Lätt att njuta av livet i vårsolen!

De senaste dagarna har det känts ganska lyxigt att inte jobba så många timmar - att ha möjligheten till en promenad i skogen eller parken mitt på dagen :-) Kanske efter några timmars arbete, trött, men nöjd.

Blåsipporna blommade för fullt i vägrenen i skogen!

Till och med magnoliaknopparna håller på att slå ut

Mängder av vackra krokus finns över allt

Det känns nästan som våren går för fort nu, krokus i rabatten håller redan på att vissna bort. Men tydligen är det slut på den här värmeböljan nu. Till helgen, typ söndag/måndag, lovas snö... Sämsta väderprognosen lagom till Köpenhamnsresan som min man och jag ska göra på tu man hand... Ja, ja, det gäller att njuta av det som är - det kanske blir extra många cafébesök istället ;-)

/Pernilla

Stolt mamma

Igår kväll var vi på dotterns klasskonsert. Ni vet sånt som alla föräldrar går på, men wow, de var så duktiga!! Ni skulle ha varit med! Skithäftigt när alla ungdomar är med, sjunger, körar, spelar gitarr, piano, trummor mm mm - alltså inte ett instrument var, utan man byter i nästan varje låt och dessutom låter det riktigt bra! Men bäst var så klart min dotter :-)

Hon hade förvarnat mig; ta med öronpropparna! Men även det var en fantastisk upplevelse; jag klarade att höra och njuta av konserten utan öronproppar och utan stressreaktion - tydligt tecken på att jag mår bättre!! (Detta trots att jag jobbat alldeles för effektivt på förmiddagen och varit helt slut hela eftermiddan - i och för sig sov jag ju en lång stund och återfick faktiskt lite ork)

Optimist - javisst!

Jag tillbringade mina första 15 år i en optimist - ja, iallafall somrarna mellan 5-15 år kretsade mycket runt optimistjollen! Så förutom längtan till vattnet och naturen så grundlades nog den positiva livsinställningen - kan väl inte bli annat när man är en "optimist" ?!
Mina barn har också fått sig en livsdos av optimist. Började som tur var inte riktigt lika tidigt, men det har iallafall gett dem mersmak. Men nu är optimist-tiden över i vår familj (för den här gången, jag kanske får barnbarn eller nåt nån gång??), har just sålt båda båtarna och dottern är nu väldigt sugen på att ta steget upp i en lite större och racigare klass; E-jolle.
Men det innebär ju på inget sätt att den positiva livsinställningen falnar ;-) Dels hoppas jag få segla lite mer nu när hon får en båt som även passar mig (förutom att risken för ofrivilla bad är rätt överhängande) och på jobbet har jag hittat något som passar mig mycket bra "Lösningsfokuserad korttidsterapi" - att alltså få fokusera på allt det som fungerar, trots problem med sjukdom, skada eller handikapp. Det finns alltid saker å ting som är bra (eller åtminstone lite bättre) i livet, även i de svåraste stunder! Det här tänkesättet passar så klart väldigt bra i alla faser av livet - inte bara på arbetstid;-)

Visst ser det härligt ut?!

/Pernilla

Yoga - thats my cup of tea!

Tack Helena för att du tog med mig på mitt första yogapass, det är så kul! Nu ska ingen tro att jag övergett BK (Basal Kroppskännedom) Nä, inte alls! Det häftiga är nämligen att det går så bra att integrera. Känner att jag tar med mig insikter, upplevelser och instruktioner jag fått från det ena till det andra och därmed fördjupar upplevelsen.
I Lösningsfokus pratar man om "Gör mer av det som fungerar!" Det här är något som fungerar för mig!

Så just nu går planerna på att få in regelbundna pass Yoga och att använda min tanke-energi (den lilla som finns) på att  ta tag i arbetet inför kursen jag ska hålla till hösten i BKA (Basal Kroppskännedom i Aktivitet) - ni vet väl att det kommer bli Världspremiär? Så det här kommer säkerligen återkomma regelbundet i mina inlägg framöver :-)

/Pernilla

Vänja sig vid att vara trött...

Hur kul är det att vänja sig vid att vara trött?!!
Visst uppgiften från Företagshälsovården är just nu att utöka tiden på jobbet, men inte innehållet... Men dagar som i fredags och igår när jag är på jobbet - fysiskt, men bara är trött, försöker göra nåt litet, men orkar inte koncentrera mig - hur kul är det? Men okej, livet är väl inte bara kul ;-) Och normaltillstånd för en längre tid framöver är väl mer av en liten uppförsbacke.
Tack å lov för en "ledig" dag som idag! Sov till kl 10.30, vaknade utan huvudvärk och med den sköna känslan av att ha en helt ledig dag att ägna åt sånt som GER mig energi! Det första jag såg när jag drog upp persiennen var just utslagna krokus i gräsmattan! Snart ska jag gå ut i trädgården och påta. Äntligen orka plantera vårblommorna (som inhandlades för en vecka sedan...) i krukorna vid entrén.

Våren ger hopp om livet och ny energi!

/Pernilla

Espresso utav Tranströmmer

Åh, vi har precis bokat en semestervecka tillsammans med våra bästa vänner en vecka på Mallorca! Det ska förhoppningsvis bli lata, soliga sköna dagar med både bad och lite äventyr. Några goda koppar kaffe blir det garanterat också, fast för min del vill jag ha det utspätt med mjölk - caffe latte är min favvo :-)
Jag fick ett mail av min kusin (TACK!) med en härlig uppmaning för att öka upplevelsen av det goda kaffet:

Att meditera över det du stoppar i munnen hjälper till att fâ tiden att gâ lângsammare samtidigt som dina sinnes upplevelser maximeras. Att meditera över det du stoppar i dig fungerar som ett förstorningsglas av upplevelsen.
-Ta ett djupt andetag och sitt bekvämt.
-Förbered dig mentalt för det du skall göra.
-Sträck ut din hand med en medveten rörelse.
-Lyft upp koppen och för den till dina läppar.
-Stanna upp. Titta. Lukta.
-Luta sedan koppen och känn hur vätskan flödar in i din mun.
-NJUT av den lyxiga känslan.
-Svälj när du är redo.
-Ställ lângsamt tillbaka koppen.
-Registrera det exakta ögonblick dâ handlingen är avslutad.
-Lägg märke till hur stilla tankarna blivit.



Inte samtidigt, men kanske mellan klunkarna, kan du läsa och njuta av Tranströmmers dikt;

ESPRESSO
Det svarta kaffet pâ uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfângade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
Det bârs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.
I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.
Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fângas upp av själen,
som ger en välgörande stöt: Gâ!
Inspiration att öppna ögonen.


Ha en bra dag och njut av livet! Även de gråregniga vårdagarna har många ljusglimtar att upptäcka ;-)
/Pernilla

I trädgården försvinner tiden

Äntligen en stund i rabatten! Våren är här, orken börjar återkomma, men jag vet att båda kommer få små bakslag och det är naturligt :-) Hoppas inte bara intellektet utan även känslan förstår det nästa gång ;-)
I trädgården glömmer jag all tid och andra eventuella "måsten", men det som är jobbigast är att jag kan bli väldigt hungrig innan jag inser att flera timmar har sprungit iväg, fast jag bara skulle gå ut en liten stund... Det måste ju vara samma tidsuppfattning som infinner sig hos sonen när han spelar dataspel...
Idag fick jag sällskap av ett kärlekskrankt fjärilspar i rabatten, tyvärr var de inte intresserade av allt för närgångna blickar så de var inte helt lätta att fota

Våren ger mig hopp om livet!
/Pernilla

Hund eller katt?

Kommer ni ihåg den Ouppfostrade hunden?? Oj, hon går på hård lydnadskurs - tränar verkligen på att bara göra en sak i taget och även när annat dyker upp på vägen säga till mig själv "Nej, nu gör jag klart det jag påbörjat. Det andra får jag ta sen!" ibland krävs det inte bara en tanke utan att jag faktiskt säger det HÖGT - tur att jag för det mesta är ensam i dessa lägen :-) Det kan faktiskt vara något så simpelt som när jag ska plocka fram frukosten (vilken jag nu intar först av allt, har insett att jag mår mycket bättre om jag äter ofta). Istället för att bara ta fram mina älskade bär till frukosten är det väldigt lätt att börja tänka på vad jag borde plocka fram för mat till middagen... Min vän Helena (som är en riktig "hundmänniska") tipsade om att hitta belöningar som gav mig motivation att följa stigen. Jag tycker det har varit svårt att hitta det, har ju inte precis något godis i fickan... men jag har nog kommit på det ändå - att göra en sak i taget är ju förutsättningen för att kunna vara närvarande i nuet och närvaro är ju förutsättningen för att kunna njuta av det man håller på med! Jag har under många år på jobbet pratat om Aktivitetsbalans. Min slutsats har varit att man har lagom livstempo då man hinner vara närvarande i det man håller på med. När för många saker splittrar en eller när det går för långsamt så det skapar frustration är tempot inte lagom. Alltså skiftar "lagom" från dag till dag, vilken livsfas man är i eller från person till person. Men det här med Närvaro har fått ytterligare en dimension för mig tillsammans med de senaste livserfarenheterna! Det handlar inte bara om att inte tänka på en massa annat utan att även Känna i Kroppen vad man håller på med. När jag kan lyssna på vad "magkänslan" eller någon annan kroppsignal säger till mig har jag större möjilgheter att göra det bästa av det jag har för mig just den här stunden. Det hjälper mig också att inte överdosera, även om jag gör något kul eller viktigt :-) Sedan visar säkert forskningen att det inte är effektivt att göra flera saker samtidigt eftersom hjärnan alltid behöver ställtid mellan de olika fokusen, för mig är det egentligen ointressant - jag känner ju så tydligt att jag inte vill göra flera saker samtidigt, det blir inte bra!

Kanske är jag mer av en katt än hund iallafall... ni vet, gillar att var lite egensinnig, inte gå i band, följa mina egna idéer... Men även en katt behöver ha viss uppfostran tycker jag :-)

Idag har katten njutit i den underbart sköna vårsolen på altanen!
/Pernilla

Spännande möten en tidig fredagmorgon

I morses var jag uppe riktigt tidigt, ja ni vet ju har jag har haft det med morgnarna... Klockan 7 var jag inne i stan för att gå på yoga! Väl framme berättar ledaren att hon har ont i ryggen och tyvärr inte kan leda något yogapass, men iallafall erbjuda en stunds meditation - pooja. Hmm, så klart viss besvikelse, men ändå känslan av att göra det bästa av det som erbjuds. Efter närmare en timmas skön meditation serverades lite te och spontant blev vi fyra som var där sittande i ett skönt samtal om livet. Så häftigt att möta andra människor som man inte alls känner på ett så öppet och förutsättningslöst sätt och känna att morgonen startade så himla bra! Tack för den stunden!
Jag har kännt mig lite lätt sprudlande hela förmiddagen - så uppgiften har varit att inte dra igång för mycket utan bara göra lagom ;-)

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det kan bli hur bra som helst ändå.

Årets första tur på öppet vatten!

Idag blev det en skön tur ut i naturen. Med ryggsäcken packad med makrillsmörgåsar, varm dryck och kameran cyklade jag iväg några km hemifrån för en tur på Musön. Detta innebar dessutom årets första tur på öppet vatten! Nä, det var inte med segel utan bara en liten flotte, men ändå :-) det ger hopp om det som komma skall!!

Den bästa återhämtningen finns i naturen - det finns vetenskapliga belägg för detta och det gäller verkligen mig, det vet jag sedan tidigare. Här är utsikten från platsen där jag satt i blåbärsriset och intog min härliga fika.

Idag var det svårt att hitta det där riktigt sköna, tankefria läget. Tror det hänger ihop med att jag inte är riktigt i form. Men idag gick det iallafall ganska lätt att acceptera läget, kom inga knäppa tankar om just detta. Men vet ni vad som mest surrade i huvudet - jo, formuleringar till vad jag skulle skriva på bloggen...
Tonårstjejerna pratar om att de har "photo shoot". Det har jag också haft idag. Skillnaden är att de tar med stativ, reflexskärmar å sånt ut i naturen, sen tar de hundratalsbilder när de poserar framför kameran - ser himla kul ut, men för mig blir det mer mossiga pinnar, vyer ut över sjön och idag tog jag många bilder, 36 st :-) man är ju inte född i den digitala världen :-))

Vem kan bo här inne?

Det var inte så där skönt vårväder idag, även om solen bara skymdes av lite molnskyar, men en riktigt isig vind gjorde sällskap. Den verkade också skrämma in fåglarna i skydd för vinden, det var väldigt tyst i skogen och jag såg fler småfåglar hemma i trädgården.
Den isiga vinden förebådar väl snövädret som väderprognosen säger ska komma till kvällen. Men framåt helgen har vi riktigt varmt och soligt vårväder att vänta! Hoppas det stämmer!

Att tillbringa livet sida vid sida må väl innebära att man växer ihop en smula 

Isen sjöng idag också, men mindre kusligt än i skymningen



På vägen tillbaka med flotten lyste solen på stenarna på sjöbotten och med lite fantasi sätter de verkligen igång minnen om sommar

Nu längtar jag efter sköna vårdagar i trädgården!

/Pernilla

Ibland är vintern ovanligt lång, men sommaren kommer alltid!

Det här med blogg var faktiskt en riktigt bra idé! Det innebär att jag måste förtydliga mina tankar och allt snurr i huvudet, strukturera det tillräckligt för att bli en text och sen kan jag få lite distans till det jag skrivit. När jag dessutom får kommentarer från er som läser så hjälper det ytterligare ett steg på vägen. Jag är ganska säker på att jag varit nere å vänt i svackan den här gången, nu går det på rätt håll igen och jag kan se på det lite från håll.
Jag har idag fått ett par uppmuntrande sms från nära vänner - dagens rubrik är från ett av dem!

Tog just en promenad i skymningen, genom skogen och ner till sjön. När jag närmade mig sjön hörde jag ett så konstigt dovt ljud som jag inte kunde lokalisera. Isen låg blank ute på sjön och rätt knögglig inne vid stranden, det såg så stilla ut. Så plötsligt kom det där dova ljudet igen som drog i stråk över sjön - under isen! Isen sjöng, men inte vidare vackert, nästan lite kusligt och inne vid strandkanten knäppte det rejält. Jag antar att det är ett tydligt vårtecken.
Strax innan hade jag mött en man som stod med kikare och spanande på rådjuren. Han kunde berätta en hel del om de vilda djuren i trakten. Samtidigt förundrades han över joggarna som bara springer förbi alla fantastiska upplevelser i naturen. Ja, han har rätt - vi behöver sakta ner för att riktigt uppleva allt underbart som finns runt omkring oss och ger mening åt livet!
Just nu påminner jag mig själv om att jag faktiskt har gott om tid till detta - det får bli morgondagens mål.

Hang in there! I will. You too.
/Pernilla

Fy tusan för Bakslag

När jag fick förkylningen här om veckan var jag lugn å trygg å tyckte att det bara handlade om att acceptera läget – lätt sagt, men inte lika lätt gjort…  Veckan som gick har varit för jäklig! Efter närmare 10 dagars förkylning och hosta på nätterna började jag bli rätt sliten, men tyckte inte det var så konstigt – det är ju normalt! Jag har inte varit värre än att jag orkat det vanliga, men i lugnare tempo, typ; varit på jobbet men lugnt, kanske anpassat mina tider lite, tagit en promenad och i söndags var jag ju riktigt pigg. Men i tisdags när jag kom hem från jobbet fick jag tvinga i mig lunchen – kroppen skrek ”Gå å lägg dig”, men jag vet att jag måste äta annars blir det bara värre. Därefter la jag mig å vila, men jag är så trött att det bara kryper i kroppen, huvudet har börjat surra igen och de gamla stressymtomen gör sig påminda – i det här läget hjälper det inte med förnuftiga tankar utan det är panikkänslor som kommer. På eftermiddan ska jag på yoga, men i det här läget kan jag inte avgöra om det är en smart idé eller om det innebär att gå över mina gränser – jag vill ju så klart ta det beslut som är rätt utifrån mitt tillfrisknande… I allafall går jag på yogan och Wow! vilken balansering det gav! Första natten jag sover ostört utan hosta! 1 - 0 till yogan! Men det innebär ju inte att förkylningen är botad, nä den fortsätter envist att sätta sina spår och jag inbiliar mig på något sätt att det här är en katastrof...
Först idag känns det som pengen nog trillat ner - det som andra kloka människor runt omkring mig påpekat och som jag själv intellektuellt vet - har sagt det så många gånger till mina egna patienter... Det är ju aldrig någonsin så att förändring går spikrakt uppåt, utan två steg fram och ett tillbaka är det som gäller. MEN på något sätt säger min känsla (det här gäller inte förnuftet ;-) att om jag bara är duktig och gör rätt saker i min rehablitering så ska jag vara förskonad från bakslag.... varken smart eller realistiskt, jag vet... Idag kanske jag kom fram till vad som gjort detta riktigt virr-varriga känslokaos - det är kontrasten! Sedan jul ungefär har allt gått så himla bra, det har liksom varit enkelt att acceptera läget och handla därefter, plötsligt har jag fått smak på att känna mig både "frisk och normal". Självklart har orken varit kraftigt begränsad, men jag har inte haft ständig trötthet och kroppen har svarat på ett adekvat sätt på vad jag utsatt mig själv för. Men när det kryper i kroppen, huvudet surrar, koncentrationen fallerar och jag inte orkar ta några som helst beslut - då kan jag inte låta bli att bli rädd... Det här blogginlägget har surrat i huvet i flera dagar, men jag har varken orkat eller kunnat formulera det för mig själv ens. Ett annat exempel; här om kvällen skulle jag åka och hämta barnen på deras respektive träningar. Det är minimalt med trafik i stan, det är en tur på ca 20 min med två stopp, men när jag har mindre än 5 min kvar hem börjar jag känna hur orken tar slut - NU vill kroppen vila! Jag måste verkligen tänka på att jag i bilen har mina två barn = det dyrbaraste jag har!, ta till full koncnetration och tänka på att det är bara några minuter kvar tills jag är i mål! Det här kan väl ingen påstå är normal trötthet??
Det känns rätt absurt - på grund av att jag mått så mycket bättre de senaste månaderna mår jag nu så mycket sämre pga en liten, men segdragen förkylning!
Dessutom får jag höra från Företagshälsovården att det kanske kommer var så här framöver - att när jag blir förkyld kanske jag inte repar mig på en vecka som jag gjort tidigare, utan får ställa in mig på tre... Nu gäller det igen att acceptera nuläget ;-)

Visst, man lär så länge man lever,  men det är inte alltid varken kul eller önskvärt med nya lärdomar - åtminstone inte för stunden ;-)

/Pernilla