbord, Kalle, tomte, klappar, dans kring granen med farfar som spelar dragspel till och risgrynsgröt framåt kvällen. Detta tillsammans med 15 andra personer som man älskar, varav 8 st mellan 3 och 19 år, och alla är på topphumör hela dagen. Rena julkorts versionen - underbart!!

Från oss alla, till er alla

en riktigt God Jul!

En njutbar "morgon"

Morgnar har nog varit det allra jobbigaste under de senaste månaderna (eller förmiddagar som min kära make säger skämtsamt ;-) Visst, ni som känner mig säger väl snabbt att jag aldrig varit morgonpigg - Sant, men det här är värre än värsta tonårstiden eller då jag nyseparerad bodde i en liten skrubb i Stockholm utan dusch och brukade lyckas ta mig ur sängen när sista möjliga snozzningen på väckarklockan var gjord, alltså efter 1 tim...
Det är klart, det är inte lätt att komma ur den sköna sängvärmen när inget speciellt (utom fortsatt trötthet och en å annan promenad) väntar under dagen. Men även då jag ska iväg - aldrig före kl 10, så krävs det lååång tid att vakna, ta mig upp ur sängen, väcka kroppen, äta frukost å sen börja fundera på vad som var bokat. VILKEN KAMP!

Jag försöker så långt det är möjligt att faktiskt ge mig den tid jag behöver så slipper stressreaktionerna starta i kroppen! Om jag förr klarade mig bra på 1 timmas tid från uppstigning tills jag var på väg till jobbet, så har jag nu 2 timmar. Detta ger möjlighet att ta det i den tid kroppen behöver - ibland är det tex. omöjligt att kliva direkt in i duschen, med risk för att somna om stående, halka i vätan och bryta benen... Så kanske behöver jag göra lite kroppsliga övningar (oftast Basal Krosskännedom) först, efter duschen blir det oftast Qi Gong klapp-massage tillsammans med en skön hudlotion och efter att kläderna kommit på, kommer det bästa: En lyxig frukost! För mig är fil med flingor och musli och tinade bär höjden av vardagslyx, till detta kommer dagens första kopp med örtte - gärna av vacker modell med flytande vackra blad/blommor och underbar doft! Tänk vad man kan göra för sig själv om man bara tar sig tiden :-)
Ser fram mot fler sköna morgnar!
/Pernilla