Tålamod en vanlig vardag

...ständigt detta tålamod!
Visst tålamodet med mig själv har väl kanske aldrig varit min toppgren, men ändå, hur mycket behöver man egentligen? Ända sedan jag blev sjuk har acceptans av nuet och med mig själv varit en stor del av fokuset och ni ska veta att jag ökat min förmåga till tålamod oändligt från där jag startade. Det som slår mig är ändå att just tålamod är nog det som beskriver den här sensommaren bäst - för man kan ju knappast kalla den höst :-)
Nästa vecka, 6 veckor efter semestern, hoppas jag iallafall att det blir lite jobb, på riktigt. I och för sig bara åtta timmar i veckan - något som ni som jobbar full tid tänker att det är ju bara en dags jobb, men för mig är det tre! Det ska verkligen bli skönt att "jobba", inte arbetsträna. Det som verkligen är svårt att få ihop är ju att min yrkesförmåga är ju kvar som tidigare, men orken den är inte jämförbar med tidigare. Alltså ska vi få ihop de arbetsuppgifter som behöver göras med mina behov av upplägg för att klara utföra dem - inte en helt självklar ekvation. Detta ihop med en arbetsgivare med taskig ekonomi och snäva ramar ger ju inte en oändlig flexibilitet, men på nåt sätt ska det gå!
En arbetsdag för mig innebär ett par timmar på mig på morgonen, att köra bil till jobbet - cykla orkar jag inte, åtminstone inte hem. Sedan ca tre timmar på jobbet = två "patientaktiviteter" just nu främst att delta i grupper där vi är ett par ledare och med paus emellan. Sedan lunch och förhoppningsvis en skön promenad runt sjön. Vid det här laget är klockan två - tre och jag är trött! Men om allt har gjorts i ett lagom lugnt tempo orkar jag köra hem utan problem. Väl hemma är det sängläge, ofta en timma eller två!
Så när barnen kommer hem från skolan hittar de mig oftast på sängen...
Fram mot middagstid har jag piggnat till igen och kan orka med aktuella familjeaktiviteter; köra barn, laga middag eller kanske träna. Eller sitta här vid datorn någon timma!

Om du själv roar dig med att fundera igenom ALLT du gör en vanlig vardag lovar jag att det kommer bli mer än du tror - sånt här gör ju jag på arbetstid, kallas tidsstruktur och aktivitetsbalans :-)

Det ovan beskrivna är inte i närheten av en vanlig vardag innan jag blev sjuk, men är ändå betydligt mer än bara före sommaren! Så alla små små steg framåt i rätt riktning är bra steg

...och med mer tålamod ska det bli fler!

Och med små steg kanske det är som med små frön; ibland dyker
 de upp som små gåvor på oväntade ställen;
Ett självsått frö från förra årets blomkrukor i stenläggningen vid entrén

Ett solrosfrö som fåglarna missade i vintras ger chans till ny fågelmat i höst