Harmoni vs rastlöshet

 Cornelia-rosen speglar sig i bersån

Det är en underbar sommar! Vi har fått massor av solsken förenat med lediga dagar och vi njuter av tid tillsammans. Men ändå kryper det in en känsla av rastlöshet under skinnet... när jag säger detta till min man får jag en tydlig blick om galenskap - ja jag vet, rätt knäpp är jag ju ;-) Men iallafall; jag älskar att vara i min trädgård å smådona, men just nu är ju allt roligare pyssel på sparlåga - att plantera om blommor just nu är ju rena dödsdomen! Att plocka bären före frukost är en helt underbar start på dagen och det nu aktuella meditationspasset, men att sen sätta sig med spannen och metodiskt plocka av alla vinbären är inte lika kul. Visst behöver det städas inne och visst finns det alltid saker som vore bra att få gjorda, men det är väl inget kul!

Nä det är nog så att jag behöver ett ordentligt yogapass så jag kan svettas ordentligt utan risk att ta ut mig för mycket och sedan en vända ner till sjön för att svalka av mig - Visst är det synd om mig som för en gång skull har energi som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av :-))

Det här är väldigt annorlunda mot sommaren för två år sedan - just vid den här tiden var vi på Österlen och känslan kan nog bäst beskrivas som bortdomnad...

Att njuta av det som är

...en helt vanlig fredag.
Igår var en helt fantastisk dag! Solen sken från en klarblå himmel redan före kl 6, då jag klev upp för att börja dagen med Yoga! Att ha möjligheten att börja en dag med ledd meditation och skön yoga i en å en halvtimma för att sedan komma hem och njuta av en god fika i solen på altanen - kan det börja bättre?
Kroppen var sugen på mer rörelse, samtidigt som jag är rädd att släppa loss den känslan - jag har ingen lust att bli liggandes under helgen bara för att jag njutit av en springtur...
Så efter en stunds "arbete" (försöker göra någon timma eller två om dan vid datorn eller något annat arbetsliknande) satte jag på mig jympadojjorna för en promenad-jogging. Jag tog med den sköna meditativa känslan på favoritrundan ner genom bokskogen till sjön.
Väl där såg vattnet så himla inbjudande ut, var bara tvungen att doppa tårna. Å kan ni tänka er - det var hur skönt som helst! Jag till å med tänkte tanken att det skulle vara möjligt med ett dopp och ni som känner mig inser att det vill inte säga lite det :-)

Resten av dagen till bringades i trädgården, på altanen eller strosandes runt bland blommorna! Vissa dagar är det inte så dumt att vara sjukskriven ;-) Inget ont som inte har något gott med sig!

Hoppas ni också njuter av sommaren när den visar sig!
Kram Pernilla

Ayurveda för kropp och själ

... så heter en bok som jag inte läst, men gårdagens inspirerande föreläsare pratade om. Ayurveda betyder "läran om livet". Det är så spännande att höra hur mänskligheten i många tusen år haft kunskap om hur vi behöver leva för att må så bra som möjligt. Samtidigt är det intressant att reflektera över den västerländska medicinen som försökt lösa gåtan genom att dela upp människan och naturen i dess beståndsdelar och där i hitta varje dels lösning istället för att i första hand se till sambanden mellan delarna. Men kanske är det så att "1900-talet var detaljernas århundrade och 2000-talet är helhetens" som min optimistiska handledare och guru uttrycker det när vi till viss del jobbar mot de ingrodda föreställningarna och medicinens hierarkiernas föreställningar. Oavsett om man lyssnar till den indiska filosofin i ayurveda eller den traditionella kinesiska medicinen så utgår man från att allt i naturen, där människan är en självklar del, behöver vara i balans.
Ni vet det där med balans, som låter så skenbart enkelt, men nog är hela livets gåta att lösa. När vi som ayurvedan säger börjar med att utgå från att varje människa är helt unik och lyssnar på vår kropp och inre förutsättningar så ökar chansen att vi hittar nuets balans. Det som är det svåra är att det inte finns några "quick fix" som vi västerländska människor hela tiden söker och tror det är möjligt att finna - tålamod är så jobbigt ;-)

Att göra ett litet självtest i den ayurvediska indelningen utifrån sina egna unika egenskaper är ju rätt spännande. För min del är det inte alls förvånande att det är "pitta" - eldelementet som är rådande för min del. När man dessutom betänker att en kraftig obalans för "pitta" kan leda till utbrändhet, så, ja, då går det alltför lätt ihop sig...  Utgångsläget är att vi alla och allt runt omkring oss består av fem element indelade i tre "doshor" där var och en har sin unika sammansättning, med vanligen ett eller två av dem som är dominerande, men måste ligga i balans för hälsa. Alltså är inget av dem bättre eller sämre och vi behöver alla. Så när jag nu lyssnar på den här föreläsningen och funderar på allt jag gjort under senaste åren för att hitta min balans då ser jag ju att jag kommit ganska långt; dels en hel del insikt om min "eld" och dess möjligheter och hinder och dels för att få in en hel del av "Kapha" jordelementet, som handlar om lugn och stabilitet.
Och som jag alltid tror på, ju mer vi lär känna oss själva desto större chans har vi att ta hänsyn till våra unika förutsättningar och behov och därmed leva utifrån det. Att sedan vårt samhälle inte är i balans utan så "pitta" dominerat att det snart håller på att välta överstyr, det underlättar ju inte precis när man själv har mycket av de egenskaperna...

Att jag inte skrivit på länge kanske är för att jag faktiskt fått in lite mer av "kapha"??? Det har varit väldigt lugnt sen vi kom hem från fjällen, först tog det någon vecka att återhämta sig och sedan har det hänt så lite upphetsande saker som möjligt i vardagen. Det mest spännande som hänt är kanske att jag upptäckt ljudböcker, men det återkommer jag till :-) Så, då borde väl allt vara bra? Ja, kanske, men ändå blir jag så tveksam. Visst är det lugnt och skönt när vardagen går sin gilla gång och inga överraskningar rubbar rytmen. Men samtidigt är det nåt inuti som känns konstigt, är det bara ovanan? Eller kanske som när jag försökte förklara detta för min läkare, han blev arg/frustrerad och tyckte att jag inte kunde unna mig att njuta av lite lugn... Ja, ja, det där besöket är en hel historia för sig, men jag tror nog att vi främst pratade förbi varandra...

Nej, kanske är det min eld som jag nu försöker kväva som gör sig påmind - inte heller detta kan nog vara min balans. Men hur jag kan göra för att låta elden brinna precis lagom kraftigt, den frågan har jag inte löst på långa vägar.

Kanske är det också väntan som kryper i kroppen? Väntan på våren!

Den snötäckta rabatten ovan såg ut så här för ett år sedan
Men jämför jag med min eld då, ja, då var det väl knappt lite glöd

Men den som väntar på något gott...                

/Pernilla           

Sinnesintryck och koncentration = Utmattning

Jag hade hoppats på ett positivt inlägg nu, det har känts helt okej senaste veckan, men nu är det ras igen... Jag jobbar 50% igen, typ 20 tim fördelat på fyra dagar med "ledig" onsdag, förutom udda vecka då jag på onsdan har ett möte på morgonen och åker till vårdcentralen två timmar. Visst var det lite tungt att kliva upp i morses, men när är det inte det kl 6 på morgonen?? Mötet var som vanligt bra, konstruktivt och trevligt och efter fikat var jag färdig med min arbetsdag .
Planen: Nu ska jag bara göra ett par korta ärenden på stan och sen hem för en lugn dag, för att ikväll gå på yoga.
När det nödvändiga ärendet är utfört får jag lust att inspektera en pysselaffär jag inte varit inne i - kände att jag var sugen på lite kreativitet och tänkte att det kan vara bra sysselsättning när inte trädgårdsarbete är ett alternativ. Inne i affären fanns det tusentals prylar att titta på och jag strövade runt i lugn och ro, hittade några små saker och hade fått lite idéer. MEN dessutom hade jag fått tusentals intryck och hjärnan kände sig fullmatad. Så jag tänkte att besöket på stan fick vara avklarat, bara en liten vända för att säga Hej till bästa väninnan som jobbar i en butik. Vi pratar lite kort, hon tar några kunder emellan, och sen ska jag säga att det är dax för mig att åka hem, nu är jag Trött! MEN nu är jag inte bara trött, utan UTMATTAD, så bara när jag säger detta börjar tårarna rinna. Hon blir så klart förskräckt och undrar hur jag faktiskt mår och hur mycket sämre jag är nu än för någon månad sedan... Jag tror jag får betala länge för de dagar jag jobbade 75%...
Nu några timmar senare måste jag bara skriva av mig min frustration - att sitta vid datorn är ju annars inte hjärnvila! Jag har funderat lite under eftermiddan och inser att jag koncentrerat mig både under måndag och tisdag kväll - dels föräldramöte på gymnasiet och dels tillsammans med sonen med fokus på hans skolarbete.

Att det ska vara så jäkla känsligt!!!

Nu ska jag gå på yoga - ikväll är det ett riktigt dynamiskt pass som är nytt för mig, kanske inte optimalt, men jag får väl träna på att inte göra allt utan verkligen lyssna på kroppen och ta den vila jag behöver - alltid lär man sig väl nåt ;-)
------------------------------------

Nu har jag varit på yoga - det är som alltid jättebra för mig, så även idag! Sinnet hade fullt fokus på andning och rörelser i samspel, inget annat fick plats att störa :-) Finns möjlighet att natten blir god.

Yoga å shopping!

Den här veckan har varit riktigt bra!

I tisdags var jag delaktig i en ny start av Smärthanteringskurs - alltså det som varit en stor del av mitt jobb innan jag blev sjuk, men till skillnad mot då har jag varken föreläsningar eller kursansvar, bara de delar som jag tycker kräver minst av mig ;-) Alltså Basal Kroppskännedom, Ergonomi och det som förenar dessa ämnen Basal Kroppskännedom i Aktivitet!Efter första dagens BK-pass kändes det snarare som igår, än 1½ år sedan sist jag gjorde detta. Men det häftigaste var känslan efteråt  - jag hade inte gjort av med all energi utan hade snarare energi kvar!!  Jag orkade tom. sonens klassmöte på kvällen - wow!
Jag har verkligen tänkt på att hushålla med min energi och försöka avgränsa - inte alltid kul, men verksamt ;-)

Idag har varit ytterligare en suverän dag - först två timmar svettig, skön, dynamisk virda yoga och därefter en tur med dottern på stan. Hon har länge frågat om detta, men jag har inte orkat - det var månader sedan jag var på stan mer än ett enstaka, avgränsat ärende. Så idag fanns både lusten och tillräcklig energi! Vi började med en riktig mysfika och innan jag sa stopp hade vi både handlat gardiner, lykta, klänning, bhar, sjal å datafodral. Det var riktigt kul!
Men en av få fördelar med sjukskrivning är att shopping-budgeten automatiskt blir ganska liten, det är ju så sällan jag orkar med det här ;-))

Å imorgon är det KM i segling - får se om jag orkar vara med på ett hörn eller om jag stannar i land...
/Pernilla

Spännande möten en tidig fredagmorgon

I morses var jag uppe riktigt tidigt, ja ni vet ju har jag har haft det med morgnarna... Klockan 7 var jag inne i stan för att gå på yoga! Väl framme berättar ledaren att hon har ont i ryggen och tyvärr inte kan leda något yogapass, men iallafall erbjuda en stunds meditation - pooja. Hmm, så klart viss besvikelse, men ändå känslan av att göra det bästa av det som erbjuds. Efter närmare en timmas skön meditation serverades lite te och spontant blev vi fyra som var där sittande i ett skönt samtal om livet. Så häftigt att möta andra människor som man inte alls känner på ett så öppet och förutsättningslöst sätt och känna att morgonen startade så himla bra! Tack för den stunden!
Jag har kännt mig lite lätt sprudlande hela förmiddagen - så uppgiften har varit att inte dra igång för mycket utan bara göra lagom ;-)

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det kan bli hur bra som helst ändå.