För ett par veckor sedan fick vi ett sjukdomsbesked i familjen. Det gav mycket snurr i huvudet; allt från bestörtning och oro till att sjukdom likväl som hälsa är en del av livet. Första beskedet var lite vagt och vi hade ett par veckor framför oss av väntan. Denna väntan spelar verkligen spratt med sinnet - det logiska, det här vet vi, utgå från fakta, låt inte fantasin skena, till stunder då det iallafall blir fritt spelrum.
Det som blivit tydligt för mig är också min egen tystnad - vanligtvis delar jag mitt innersta med mina närmsta vänner och också en hel del här på bloggen, men detta har jag bara pratat om i familjen. Har liksom inte gått att sätta ord på när vi inte vetat... Dessutom har det blivit tydligt hur laddat ordet CANCER är. För inte så himla länge sen var cancer =död, vilket det ju faktiskt inte alls är idag, men ändå väcker så mycket ångest hos alla. Dessutom står det om cancer överallt, "reklam" för Cancerfonden, kampanjer mot bröstcancer, prostatacancer osv och den är ju sällan speciellt positiv och ofta spektakulär, det är ju knappast vardagen som lyfts fram. Det står om hur många som drabbas och alla deras anhöriga etc etc - Ja så är det ju med sjukdom, oavsett hur diagnosen är - de närmaste drabbas ju alltid, mer eller mindre.
Nu vet vi iallafall att undersökningarna var positiva, det är avgränsat, det är snart dax för operation och vi kan se framtiden ann. Tack och lov att sjukvården har kommit så långt i sin utveckling!! Vi har allt att vinna!
Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar