En av de saker jag verkligen gör annorlunda nu för tiden är både sättet jag tränar och förhållningssättet till min träning. Det ska vara skönt under tiden och skönt efteråt! Alltså inget plågande, ta i lite till, förbjudet att stanna å gå och alltid avsluta med att pressa ut det sista i en spurt. Utan istället; börjar promenera, när kroppen sen själv manar på till ett högre tempo så låter jag det komma, när jag ser något vackert att titta på stannar jag och när kroppen säger att det är jobbigt så saktar jag ner å går.
Om man skulle beskriva precis vad som händer i kroppen den allra första stunden skulle det kunna bli så här:
Från gående till meditativ jogging - att sjunka ner i steget, känna sig väl förankrad i jorden, dra svansen mellan benen, känna de nedre magmusklerna göra sitt jobb, låta tyngden åka hiss ner i benen, öka farten i steget något, luta sig lite framåt, vinkla upp armarna och plötsligt vill kroppen börja springa alldeles av sig själv. Att sedan låta armarna pendla in mot mitten, så det blir ett tydligt vrid och motvrid mellan över och underkropp, som en liten rotation runt mittlinjen, då rör sig kroppen som utan ansträngning...
En av de häftigaste vinsterna med detta förhållningssätt är att det blir så mycket mindre jobbigt när jag är snäll mot mig själv, men "resultatet" mätt i tid blir knappast sämre! I och för sig har jag inte träningsklockan med mig nu för tiden, men det räcker att titta på köksklockan när jag kommer hem.
Fundera över hur du rör dig och hur dina tankar låter i relation till det du gör - är du i det gör eller smiter tanken så långt bort som möjligt för att slippa känna, eller??
Njut av det du gör just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar