Tack för den underbara vår som infunnit sig! Känns liksom som plåster på såren för den icke vinter vi haft och det grå lock som legat över oss. Nu får vi njuta av ljus, sol och vår! Den 8e mars var till och med kompisarna ute och seglade på vår sjö! En hel månad före planerad bryggiläggning. Förra året vid samma tid var den hetaste seglingssysselsättningen vadslagning om när isen skulle gå, och det höll vi på med länge ;-)
Självklart har jag varit ute och påtat i rabatterna - klippt ner perenner, bort med gammalt ris och försökt få fason på äppleträdet som hade vridit sina grenar så långt bort från de skymmande träden på allmäningen som nånsin gick. Nu är det så att kommunens vinterarbete var att ta bort alla träd som stod på deras mark som ev skulle kunna innebära fara för dem som tar sig fram på gångvägen bakom vårt hus. Det låter ju som en god tanke, men precis som med
hallonsnåren så har inte vi riktigt samma syn på vad som är lämplig nivå - de tog nämligen bort så gott som
allt! Men de lämnade iallafall ett par fina skott av hassel och gullregn, så nu har vi fullt ljusinsläpp, tillika full insyn i trädgården igen. Så det gemensamma familjeprojektet att ordna nån form av staket på baksidan och en häck mot allmäningen är tydligen dax att sätta igång.
Men det jag gör mest av allt, det är att njuta av de fantastiska livstecken som tränger upp ur den kalla jorden överallt! Det är inte svårt att vara ödmjuk över naturens livsbetingelser när man ser hur växterna har förberett vårens ankomst och spricker ut så snart de får chansen. Att se alla dessa underbara signaler kräver närvaro, att hinna stanna upp, att komma tillräckligt nära och verkligen
SE, det är livskvalitet på hög nivå!
Strax innan vårvärmen kom promenerade jag förbi en hasselbuske och kom så där riktigt nära. Hängena hade börjat svälla i gult och mellan dem upptäckte jag millimeter stora cerise blommor! Så otroligt vackert! Sedan dess har jag letat efter hasselbuskar att komma tillräckligt nära och jo visst, det verkar vara så, hassel blommar inte bara med sina hängen utan också med vackra små, små, små blommor. Letar långt bak i minnet och tror det är något med han- och hon-blommor...
När jag inte glider runt utomhus med näsan i jorden eller inne i nån buske försöker jag nu koncentrera mig på något helt annat - min uppsats! Uppsatsen som redan var planerad när jag blev sjuk för snart tre år sedan och sedan dess funnits i bakgrunden. Både som ett ok och en möjlighet. Ett ok eftersom den måste bli klar enligt alla akademiska regler, men framförallt som en möjlighet eftersom vi skriver om ett ämne som ligger mig så varmt om hjärtat - BK i Aktivitet! Alltså samma sak som jag håller kurser i. Vi har intervjuat arbetsterapeuter som har den här utbildningen och frågan är ju om det är användbart. Det är helt fantastiskt att höra att det rungande svaret är JA! och vi har fått så målande beskrivningar på hur och varför. Så vår största utmaning just nu är att få ihop allt vårt material via analys, resultat, diskussion osv till något bra samtidigt som vi vill kunna gå upp med det i
maj.
Egentligen är ju inte den största utmaningen själva skrivandet utan hur jag fördelar min energi... Att varken jobba på för intensivt när entusiasmen kommer över mig eller pressa på då tröttheten infinner sig och jag ligger efter min tidsplan. Det här är en av de största omställningar jag gjort i mitt liv - att först lyssna inåt mig själv och sen bara jobba utifrån det!
Så jag tankar med att sniffa på blommorna och sen faktiskt njuta av akademiskt arbete ;-)
Njut av våren!
Kram Pernilla
