Igår kväll bänkade sig hela familjen framför TVn för att se Cancergalan. Vi såg fram mot riktigt bra musik och en känsla av hopp. 8 av 10 överlever cancer = mycket hoppfullt! Men programledningen hade tydligen en helt annan syn på bästa sättet att lägga upp ett insamlingsprogram, de hade fokus just på de 2 av 10 som inte överlever. De lyfte fram hur många av oss som känner någon som kämpar mot cancer, hur tufft de har det och hur många som inte klarar sig - om det var ångest de ville framkalla så lyckades det bra. Det är kanske ett effektivt sätt för att samla in pengar, inte vet jag, men för oss slutade det med tårar, magont och att vi helt enkelt stängde av!
Att däremot delta i en positiv upplevelse som "Yogamaraton mot bröstcancer" som jag var på för två veckor sedan skapade ingen som helst ångest. Under dagen var vi tydligen ca 70 personer som la 10000 kr genom att själva göra bra saker för vår egen hälsa samtidigt som vi la en slant till ett bra ändamål - det är väl en riktigt "win win"-situation. Det gav en skön känsla om hopp för livet när jag gick därifrån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar