Kommer ni ihåg den Ouppfostrade hunden?? Oj, hon går på hård lydnadskurs - tränar verkligen på att bara göra en sak i taget och även när annat dyker upp på vägen säga till mig själv "Nej, nu gör jag klart det jag påbörjat. Det andra får jag ta sen!" ibland krävs det inte bara en tanke utan att jag faktiskt säger det HÖGT - tur att jag för det mesta är ensam i dessa lägen :-) Det kan faktiskt vara något så simpelt som när jag ska plocka fram frukosten (vilken jag nu intar först av allt, har insett att jag mår mycket bättre om jag äter ofta). Istället för att bara ta fram mina älskade bär till frukosten är det väldigt lätt att börja tänka på vad jag borde plocka fram för mat till middagen... Min vän Helena (som är en riktig "hundmänniska") tipsade om att hitta belöningar som gav mig motivation att följa stigen. Jag tycker det har varit svårt att hitta det, har ju inte precis något godis i fickan... men jag har nog kommit på det ändå - att göra en sak i taget är ju förutsättningen för att kunna vara närvarande i nuet och närvaro är ju förutsättningen för att kunna njuta av det man håller på med! Jag har under många år på jobbet pratat om Aktivitetsbalans. Min slutsats har varit att man har lagom livstempo då man hinner vara närvarande i det man håller på med. När för många saker splittrar en eller när det går för långsamt så det skapar frustration är tempot inte lagom. Alltså skiftar "lagom" från dag till dag, vilken livsfas man är i eller från person till person. Men det här med Närvaro har fått ytterligare en dimension för mig tillsammans med de senaste livserfarenheterna! Det handlar inte bara om att inte tänka på en massa annat utan att även Känna i Kroppen vad man håller på med. När jag kan lyssna på vad "magkänslan" eller någon annan kroppsignal säger till mig har jag större möjilgheter att göra det bästa av det jag har för mig just den här stunden. Det hjälper mig också att inte överdosera, även om jag gör något kul eller viktigt :-) Sedan visar säkert forskningen att det inte är effektivt att göra flera saker samtidigt eftersom hjärnan alltid behöver ställtid mellan de olika fokusen, för mig är det egentligen ointressant - jag känner ju så tydligt att jag inte vill göra flera saker samtidigt, det blir inte bra!
Kanske är jag mer av en katt än hund iallafall... ni vet, gillar att var lite egensinnig, inte gå i band, följa mina egna idéer... Men även en katt behöver ha viss uppfostran tycker jag :-)
Idag har katten njutit i den underbart sköna vårsolen på altanen!
/Pernilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar