Även ett liv i
rullstol kan vara ett gott liv! Men på ett annorlunda sätt än tidigare. Ibland
kan jag ändå kliva ur den och gå några steg, glömma den bakom hörnet. Då
glömmer både jag och min omgivning att den finns – då vill jag springa! Kanske
jag tom klarar några springande steg och sen blir väldigt ledsen för
skrubbsåren jag får när jag faller…
Sociala kontakter tar mest – alltså innebär semester en
belastning för utmattade istället för vila och återhämtning – vilket innebär
att när vardagen rullar på i sin gilla gång mellan arbete och hem, utan några
utsvävningar på helgerna, då kostar det minst energi.
Hur ska jag då kunna träffa familj och vänner som bor på
långt håll, när jag varken orkar åka dit eller orkar vara ”värdinna” vid besök?
Beteendevetaren på FHV tycker inte alls att det är konstigt
att jag mår sämre efter semestern… andra trötta efter att varit bortresta en
helg i ett par dagar, men som utmattad kanske jag är det i ett par veckor – hur
tusan ska jag hitta ett sätt att stå ut med detta?? Det känns som jag inte
kommer få göra någonting…
Jo, du ska hitta ett annorlunda sätt att leva ditt goda liv!
Men hur det kommer se ut kan ingen förklara för mig, det kommer jag så småningom
hitta själv.
Att inse och acceptera att jag troligtvis aldrig kommer
återfå den energi och aktivitetsnivå jag haft känns tufft. Att verkligen sätta
mig in i att jag har en kronisk sjukdom, ja i alla fall en kraftig allergi, det
känns tufft. Typ som hästtjejen som får reda på att hon är så allergisk att hon
aldrig mer får sätta sin fot i stallet.
Hon får mig att tänka till, över hur dålig jag verkligen är
just nu jämfört med före semestern – jag inser att jag faktiskt försöker göra
mer på jobbet nu än då, jag har själv trappat upp nivån för jag vill orka och
kunna göra lite mer. Jag hatar väntelistor ;-) Så nästa vecka får jag boka in
mer luft i jobbalmenackan igen så jag ger mig själv möjligheten att verkligen
återhämta mig från semestern och sommaren, för att återigen kunna ta nya steg
lite längre fram!
Även om jag skriver detta med sorg i hjärtat och tårarna
rinner så kan jag ändå le och se framtiden med tillförsikt – har jag bara
tålamod så kommer det fungera J
Berätta gärna för mig var man kan köpa tålamod!
Stora kramar Pernilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar