Långsamhetens lov

I förra veckan berättade jag om föreläsningen av Owe Wikström. Nu har jag kommit en liten bit i hans bok ”Långsamhetens lov”. Precis som hans föreläsning innehåller den många filosofiska tankar och referenser till stora tänkare.

Just nu innehåller mitt liv mycket av den goda lättjan och närvaron eftersom förutsättningarna faktiskt finns för det; jag jobbar 25%, tar dagliga långpromenader i vintervädret, går på yoga, bakar bröd (faktiskt fått till det idag igen!), har långa sköna samtal med väninnor över en god fika, gör dagligen träning med mindfulness och BK, men viktigast av allt är att jag kan vara närvarande på kvällarna när familjen kommer hem. Det går verkligen att hitta något gott i allt!
Alla dessa kloka visdomar samlas i samma punkt; att vara närvarande i sig själv i just det man håller på med för stunden Age Quod Agis (visst låter det häftigt, funderar på att skriva det på väggen hemmaJ)
Men kan i alla fall inte låta bli att fundera på hur jag ska få ihop det när vardagen börjar rulla på igen… när arbetet tar 40 timmar i veckan istället för 10, även om jag då inte kommer behöva vila så ofta och kommer orka på ett annat sätt. Visst har jag blivit klokare på kuppen, men ändå...

Egentligen vet jag kanske vart skon klämmer, det handlar om att välja bort även det man vill göra. Wikström skriver ”Människan måste medvetet välja bort en mängd av alla de aktiviteter hon vill, borde och önskar för att kunna erövra åt sig ett eftertänksamhetens område. Vad det gäller är att nu och då släppa taget, förlora kontrollen, ibland låta timmar och minuter bara rinna iväg – avsiktslösa.”  Huu, så hemskt att inte få göra allt det där spännande och roliga som livet kan erbjuda, att man alltid måste välja… Att bara glida iväg i njutning i stunden är ju däremot inte så dumt.  Ett annat citat jag hittar i boken ”Man ska se till att inte vara intresserad av för mycket och inte engagera sig för mycket. Som klosteridealet; att sätta en mur mellan sig och verkligheten och innanför muren välja det man vill koncentrera sig på” av Nils Uddenberg. Men det finns ju så oändligt mycket intressant och kul att engagera sig i! Dessutom, finns det något så hemskt som folk som bara vill plocka russinen ur kakan, men inte vill vara med och engagera sig i det gemensamma arbete som krävs?

Just nu känns det som sagt som jag har en frizon från allt detta, en frizon där jag kan bara vara lyckligt närvarande eftersom min kropp inte orkar mer, men sen då??

Julrosorna trivs bra i solen på fönsterbrädan, men hur är det med deras systrar vars blommor täcks av snön?

Vet ni vad det bästa med en blogg är? Att skriva är så klart jättekul – att formulera sina tankar i skrift är välgörande, men det allra roligaste är att öppna bloggen för att se om man fått några kommentarer – det är som att öppna ett paket, varje gång J Tack för alla kommentarer jag får, det är mycket användbart och väcker nya tankar. Skriv gärna mer om dina associationer till det jag skrivit, både positivt och negativt – för jag antar att ni inte håller med om allt jag skriver…

Ha det gott!
Pernilla