Inte bara vara i nuet, utan i sig själv

Idag har jag varit riktigt trött - känner av att jag denna vecka jobbat tre dar på raken och dessutom eftermiddag igår. En sån här dag är det svårt att hitta lagom aktivitetsnivå, kroppen vill ingenting, men ligga på sängen hela dan är ju knappast nån bra lösning...
Jag har använt mycket mindfulness-program under senaste åren och för det mesta har det skett i liggande, typ när jag vilat efter lunch. Det har varit väldigt avkopplande med en "kroppsresa" och ofta har jag "unnat" mig att somna. Men det här innebär ju att jag vilat "ifrån mig själv" istället för "i mig själv". Efter senaste BK-kursen har det blivit tydligt för mig att jag hela tiden behöver bodybuilda min inre stabilitet och stanna där - oavsett om jag är på jobbet, gör nåt extra kul eller vilar - så nu blir det mer av sittande meditation i stället, men först efter att jag gjort min inbalansering och verkligen hittat min inre stabilitet för stunden!
Att ständigt lära sig nya saker om sig själv, det är väl en del av livets resa. Men ibland är det lättare att bara släppa taget å bara driva iväg med tröttheten... Imorgon hoppas jag tröttheten blåser bort med lite skönt väder å några timmar på sjön!

Meditativ jogging

Gårdagen var en sån där härligt skön dag som på något sätt är "balanserad". Jag kände mig pigg när jag väl kommit ur sängen, dagens innehåll var precis lagom med mycket sol, morgonens sittande meditation med följande joggingtur, sedan en timmas jobb vid datorn, ett ärende på stan och till slut pick-nick-middag med familjen på en närliggande badstrand i  kvällssolen - vilken njutning!! En sån där dag att verkligen samla i minnesbanken bland underbara vardagshändelser.


En av de saker jag verkligen gör annorlunda nu för tiden är både sättet jag tränar och förhållningssättet till min träning. Det ska vara skönt under tiden och skönt efteråt! Alltså inget plågande, ta i lite till, förbjudet att stanna å gå och alltid avsluta med att pressa ut det sista i en spurt. Utan istället; börjar promenera, när kroppen sen själv manar på till ett högre tempo så låter jag det komma, när jag ser något vackert att titta på stannar jag och när kroppen säger att det är jobbigt så saktar jag ner å går.

Om man skulle beskriva precis vad som händer i kroppen den allra första stunden skulle det kunna bli så här:
Från gående till meditativ jogging - att sjunka ner i steget, känna sig väl förankrad i jorden, dra svansen mellan benen, känna de nedre magmusklerna göra sitt jobb, låta tyngden åka hiss ner i benen, öka farten i steget något, luta sig lite framåt, vinkla upp armarna och plötsligt vill kroppen börja springa alldeles av sig själv. Att sedan låta armarna pendla in mot mitten, så det blir ett tydligt vrid och motvrid mellan över och underkropp, som en liten rotation runt mittlinjen, då rör sig kroppen som utan ansträngning...

En av de häftigaste vinsterna med detta förhållningssätt är att det blir så mycket mindre jobbigt när jag är snäll mot mig själv, men "resultatet" mätt i tid blir knappast sämre! I och för sig har jag inte träningsklockan med mig nu för tiden, men det räcker att titta på köksklockan när jag kommer hem.

Fundera över hur du rör dig och hur dina tankar låter i relation till det du gör - är du i det gör eller smiter tanken så långt bort som möjligt för att slippa känna, eller??

Njut av det du gör just nu!

Slut men lycklig

...var jag när jag kom hem igår kväll! Ni vet så där skönt trött i kroppen efter att man jobbat hårt, alltså nåt helt annat än utmattad!
Solen sken från en klarblå himmel och det blåste 5-6 m/s = perfekt seglarväder för en klubbtävling. Dottern hade inte möjlighet att sticka iväg ut, alldeles för mycket plugg så här i slutet av terminen (det ska tydligen klämmas ur det sista nu, hon börjar bli rätt sugen på sommarlov). Men då tyckte jag ju synd om båten som inte skulle få komma ut å glida på vågorna ;-) Nä skämt å sido, jag var hur sugen som helst! Den stora frågan var däremot om det var så lämpligt, jag hade ju inte precis varit hemma å vilat upp mig under dagen utan snarare tvärt om - varit på jobbet i flera timmar...  Men jag tänkte på vad hon sagt på FHV flera gånger; "Varför seglar du inte mer, du verkar ju må så gott av det?" Min man sa också; "Du har ju inget speciellt under resten av veckan, så det gör ju inte så mycket om du är helt slut ett par dar." Så med detta i bakhuvet fixade jag seglingsbagen, inkl dotterns torrdräkt - en viktig del när risken för bad är överhängande :-)
Så ute på klubben var det glada, men förvånade miner, när dottern inte var med och de insåg att JAG tänkte segla :-)

Känslan ute på vattnet är svår att beskriva. Att sitta nån decimeter över vattenytan, följa med i varje vågrörelse, att känna vindens kraft i seglet i ena handen och styra båten med den andra och samtidigt försöka hålla båten plan med kroppsstyrkan gör att man har rätt fullt upp! Samtidigt har du koll på vädrets rörelser, medseglarna och vart banans bojjar är utlagda - det ger inte mycket utrymme att fundera på nåt annat då!!!
Det var hur kul som helst och hur jobbigt som helst! Själva jolleseglandet klarar jag rätt bra på erfarenhet, men musklerna, de var helt chockade!!
Om det blev några bad? Nä, faktiskt inte, men när jag tänkte tanken på slutet, skar båten, doppade bommen i vattnet och jag slängde mig på mage hängandes över kanten så den rätade upp sig - inget utrymme att tappa koncentrationen här inte!

Inlägget innehåller många utropstecken och smilisar - jag kan nog inte beskriva känslan på annat sätt :-)
Idag stapplar jag runt på stela ben, en hel del blåmärken och ett leende på läpparna.

Vi har flyttat!

med jobbet alltså. Nu är det snart två veckor sen flyttlasset gick till våra fräscha nyrenoverade lokaler. Första dagarna gick allt med förvånansvärd fart och vi tänkte att det här är ju ingen större match ;-) Men, nu är inte bara jag helt slut när vi går hem på eftermiddagarna... Det kommer bli jättebra när allt kommer iordning, men jag börjar inse att det är nog inte om nån vecka utan kanske typ lagom till semestern - allt tar sån tid! Vi springer runt bland hantverkare, möbelleveranser, nya lokaler man inte hittar till, var finns personalkläderna? hur funkar micron? och däribland  patientkontakter så klart. Här om dan när jag ringde för att boka in nya patienter fick jag till slut ursäkta mig med "låter jag förvirrad så är det precis för att jag är det..." kändes inte helt proffsigt, men iallafall ärligt, hm.
Det bästa med flytten är miljön utanför - en fantastisk park och sjö. Med rätt vinkel kan jag sitta vid mitt skrivbord och till och med se stadens slott på andra sidan sjön!

Att det dessutom nu är 7 km väg till jobbet istället för 3, är nog den största förändringen för mig personligen. Tidigare hade jag väl sagt som många säger nu - vilket bra tillfälle till motion. Ja, visst, men... nu fungerar ju inte min kropp på det sättet - 1½ mil cykling om dan är för mycket för mig just nu, åtminstone om jag ska kunna använda kroppen till roligare saker, typ yoga och trädgårdsarbete, och när jag slutar vid tre-tiden vill min kropp bara gå å lägga sig - definitivt inte köra ett träningspass... Synd att jag inte kan cykla dit å ta bussen hem.
Just vetskapen om avståndet har väl varit det som framförallt hindrat mig från att jubla över flytten och av nån anledning har jag inte tyckt att det varit SÅ farligt med de sunkiga gamla lokalerna som andra gnällt över... Å ganska full i skratt blev jag i fredags när en mycket inrednings- och modemedveten patient säger; "även om de gamla lokalerna var slitna, så var de väldigt mycket mysigare och trevligare att komma in där". Ja, smaken är som baken och förhoppningsvis blir även väntrummet här betydligt trevligare om ett tag!

Ni fattar varför det blivit ont om blogginlägg på sistone!
/Pernilla

Träning med närvaro

Här kommer ett suveränt inlägg som jag hittade på en av de få bloggar jag följer. De skriver på ett jättehärligt sätt om det som är viktigt i livet, just här och nu; vi är alla här på Livstid och hur gör vi det bästa av den tiden?

http://www.livstid.net/2009/08/19-minuters-njutning_11.html

Det är så här jag vill att träning ska vara! All typ av tidigare prestationstänk mår bäst av att gömma sig i garderoben för att istället njuta av Här!

Det var på detta underbara sätt som jag tog min längdskidtur alldeles för mig själv under fjällveckan!
 Klarblå himmel, strålande sol, -10 grader och helt nypreparerade skidspår = fantastiskt!

Skidsemester = hjärnvila!

Även skidsemester går att avnjuta på annorlunda sätt :-) Förr ville jag helst åka från liftarna öppnade tills de stängde (även om jag aldrig var där när de öppnade) och sen på kvällen en längdskidtur. På senare år har jag ju inte haft den kondisen, men iallafall. Nu har jag insett att det också går att njuta av några åk på förmiddan, en skön lunch och nån timmas vila och sen några åk till innan bastu och kvällens middag.
När dagens svåraste beslut handlar om "Ska vi ta den röda eller svarta pisten?" eller "Ska vi ta nästa åk före eller efter kaffestugan?" ja, då blir det tydligt att hjärnan får all chans att vila!

En liten anekdot under veckan då sonen såg till att bespara sin mamma extra stress;
Medan jag är ute i skogen och åker längdskidor åker övriga gänget slalom, leker lite i backen, på en skida, baklänges osv. När de kommer ner saknas en! Sonen ringer pappa och berättar att han fastnat i lössnön i utkanten av backen. De tar sig upp igen, letar, men hittar honom inte... de ringer igen och han skriker "Hjälp, hjälp..." De letar vidare, hjälp tillkallas och till slut ringer det i mobilen igen " Han är hitta..." å så plötsligt bröts telefonkontakten... det visade sig att kompisen som hittade honom också föll på näsan ner i lössnön, telefonen la av och de fick kämpa tillsammans för att komma upp.
När jag väl får reda på det hela har det redan blivit ett äventyr med positiv utgång - Tack för att han besparade mig det adrenalinpåslaget ;-)


Tack allihopa för en underbart skön vecka!
Pernilla

Sinnesintryck och koncentration = Utmattning

Jag hade hoppats på ett positivt inlägg nu, det har känts helt okej senaste veckan, men nu är det ras igen... Jag jobbar 50% igen, typ 20 tim fördelat på fyra dagar med "ledig" onsdag, förutom udda vecka då jag på onsdan har ett möte på morgonen och åker till vårdcentralen två timmar. Visst var det lite tungt att kliva upp i morses, men när är det inte det kl 6 på morgonen?? Mötet var som vanligt bra, konstruktivt och trevligt och efter fikat var jag färdig med min arbetsdag .
Planen: Nu ska jag bara göra ett par korta ärenden på stan och sen hem för en lugn dag, för att ikväll gå på yoga.
När det nödvändiga ärendet är utfört får jag lust att inspektera en pysselaffär jag inte varit inne i - kände att jag var sugen på lite kreativitet och tänkte att det kan vara bra sysselsättning när inte trädgårdsarbete är ett alternativ. Inne i affären fanns det tusentals prylar att titta på och jag strövade runt i lugn och ro, hittade några små saker och hade fått lite idéer. MEN dessutom hade jag fått tusentals intryck och hjärnan kände sig fullmatad. Så jag tänkte att besöket på stan fick vara avklarat, bara en liten vända för att säga Hej till bästa väninnan som jobbar i en butik. Vi pratar lite kort, hon tar några kunder emellan, och sen ska jag säga att det är dax för mig att åka hem, nu är jag Trött! MEN nu är jag inte bara trött, utan UTMATTAD, så bara när jag säger detta börjar tårarna rinna. Hon blir så klart förskräckt och undrar hur jag faktiskt mår och hur mycket sämre jag är nu än för någon månad sedan... Jag tror jag får betala länge för de dagar jag jobbade 75%...
Nu några timmar senare måste jag bara skriva av mig min frustration - att sitta vid datorn är ju annars inte hjärnvila! Jag har funderat lite under eftermiddan och inser att jag koncentrerat mig både under måndag och tisdag kväll - dels föräldramöte på gymnasiet och dels tillsammans med sonen med fokus på hans skolarbete.

Att det ska vara så jäkla känsligt!!!

Nu ska jag gå på yoga - ikväll är det ett riktigt dynamiskt pass som är nytt för mig, kanske inte optimalt, men jag får väl träna på att inte göra allt utan verkligen lyssna på kroppen och ta den vila jag behöver - alltid lär man sig väl nåt ;-)
------------------------------------

Nu har jag varit på yoga - det är som alltid jättebra för mig, så även idag! Sinnet hade fullt fokus på andning och rörelser i samspel, inget annat fick plats att störa :-) Finns möjlighet att natten blir god.

Jag är alkoholist!

men jag missbrukar inte sprit utan energi

Jag har inte haft några ord, mycket har hänt de senaste veckorna och det mest fantastiska och väldigt förvirrande - jag har inte mått så här bra på under senaste 1 ½ åren!

Kursen vi höll gick precis så bra som jag hoppats - helt underbart!! Att under 5 dygn bara få fokusera på en enda sak; Basal Kroppskännedom, Basal kroppskännedom i Aktivitet och min egen inre process i detta. Det låter kanske som tre uppgifter och dessutom var jag ju en av kursledarna. Men det blir ändå bara EN sak - att jobba med BK kräver full närvaro i mig själv - när jag är närvarande i mig själv gör jag ett bra jobb/det bästa som är möjligt just den stunden. Så alltså blev veckan halvtids arbete och halvtid egen terapi. Att vara iväg en hel vecka på en ödslig kursgård, där maten är fixad, det finns inte ens en TV och dagen både börjar och slutar med meditation och däremellan en boster-dos av BK tillsammans med de duktigaste lärarna vi har på området i Sverige - det måste vara den optimala upplevelsen?!
Att det sedan gav en rejäl dos träningsvärk pga "om-möbleringen" i kroppen och dessutom förvirring i knoppen pga att de gamla referenserna inte gäller längre och de nya mönstren inte är stadiga, ja det är väl en del av förändringsmöjligheterna i livet.

Att komma så här nöjd, ovanligt pigg, men väldigt förvirrad till Företagshälsovården kändes konstigt - är jag frisk nu? hur länge håller detta? kommer jag nu bara inta de gamla mönstren å köra på? Jag litar inte på mitt eget omdöme/känsla för att hålla en "lagom-nivå".
Läkaren såg möjligheten att börja öka på arbetsmängden till 75% och ja, det kan nog gå, men oj vad skönt det hade varit att få vila ett tag på den här nivån och inte alltid jobba i uppförsbacke...
Beteendevetaren gav mig tydligt beröm för att jag gör allting på rätt sätt nu, men använder verkligen jämförelsen med en alkolist!
I min tanke kan jag se och förstå att jag gör bra saker för mig själv nu. Gränser har fått en helt ny innebörd och jag står stadigt I mig själv - bekanta säger att det syns på utsidan :-). Men samtidigt kan inte känslan bekräfta mig själv - jag KAN INTE KÄNNA vad som är "good-enough", jag måste ha mina yttre strukturer till detta!
Nu lever jag det liv som de flesta verkligen skulle må bra av (typ regelbunden aktivitet/vila, äter som en diabetiker, har inte flera bollar i luften samtidigt och har alltid obokade dagar i veckan) MEN den stora skillnaden för mig är att jag har inget alternativ!
Vi har pratat om den här liknelsen tidigare, men nu inser jag att det verkligen är så allvarligt - så länge jag gör bra saker för mig själv fungerar det bra, men när jag låter den lille djäveln på axeln få fritt spelrum så lurar han mig att dra iväg. Så nu får jag hålla honom i herrans tuckt å förmaning så kanske han tröttnar...
Att inse att jag är en missbrukare har väl en både bitter och sur smak, men genom att acceptera läget (tex genom att skriva det här) så ska jag nog kunna klara mig ganska bra utan större abstinens.



Som min guru och handledare säger:

Vi är alla människor på väg genom livet

Trädgårdsterapi

Under året som gått har min trädgård varit ett av de bästa ställena för min nödvändiga träning. Det har också varit den plats där jag lättast hittat avkoppling och närvaro.

Jag har mer å mer insett att min trädgård är en bild av min hjärna :-) Den innehåller många delar, inklämda på relativt liten yta, mycket färg,både ätbart och njutbart, helst komponerat i smakfulla kompositioner, men på sina ställen helt vildvuxet, flera påbörjade men ej slutförda projekt, har idéer om ännu fler projekt som jag helst vill påbörja NU och jag tror att den ska klara sig utan gödsel... Under senaste året har jag försökt att enträget koncentrera mig på en del i taget - gräva upp, fylla på med massor  av jord å näring, rensa bort allt det som inte får plats eller ska vara just där, begränsa i färger och förvånas över hur växterna överhuvudtaget har kunnat växa i den otroligt dåliga jordmånen... Samtidigt får jag inte helt försumma de övriga delarna, hur ska de annars klara sig? Visst, gräsmattan har inte fått nåt gödsel i år och den ser ut därefter, men det har ju iallafall regnat så den får klara sig. Alltså handlar väldigt mycket av mitt görande om att slutföra tidigare påbörjade projekt - inte min största styrka i livet, men desto bättre träning ;-) samtidigt som jag inte ges chansen att verkligen bara djupdyka i en del utan måste ha tålamod med vissa avbrott för fokus på annat.
Ja, livet är som en trädgård! Vilken tur att min inte ser ut som de där moderna plattsatta varianterna iallafall :-)

Förra sommaren såg jag bara oreda och kaos, trädgården hade fått sköta sig själv i ett par år medan jag fokuserat främst på studier och annat. Det var ett medvetet val, inte ens jag kan ju göra allt samtidigt ;-) Första tiden var det ju extra vackert, växterna som frösådde sig där de själva ville skapade en vacker känsla av ängar i rabatterna, men så småning om tappade ju trädgården sin struktur och allt var över allt, förrutom de där lite känsligare växterna som tynade...
I början gick jag ju mest runt som en zombie i trädgården. Gjorde möjligen något i ett hörn, för att snart glömma bort vart jag börjat, å i stället vara någon helt annanstanns. Det hjälpte knappast min stackars hjärna!
På Företagshälsovården fick jag stränga instruktioner om att bestämma mig för varje tillfälle vad jag skulle fokusera på, sedan återkomma till den hela tiden. Ni vet, inte låta "hunden hitta en ny pinne i varje buske". Jag funderade lite över min grundplan till trädgården, försökte påbörja en struktur för arbetet och sedan fokusera bara på en sak i taget även om det fanns tusen saker till att göra. I början var detta ett tufft göra. Det var korta stunder jag kunde fokusera i taget. För de olika "arbetspassen" hade jag olika fokus, ibland tillät jag mig att bara glida runt för att se vad jag hade lust med,"nosa runt på alla härliga pinnar", för att sedan försöka bestämma mig bara för någon och återkomma till den.

Det här har gett en viss tillfredsställelse, ser hur något växer fram. Samtidigt går arbetet otroligt långsamt. Jag inser verkligen hur många projekt jag alltid har på gång samtidigt och att det krävs MYCKET tålamod för mig att stå ut utan nya fokus tills allt är klart. Jag inser också vilken enorm jordförbättring som behövs i hela trädgården, jordmånen är väldigt mager här och inget kan förväntas växa utan näring. Å regelbundet gödslande är väl inte det roligaste jobbet i trädgården, om man frågar mig ;-)

Idag är den bästa onsdan sedan jag började jobba efter semestern! Onsdagar är min "lediga dag" vilket mest inneburit hejdlösa timmar sovandes i sängen, men idag tror jag inte det behövs - ska ta mig några sköna timmar grävandes i rabatterna istället :-)

Njut av naturen - den ger så mycket igen!
/Pernilla

Klassresa till Öland

Jippii, jag har fått följa med min dotter och hennes 18 klasskompisar på deras klassresa, jag blev tom tillfrågad om jag ville! Tänk att ett gäng 16-åringar vill ha en med (i och för sig fick de ju inte åka utan vuxna, men iallafall!) Så i onsdags efter lunch bar det av för två härliga dygn tillsammans - ungdomarna tog det här med dygn på fullaste allvar, någon enstaka timmas sömn blev det kanske??
För min del var det ett riktigt bra "träningstillfälle". Inför resan var jag lite nervös om det skulle bli för mycket eller om det var möjligt för mig att pausa när jag skulle behöva osv... Men det var så skönt att i förväg planera för och sedan inse att detta verkligen var deras resa, vi vuxna var bara med som stöd och om något oväntat skulle hända. De hade själva planerat matlista, gjort inköp, kollat upp aktiviteter och kommit överens om vad man ville göra och med tanke på resmålet och resans syfte var det gott om tid att bara vara tillsammans (framför allt nattetid :-) Väl på plats gjordes snabbt matlag upp, vilka regler och tider som gällde och sen var det bara fritt fram att njuta! Njuta av Öland och samvaron!
Att dessutom vädret blev klart bättre än prognosens utlovade; 11grader och regnskurar, var riktigt härlig bonus!
Bollspel, sköna promenader på strandängarna, yoga på gräsmattan, hissnande gokartkörning, böjde gafflar med tankens kraft, njuta av gitarrspel vid brasan, sköna samtal och trevliga måltider var en del av det vi hann göra och njuta av tillsammans!
Vandrarhemmet vi bodde på var underbara Lantgården söder om Löttorp - Tack Stefan för att vi fick besöka ditt ställe! Vi återkommer :-)

Tack allihopa för att jag fick vara med och uppleva detta tillsammans med er!!

Flera vackra orkideer växte på strandängarna. Den här heter Krutbrännare och var tydligen ett ovanligt stort och fint exemplar, berättade stolt ett äldre par. 

Lite mer vådliga bilder på gokart-körning och annat kommer :-)
Stora kramar Pernilla