Att kliva över tröskeln på jobbet har väckt mycket känslor och tankar. Jag har ju jobbat över 11 år i de verksamheter som nu finns i huset och den enda stora skillnaden borde väl vara att vi bytt lokaler, men det känns annorlunda. Jag förstår väldigt väl att en verksamhet består och påverkas av väldigt väldigt mycket mer än mina behov, men plötsligt har jag känslan av att jag inte passar in...
Jag har fått möjligheten att koppla teori med verklighet (alltid lär man sig något); så många av de känslor som jag läst hänger ihop med lång tids sjukdom och frånvaro från arbetet har jag nu fått uppleva; tex hur självkänslan sjunker när man inte varit på jobbet på länge, att vara som vanligt men ändå inte när man sen kommer tillbaka, arbetskamraternas svårighet att veta hur de ska hantera nuläget, den utelämnande patientrollen, de många personer som är inblandade och osäkerheten om framtiden.
Igår sa jag till min bästa vän "Undra vad som väntar mig i framtiden som jag behöver allt det tålamod som jag nu tränar på?" Whats down there for me?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar