Farmors 102-års dag

Inatt vaknade jag vid 3-tiden av att drömde jag en sån där konstig dröm som man lyckas med ibland. Efteråt var det ändå inte så svårt att få ihop det för det var en blandning mellan romanen jag läser där huvudpersonerna just varit i katakomberna i Rom och tankar på min kära farmor som skulle ha fyllt 102 år i torsdags, om hon fortfarande levt. Så när jag vaknade kände jag genast att jag skulle leta upp texten jag skrev för ett par år sedan och dela med er:

Igår var det Farmors 100 års dag!

Jag ringde Inga igår, hon börjar låta gammal, är 91 år nu och äldst av syskonen… Jag lovade henne och Greta på jordfästningen att skicka texten jag läste. Det har jag fortfarande inte gjort – att det ska vara så svårt att hålla det man lovar…

Det här läste jag på begravningen för 9 år sedan

”Tack Farmor för att du funnits och varit vår. Tack för att Du har varit en så stor del av vår trygga uppväxt.

Farmor,
När jag tänker på Dej tänker jag på vitsippor, rödklöver och sommarblommor. Jag tänker på skogspromenader med hallonplockning. Jag tänker på pepparkaksbak. Men framförallt tänker jag på att Du alltid fanns här hos oss och för oss.
Jag är glad att vi har fått uppleva så mycket med Dej och att Du funnits med i våra livs stora stunder. Jag är glad att Du fick uppleva mina barn för jag vet att det gläder Dej.
Jag kommer aldrig kunna älska någon på samma förbehålls lösa sätt. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Min älskade Farmor!
Tack för allt!”

Oj vad jag blir berörd av det fortfarande…

Så underbart att få uppleva denna form av kärlek i livet!

Ge och ta emot kärlek på ett så förbehållslöst sätt du bara kan till människorna i din omgivning - om vi kan klara det kommer världen bli mycket bättre för oss alla :-)

/Pernilla