Första månaden var en tid i utförsbacke...
Efter Kristiflygarhelgen med 5 lediga dagar trodde jag att halvtid fram till semestern skulle fungera bra... Jo, på jobbet funkade det nog hyfsat. Jag la all min energi på att orka rida ut terminen med jobb, kände mig absolut "tvungen", det var ju så mycket som behövdes göras! Att jag sedan inte orkade något överhuvudtaget hemma, det var liksom inte viktigt, det var jobbet som stod högre på "måste-listan".
Efter lite semesterdagar, och en veckas halvtid var jag ju tvungen att gå till läkarn för att kunna fortsätta på halvtid. Det kändes tufft att behöva gå till Företagshäslovården igen, det var ju bara 4 år sedan jag avslutade den förra perioden av långtidssjukskrivning... Samtidigt var det skönt att träffa samma läkare som sist, han "kände" ju mig och jag slapp dra hela historien om mitt liv. Vi var ganska snart överens om att jag behövde sjukskrivning och jag gick därefrån med mitt intyg. Väl i bilen skulle jag ringa chefen och berätta vad som bestämts, men när jag läste sjukintyget hade det ju blivit något Fel! Det stod 1 månads HELTIDSsjukskrivning - jag skulle ju jobba halvtid! Jag hade inte tid att vara borta från jobbet helt å hållet, jag hade ju massa patienter som behövde mig! En kollega satte så bra ord på den här känslan; "Hur ska jag kunna vara borta från jobbet när det är personer som mår ännu sämre än jag som behöver min hjälp?!" I det här läget hade läkaren å jag inte alls samma åsikt - han ringde upp mig och förtydligade sig. Det gäller att bryta den negativa trenden radikalt och direkt!
Å, hjälp, är det verkligen så illa??! Jag står ju på benen och vet fortfarande vad som är upp och ner!
Han har många goda argument om vikten av att orka hela dygnet, inte bara jobbet, men jag hör knappt vad han säger, förrän; "Så snart du kan gå till affären och komma ihåg vad du ska ha till middan utan handlingslapp så är det bara att börja jobba igen" HJÄLP, det var längesen jag ens orkade till affären och minnet, det är också långt borta! Jag går väl hem några dar då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar