För ett tag sen sa min bästa vän "Du behöver inte alltid skriva positiva saker på din blogg, eller avsluta med en smileis (hur det nu stavas). Du får skriva att du mår skit! Tänk hur dålig du var den där söndan när medicinen strulade!"
Jag har verkligen funderat på det... försöker jag låta "flåshurtig", inte erkänna hur det verkligen är eller... Men det jag kom fram till är nog ganska enkelt - när jag mår som sämst är jag inte i stånd att skriva, så sedan när jag skriver är ju allt alltid mycket bättre!! Allt är ju relativt ;-)
Senaste två! veckorna har sonen varit hemma med förkylning och feber. Jobbigt och långtråkigt för honom och samtidigt lite konstigt för oss - han har ju nyligen passerat strecket när man inte får vara hemma för sjukt barn. Nu klarade han sig bra och min man å jag försökte vara hemma det som gick. Nu äntligen har hans feber släppt och han ska till skolan imorgon!
Däremot övermannade förkylningen mig i torsdags! Jag var på jobbet, men städade mest bland pappren och trodde att jag skulle kunna klara gå på en utbildning fredag förmiddag. Men då var tydligen kroppen förståndigare än knoppen (igen:-) och ordnade lagom med feber fredag morgon så jag insåg att jag skulle stanna i sängen... Nu har febern släppt å jag är klart piggare, tror det finns en god chans att det inte blir någon 14-dagars-variant! Visst vi missade en trevlig lördagmiddag hos bästa vännerna och dagens julskyltning i spöregn, men å andra sidan har jag inte orkat mycket annat än ligga på soffan å läsa "Den kvalitativa forskningsintervjun" - å ni hör ju hur upphetsande det låter - så nu har jag iallafall fått lite av det gjort :-)
Det är faktiskt inte så svårt att vara positiv i efterhand - det är väl ungefär som att vara efterklok - och betydligt trevligare än att gnälla över spilld mjölk...
Imorgon blir det också Kvalitativ forskningsintervju, sen hoppas jag att jag är frisk :-)
Ha det gott!
Pernilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar