Vårdagjämningen har passerat - nu har vi mer ljus än mörker!

Tack för den underbara vår som infunnit sig! Känns liksom som plåster på såren för den icke vinter vi haft och det grå lock som legat över oss. Nu får vi njuta av ljus, sol och vår! Den 8e mars var till och med kompisarna ute och seglade på vår sjö! En hel månad före planerad bryggiläggning. Förra året vid samma tid var den hetaste seglingssysselsättningen vadslagning om när isen skulle gå, och det höll vi på med länge ;-)

Självklart har jag varit ute och påtat i rabatterna - klippt ner perenner, bort med gammalt ris och försökt få fason på äppleträdet som hade vridit sina grenar så långt bort från de skymmande träden på allmäningen som nånsin gick. Nu är det så att kommunens vinterarbete var att ta bort alla träd som stod på deras mark som ev skulle kunna innebära fara för dem som tar sig fram på gångvägen bakom vårt hus. Det låter ju som en god tanke, men precis som med hallonsnåren så har inte vi riktigt samma syn på vad som är lämplig nivå - de tog nämligen bort så gott som allt! Men de lämnade iallafall ett par fina skott av hassel och gullregn, så nu har vi fullt ljusinsläpp, tillika full insyn i trädgården igen. Så det gemensamma familjeprojektet att ordna nån form av staket på baksidan och en häck mot allmäningen är tydligen dax att sätta igång.

Men det jag gör mest av allt, det är att njuta av de fantastiska livstecken som tränger upp ur den kalla jorden överallt! Det är inte svårt att vara ödmjuk över naturens livsbetingelser när man ser hur växterna har förberett vårens ankomst och spricker ut så snart de får chansen. Att se alla dessa underbara signaler kräver närvaro, att hinna stanna upp, att komma tillräckligt nära och verkligen SE, det är livskvalitet på hög nivå!

Strax innan vårvärmen kom promenerade jag förbi en hasselbuske och kom så där riktigt nära. Hängena  hade börjat svälla i gult och mellan dem upptäckte jag millimeter stora cerise blommor! Så otroligt vackert! Sedan dess har jag letat efter hasselbuskar att komma tillräckligt nära och jo visst, det verkar vara så, hassel blommar inte bara med sina hängen utan också med vackra små, små, små blommor. Letar långt bak i minnet och tror det är något med han- och hon-blommor...

När jag inte glider runt utomhus med näsan i jorden eller inne i nån buske försöker jag nu koncentrera mig på något helt annat - min uppsats! Uppsatsen som redan var planerad när jag blev sjuk för snart tre år sedan och sedan dess funnits i bakgrunden. Både som ett ok och en möjlighet. Ett ok eftersom den måste bli klar enligt alla akademiska regler, men framförallt som en möjlighet eftersom vi skriver om ett ämne som ligger mig så varmt om hjärtat - BK i Aktivitet! Alltså samma sak som jag håller kurser i. Vi har intervjuat arbetsterapeuter som har den här utbildningen och frågan är ju om det är användbart. Det är helt fantastiskt att höra att det rungande svaret är JA! och vi har fått så målande beskrivningar på hur och varför. Så vår största utmaning just nu är att få ihop allt vårt material via analys, resultat, diskussion osv till något bra samtidigt som vi vill kunna gå upp med det i maj.
Egentligen är ju inte den största utmaningen själva skrivandet utan hur jag fördelar min energi... Att varken jobba på för intensivt när entusiasmen kommer över mig eller pressa på då tröttheten infinner sig och jag ligger efter min tidsplan. Det här är en av de största omställningar jag gjort i mitt liv - att först lyssna inåt mig själv och sen bara jobba utifrån det!

Så jag tankar med att sniffa på blommorna och sen faktiskt njuta av akademiskt arbete ;-)
Njut av våren!
Kram Pernilla

Blandad kompott

... är nog den bästa beskrivningen på de senaste veckorna. Har flera gånger tänkt skriva här, men det har liksom inte varit läge att samla ihop det i skrift...

Först en helt fantastisk upplevelse; Jag var på Ayurvedisk hälsokonsultation! (Jag skrev faktiskt ett lyriskt inlägg om detta på min mobil, men den skickade ut det rakt upp i cyper space istället för här in på bloggen...) Bara genom att "läsa min puls" kunde hon säga mycket om mig som person och mitt nuvarande hälsotillstånd. Utifrån detta hade vi ett långt och mycket meningsfullt samtal, som kanske går att sammanfatta så här;
Du är inget problem som ska lösas!
Balansera Varandet med Leken - livet får inte bli för allvarligt. Ta reda på vad du vill göra - lek!
Följ ditt hjärta, så leder det dig steg för steg till den uppgift du är ämnad att göra! 
Detta som lätt kan låta som klyshor hade en väldigt djup mening och det har varit så gott för mig att ta in.


Sedan hade vi helgbesök av mina föräldrar. Eftersom vi bor långt från varandra går det ofta månader mellan tillfällena vi ses. Det var underbart att se mamma så pigg! Hon visade sina fem hål på magen och passade på att vila nån extra gång, men annars var hon precis som vanligt. Hon hade till och med många intressanta beskrivningar av sina erfarenheter från sjukhusvistelsen, och de var enbart positiva!


Här om dagen blev det däremot mindre positivt! Jag har en "ledig dag", är ovanligt seg på morgonen och när telefonen ringer har jag varken fått på mig kläder eller ätit frukost, men jag blev snabbt klarvaken; Det var skolsköterskan från gymnasiet där min dotter går. Det var glashala vägar på morgonen och dottern hade kört omkull. Nu låg hon med kraftig huvudvärk och illamående hos skolsköterskan, hon var inte så dålig att hon behövde ambulans, men det vore bra om jag kom för att köra henne till akuten!
Självklart blev hon väl omhändertagen där och så småningom inlagd över natten för observation. Trots allt var hon lite piggare efter några timmar och min känsla sa att det nog ändå inte var så farligt. Det var skönt att inte ens andas om att jag var sjukvårdspersonal utan bara förälder och samtidigt kunde jag känna ett inre lugn - min enda uppgift var att finnas där hos henne och försöka smitta just lugn!
Idag har hon varit första dagen i skolan igen, tyvärr var det jobbigare än hon förväntat sig - blev tvungen att gå hem efter några timmar pga kraftig huvudvärk. Nu gäller det att trappa upp långsamt! Ingen vet bättre än jag vad hjärnvila verkligen betyder...


För egen del ser jag fram mot att på söndag åka iväg för att hålla nästa kurs! Det har varit fantastiskt att denna månad få smälta erfarenheterna, ta med dem in i vardagen  på jobbet och här hemma. Känna hur det verkligen stärkt mig och samtidigt få planera inför en ny omgång! Det ska verkligen bli otroligt spännande att få göra om det med så här kort intervall!

Följ ditt hjärta - jag försöker följa mitt <3
/Pernilla

Singel, med sällskap

Kontrasternas vecka; först hemkommen efter en annorlunda arbetsvecka, huset fullt av höstlovslediga ungdomar och nu firat Allhelgona helgen för mig själv, men ändå inte helt ensam har ju två att prata med. Mot nio personer i hushållet under förra sön-mån har antalet minskat under veckan och i fredags eftermiddag åkte de sista... De verkar ha haft en härlig helg hos kusinerna, med Stockholms-shopping, lasergame, umgänge och nu till sist konsert med Bruno Mars på Globen för dottern.
Det var ganska skönt när lugnet la sig i huset och jag hade dagarna helt för mig själv, men när även kvällarna har varit tyst och stilla tycker jag nu att det ska bli jätteskönt att de snart är hemma. Så bra det är att man får vara ifrån varandra några dagar så man kan känna hur gärna man vill vara nära!
Även undulaterna verkade nöjda med att det blev stilla här i huset. Det var kanske inte den bästa starten att ha alla höstlovslediga här, stimulit blev nog väl bra... Under lördagen var jag till och med lite orolig, den gröna satt mest å sov på ett ben och verkade ha ont i foten... De tryckte mest i ett hörn och var verkligen inte intresserade av att bli klappade. När det gäller att få dem tama är det ju stort tålamod som krävs och man får väl räkna med två steg fram å ett tillbak. Så efter ett antal timmar i närheten av buren, fixat med annat, städat buren med försiktiga tag, småpratat och till slut fick jag lön för mödan - "den gröna" åt ur handen på mig!!
Ja, ni såg rätt, de har fortfarande inga namn... Det får bli nåt bestämt så snart övriga familjen kommer hem! Just nu lutar det åt konståkningshoppen Flip & Lutz - vad tror ni om det ;-)?
Nu ska jag göra ett nytt försök att mata dem, ska bara ta ut mina nybakta rågkakor ur ugnen!

Hoppas ni alla har haft en skön helg!
Kram Pernilla

Nu är det nära!

Sista förberedelserna pågår, nervositeten åker berg och dalbana och orken lika så!

Morgonpromenad vid jobbet - dimman lättar

I morgon åker jag ner till Skåne för att installera mig på Östra Grevie folkhögskola där vi ska hålla nästa veckas kurs. Det känns helt fantastiskt! Det blir mitt första uppdrag som egenföretagare, stället verkar ha allt och jag är övertygad om att det kommer bli en toppenvecka.
Så nervositeten handlar egentligen inte om ifall jag har kunskap nog att genomföra kursen utan om hur jag gör allt; speciellt förberedelsearbetet tillsammans med vardagens vanliga bestyr och alla dessa frågor som uppenbarar sig som ny företagare, på ett för mig hållbart sätt.
I söndags skickade jag iväg mina första fakturor! Det var ett stort steg, och jag är evigt tacksam att min närmsta granne är revisor och intresserad av att inviga mig i företagsekonomins mysterier (var kanske inte just det jag hade som syfte när jag startade, men är otroligt skönt att få bli ledd med tydlig hand genom bokföringens värld). Samma dag satt jag ett antal timmar och läste "Aktivitetsteori" och förberedde en föreläsning jag ska ha under veckan.
MEN Jag glömde sätta upp en strikt tidsplan i början av dagen... = jag tappade känslan för tiden, trots att jag varierade, var ute i trädgården en stund, men  = jag gick klart över mina gränser, skulle ju bara göra lite till... = på kvällen speadade hjärnan över, det kryper i kroppen, utmattningen var stor och ledsenheten över att jag gör mig själv illa så fort jag inte har full koll kommer ju också så klart...
Det som ändå är positivt är att se att jag idag har massor av hanteringsstrategier att ta till = jag åker inte rutschkana ner i djupet, utan kan mer acceptera läget och följa kroppens råd = vila, vila och åter vila, MEN inte genom att ligga på sängen utan genom att göra bra saker för mig själv = morgon yoga och/eller meditation, gott om tid till allt jag ska göra, kort promenad före jobbet, lång promenad efter jobbet och hela tiden medvetenheten på Här & Nu.
Så denna vecka har jag packat, skrivit och planerat med dessa mantran om Här &Nu ständigt närvarande i huvudet! Väskan står nu packad i hallen (en hel dag i förväg - det var det inte många som trodde att jag var kapabel till ;-) och jag tar med samma tankar på tåget imorgon och nu vill jag njuta av veckan som kommer!

Håll tummarna för att allt blir så bra som jag önskar (alltså precis LAGOM bra) och nästa vecka återkommer jag om hur det faktiskt blev!

Långpromenad i skogarna hemikring

Njut av hösten - den är så vacker!
/Pernilla

Mat, jag älskar mat!

Ända sedan jag blev mamma (rätt länge sen nu :-) har jag haft ett stort fokus på mat - bra mat, näringsrik mat, god mat, lättlagad mat, miljövänlig mat, välbalanserad mat och samtidigt ska den helst inte göra för stora hål i hushållskassan... inte en helt enkel ekvation att få ihop i vardagsbalansen.
Att som småbarnsförälder utgå från att de små telningarna bara ska ha det bästa för hälsan samtidigt som det ska smaka gott kändes självklart, men visade sig ack så svårt. Att det i vårt samhälle inte går att bara gå in i första bästa mataffär och där utgå från att allt som säljs är bra grejer, ja det har vi väl alla förstått vid det här laget, men att det kräver så enormt mycket av oss att vara medvetna konsumenter, där vi tvingas läsa på varenda förpackning för att se vad det faktiskt innehåller och dessutom först skaffat oss kunskapen att kunna förstå den där texten, det känns helt absurt. Hur kan det någonsin vara tänkt att vi ska stoppa i oss själva och våra familjer dessa mängder kemikalier och faktiskt gifter som vår mat odlas med av en enda orsak - att det ska vara billigt!
För egen del gjorde jag det nog inte lättare genom att lyssna på föreläsningen av Janesh Vaidya om ayurveda och dess synsätt på mat. Av den enkla anledningen att det han sa (och skriver i sina böcker) låter så självklart - Varför stoppa in något annat än det bästa för oss själva i våra munnar? och samtidigt inse att vi är långt därifrån...
Den här veckan har Naturskyddsföreningen Miljövänliga veckan #byttilleko
De har gjort en riktigt kul film om självklarheten om varför vi ska äta så mycket ekologiskt som möjligt - alla kan vi ta ett steg mot bättre miljö, men samtidigt är den största vinsten vår egen inre miljö!

Ta väl hand om dig själv - det är du värd!
Stor kram till er alla
Pernilla

Tålamod en vanlig vardag

...ständigt detta tålamod!
Visst tålamodet med mig själv har väl kanske aldrig varit min toppgren, men ändå, hur mycket behöver man egentligen? Ända sedan jag blev sjuk har acceptans av nuet och med mig själv varit en stor del av fokuset och ni ska veta att jag ökat min förmåga till tålamod oändligt från där jag startade. Det som slår mig är ändå att just tålamod är nog det som beskriver den här sensommaren bäst - för man kan ju knappast kalla den höst :-)
Nästa vecka, 6 veckor efter semestern, hoppas jag iallafall att det blir lite jobb, på riktigt. I och för sig bara åtta timmar i veckan - något som ni som jobbar full tid tänker att det är ju bara en dags jobb, men för mig är det tre! Det ska verkligen bli skönt att "jobba", inte arbetsträna. Det som verkligen är svårt att få ihop är ju att min yrkesförmåga är ju kvar som tidigare, men orken den är inte jämförbar med tidigare. Alltså ska vi få ihop de arbetsuppgifter som behöver göras med mina behov av upplägg för att klara utföra dem - inte en helt självklar ekvation. Detta ihop med en arbetsgivare med taskig ekonomi och snäva ramar ger ju inte en oändlig flexibilitet, men på nåt sätt ska det gå!
En arbetsdag för mig innebär ett par timmar på mig på morgonen, att köra bil till jobbet - cykla orkar jag inte, åtminstone inte hem. Sedan ca tre timmar på jobbet = två "patientaktiviteter" just nu främst att delta i grupper där vi är ett par ledare och med paus emellan. Sedan lunch och förhoppningsvis en skön promenad runt sjön. Vid det här laget är klockan två - tre och jag är trött! Men om allt har gjorts i ett lagom lugnt tempo orkar jag köra hem utan problem. Väl hemma är det sängläge, ofta en timma eller två!
Så när barnen kommer hem från skolan hittar de mig oftast på sängen...
Fram mot middagstid har jag piggnat till igen och kan orka med aktuella familjeaktiviteter; köra barn, laga middag eller kanske träna. Eller sitta här vid datorn någon timma!

Om du själv roar dig med att fundera igenom ALLT du gör en vanlig vardag lovar jag att det kommer bli mer än du tror - sånt här gör ju jag på arbetstid, kallas tidsstruktur och aktivitetsbalans :-)

Det ovan beskrivna är inte i närheten av en vanlig vardag innan jag blev sjuk, men är ändå betydligt mer än bara före sommaren! Så alla små små steg framåt i rätt riktning är bra steg

...och med mer tålamod ska det bli fler!

Och med små steg kanske det är som med små frön; ibland dyker
 de upp som små gåvor på oväntade ställen;
Ett självsått frö från förra årets blomkrukor i stenläggningen vid entrén

Ett solrosfrö som fåglarna missade i vintras ger chans till ny fågelmat i höst

Allt är inte meningen att det ska bli gjort, eller?

Det har varit ett par tuffa veckor som åkt lite berg och dalbana samtidigt som jag försökt hålla balansen :-) Jag mår ju riktigt bra efter sommaren och jobbar på nu för att ta med den känslan in i vardagen!
Efter förmiddagens möten på jobbet tillbringade jag en fantastisk eftermiddag för mig själv på stranden och en skön simtur. Där och då försökte jag sammanfatta mina tankar i ett blogginlägg via mobilen. Det kändes rätt bra, hjälpte mig rensa tankarna och släppa jobbet, men tekniken vill inte hjälpa mig att publicera det... Så nu gör jag det jag övat så mycket på: Släpper det hela och låter det bero till en annan dag!

Skygglappar saknas

Tänk att veckan i Stockholm kunde bli så härlig!!

Första dan vi anlände trodde jag aldrig det skulle gå vägen - alla sinnesintryck bara överföll och jag fick verkligen värja mig för att inte bli golvad av alla ljud, trafik, bilar, musik, människor, turister, tiggare, reklam, skyltfönster, försäljare!! Det var ändå väldigt skönt att veta att jag hittar, inget behov av karta eller minsta oro för att på enklaste sätt kunna ta sig dit man vill. Det kändes bra att med ett leende kunna tacka nej till kartan jag erbjöds i hotellobbyn ;-) Men även att planera dagen, kolla öppettider på museer, guidade turer, få ihop olika önskemål osv tar också energi - ni vet ju hur lång stund man kan bli sittande vid datorn bara för att leta fram en specifik information...
Rätt snart insåg jag att om solglasögonen var på och öronpropparna inpluggade redan innan vi gick ut på gatan från hotellet så gick det lättare. Svärfar föreslog att jag, likt hästarna, också skulle ha skygglappar uppfällda - det var ju ett rätt bra förslag, men jag skulle nog ha blivit en riktig trafikfara ;-))
Däremot mina mentala skygglappar användes konstant - de är vältränade vid det här laget och jag vet att jag aktivt måste välja bort så mycket som möjligt av allt som rör sig runt ikring mig.

Prins Eugens väggmålning i Stockholms stadshus

 Att höra berättelsen om konstnären  bakom konstverket eller arkitekten  bakom byggnaden, livet på den tiden  som byggnaden uppfördes eller vad  som är karaktäristiskt för platsen det  tycker jag verkligen om. Vi har varit på  guidade turer både på Skansen,  Stockholms stadshus och Hallwylska  palatset.

Gyllene salen - det var bara valsen som saknades

Att gå med familjen på Grönan det var ju inte aktuellt. Redan hemma var ju detta bestämt, bra när beslutet är taget i tid - då kan jag inte plötsligt komma på "Jo, men det vore ju så kul! Det går säkert bra..." när jag egentligen vet att OM jag hade gjort det så hade det kostat all energi för veckor framöver... När dessutom maken hörde av sig från Gröna Lund och beklagade sig över att han inte hade några öronproppar med sig, då fick jag ju kvitto på att beslutet var rätt. Så istället gick jag en härlig promenad runt Djurgården; strosade efter vattnet, besökte Prins Eugens Waldemarsudde och konstutställningen där. Gick sedan genom skogen till Rosendals trädgård och slutade med en kvällsfika på Godthems trädgårdsservering. När jag sitter där å fikar inser jag att jag har ju även kvällen för mig själv OCH energi kvar!! Till min stora glädje får jag tag på en kär vän som alldeles lägligt är på väg in till stan med sin man och de äter gärna middag tillsammans med mig på en uteservering på Östermalmstorg - vilken lycka!

Sista kvällen tog vi en skärgårdsbåt ut till Fjäderholmarna och njöt av en middag på klipporna

Så den här veckan har vi lyckats ha precis det tempo som jag behöver och samtidigt göra det vi gärna vill och längtat efter. Stockholm är en otroligt vacker stad! Och på semestern kan man ju bara välja godbitarna ;-)
Nu har vi några sköna dagar med min mans familj och sen ska vi hem till Lugnet ;-)

Harmoni vs rastlöshet

 Cornelia-rosen speglar sig i bersån

Det är en underbar sommar! Vi har fått massor av solsken förenat med lediga dagar och vi njuter av tid tillsammans. Men ändå kryper det in en känsla av rastlöshet under skinnet... när jag säger detta till min man får jag en tydlig blick om galenskap - ja jag vet, rätt knäpp är jag ju ;-) Men iallafall; jag älskar att vara i min trädgård å smådona, men just nu är ju allt roligare pyssel på sparlåga - att plantera om blommor just nu är ju rena dödsdomen! Att plocka bären före frukost är en helt underbar start på dagen och det nu aktuella meditationspasset, men att sen sätta sig med spannen och metodiskt plocka av alla vinbären är inte lika kul. Visst behöver det städas inne och visst finns det alltid saker som vore bra att få gjorda, men det är väl inget kul!

Nä det är nog så att jag behöver ett ordentligt yogapass så jag kan svettas ordentligt utan risk att ta ut mig för mycket och sedan en vända ner till sjön för att svalka av mig - Visst är det synd om mig som för en gång skull har energi som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av :-))

Det här är väldigt annorlunda mot sommaren för två år sedan - just vid den här tiden var vi på Österlen och känslan kan nog bäst beskrivas som bortdomnad...

Festligheter = ingen sömn

Senaste veckorna har varit rätt bra, hittat en hyffsad rytm för vardagen även när de andra nu är hemma och har sommarlov. Men som vanligt räcker det med ytterst lite så vacklar balansen. Under veckan har jag känt av att jag ville lite för mycket en dag när jag satt å skrev - ville bara bli klar = ½ timma mer arbete vid datorn är hjärnan ville... På segelklubben var jag lite för social, det var ju så trevligt... I torsdagskväll hade vi personalfest hemma hos en av mina kära arbetskamrater = alltför sent i säng! Och lördag kväll var vi bortbjudna på middag hos bästa kompisarna. Vi hade jätte trevligt, åt god mat, för mycket efterrätt och njöt av både vin och kaffe.

Jag har en fantastisk förmåga till sömn och det har hjälpt mig genom mycket av detta. Vi brukar skämta om "Karlsson-genen", den vi ärvt efter morfar. Jag minns hans middagsvila, när han kom hem från jobbet för att äta och sen la sig på sängen, knäppte händerna på magen och sov en stund innan han åkte tillbaka till jobbet igen.

Men i natt fick jag betala för allt detta!! Hjärnan klarade på inget sätt att koppla ner, troligen sov jag nån timma under natten, men det kändes mest som nån form av dvala. Vid två-tiden försökte jag skriva en budget - borde vara så tråkigt att jag skulle somna... Vid fyra åt jag ett nattamål och vid åtta klev jag upp igen - bättre lycka en annan natt! Snälla ni, påminn mig nästa gång då det bjuds vin och kaffe under kvällen - en "bra" dag passa på å njut, en "dålig" dag stå över!

På morgonen lyssnade jag på Sarah Dawn Finers Sommar i P1. Jag älskar när människor berättar sina livsberättelser! Hon gjorde det i direktsändning - för henne var det ett sätt att släppa på kontrollen, live kan man inte justera allt som inte är perfekt... Jag gillade hennes sätt att berätta samtidigt som jag faschineras över min egen förvåning "Har inte hennes liv glidit på som en räkmacka, hon som är så duktig och känd?" Så kärnan i hennes liv är väl den samma som hos oss andra - 

Du måste älska dig själv innan någon annan kan göra det. 

Detta självklara, men ack så svåra att verkligen göra på djupet.

Några bilder från min väns fantastiska hem och trädgård!

Meditativ jogging

Gårdagen var en sån där härligt skön dag som på något sätt är "balanserad". Jag kände mig pigg när jag väl kommit ur sängen, dagens innehåll var precis lagom med mycket sol, morgonens sittande meditation med följande joggingtur, sedan en timmas jobb vid datorn, ett ärende på stan och till slut pick-nick-middag med familjen på en närliggande badstrand i  kvällssolen - vilken njutning!! En sån där dag att verkligen samla i minnesbanken bland underbara vardagshändelser.


En av de saker jag verkligen gör annorlunda nu för tiden är både sättet jag tränar och förhållningssättet till min träning. Det ska vara skönt under tiden och skönt efteråt! Alltså inget plågande, ta i lite till, förbjudet att stanna å gå och alltid avsluta med att pressa ut det sista i en spurt. Utan istället; börjar promenera, när kroppen sen själv manar på till ett högre tempo så låter jag det komma, när jag ser något vackert att titta på stannar jag och när kroppen säger att det är jobbigt så saktar jag ner å går.

Om man skulle beskriva precis vad som händer i kroppen den allra första stunden skulle det kunna bli så här:
Från gående till meditativ jogging - att sjunka ner i steget, känna sig väl förankrad i jorden, dra svansen mellan benen, känna de nedre magmusklerna göra sitt jobb, låta tyngden åka hiss ner i benen, öka farten i steget något, luta sig lite framåt, vinkla upp armarna och plötsligt vill kroppen börja springa alldeles av sig själv. Att sedan låta armarna pendla in mot mitten, så det blir ett tydligt vrid och motvrid mellan över och underkropp, som en liten rotation runt mittlinjen, då rör sig kroppen som utan ansträngning...

En av de häftigaste vinsterna med detta förhållningssätt är att det blir så mycket mindre jobbigt när jag är snäll mot mig själv, men "resultatet" mätt i tid blir knappast sämre! I och för sig har jag inte träningsklockan med mig nu för tiden, men det räcker att titta på köksklockan när jag kommer hem.

Fundera över hur du rör dig och hur dina tankar låter i relation till det du gör - är du i det gör eller smiter tanken så långt bort som möjligt för att slippa känna, eller??

Njut av det du gör just nu!

Hjärntrötthet

Just nu åker livet berg och dalbana.
Idag har jag varit på sonens skolavslutning. I år, precis som alla tidigare år, var det en helt underbar tillställning där skolans alla 200 elever, från F-klass till nior, sjunger, dansar och uppträder. Det innebär också att det blir mycket känslor, inte som förra året, men iallafall. När de sjunger vackert om livets gång så griper det tag i hjärtat och just nu har jag väldigt svårt att hantera detta... känslan bara väller över mig och jag får hålla i allt jag kan för att inte börja stortjuta - å då menar jag inte att fälla en liten rörd tår utan att verkligen bryta ihop!

Här en bild från tidigare sommarfest och solen skiner som den gjort ALLA år på deras skolavslutning! Tårtkalaset har alltid kunnat hållas ute i solskenet :-)










Senaste veckan har varit väldigt varierande; ena dan kan jag njuta fullt ut av sommar och "ledighet" och nästa är det hur tungt som helst. I måndags var jag ute och seglade med dotterns klass och jag var helnöjd med mitt eget engagemang som var väldigt lågt ;-) Jag reflekterade över min nya tanke,  istället för "Var gör jag mest nytta/behövs jag bäst?" Så kunde jag tänka "Vad är minst jobbigt/vill jag helst göra?" Så det var en underbar dag, självklart jobbigt, sov ett par timmar när jag kom hem på em, men verkligen värt det! På vardagarna här hemma försöker jag göra någon timma med arbetsliknande arbete,  tex vid datorn, ringa lite samtal eller så. Igår kväll genomförde jag första intervjun i vårt uppsatsarbete! Det var jättekul och det känns så härligt att vara igång, men det känns väldigt tydligt att jag måste ransonera krafterna och dela upp arbetet i mycket små stycken.
Nu har jag också helt nyligen trappat ut medicinerna, kanske är det också det som gör mig extra gråtmild - hoppas det,  för då borde det bli bättre om några dar.
Förra veckan var jag också å träffade en kär vän som har mycket lång erfarenhet av liknande problem som jag lever med. Hon är en bra förebild för mig, att det går att leva bra trots allt, samtidigt blir det tydligt att detta med största sannolikhet inte bara är över imorgon... Jag fick några bra artiklar av henne från Läkartidningen och en hemsida från Göteborgs universitet om Mental trötthet (forskningsartiklarna finns också där om du är nyfiken på att läsa). Det är tungt att känna igen sig i nästan alla av dessa symtom, men kanske är det bra att hitta en så exakt diagnos som möjilgt för att komma vidare. På måndag är det dax för nästa stora Avstämningsmöte med läkare, arbetsgivare och Försäkringskassa. Då är det meningen att vi ska hitta någon form av långsiktig planering... Jag bävar...

Men nu tänker jag ge mig ut till seglingen, kanske seglar jag. I vilket fall hoppas jag på lite ny energi och bara sköna tankar!!

Ha det gott! /Pernilla

Seglingens dag

var det i lördags, men det här skrev jag förra gången; maj 2012. Redan då hade det hunnit gå ett år sen "start" och jag hade lärt mig en hel del nya strategier, men de var sköra och långt ifrån automatiska...

Jag tränar på att var en lat deltagare i olika arrangemang; just nu handlar det om segelklubbens årliga arrangemang på stan för att reklamföra sporten och klubben - ett jobb som kräver allas engagemang och som jag brukar vara högst delaktig i...
Bara att säga att jag kommer kl 9 istället för 8 var första steget!
Sedan tillbringar jag flera timmar på bryggan, med fikapauser emellan och så låg intensitet som jag kan uppbringa. Flera gånger kommer frågan "kan du segla med oss?" Visst KAN jag, men jag orkar ju inte... men istället för att säga Ja automatiskt (vilket är mitt naturliga sätt) hinner jag tänka, se mig om efter lösningar, och varje gång fanns det någon annan i närheten som faktiskt VILLE ut på sjön just då!

Vi hade gratis kaffe på det närliggande kafét och där såg jag till att njuta av längre pauser. Ett par tjejer höll på att stämma sina instrument och prova ljudanläggningen. Det här låter lovande - nästa paus ska jag ta i samband med deras spelning:-) De kallar sig Skäggiga damen och spelar härlig vispop med texter med mycket innehåll.

Framåt 13-tiden börjar jag inse att det är hög tid för mig att avrunda, måste hem och vila några timmar innan kvällens "After Sail". Men först ska jag bara ta en liten vända in på Systemet för att köpa med en flaska vin till grillningen. Väl inne på köpcentrat inser jag hur trött och påverkad jag faktiskt är (hinner inte riktigt uppmärksamma det när allt händer) skyltfönstrens innehåll verkligen överfaller mig och jag har svårt att överhuvudtaget sortera intrycken - så har jag igen tagit ut för mycket på energikontot... Men efter några timmars vila kan jag iallafall njuta av en härlig fest med fantastiska vänner!

Men i år blev det inget alls för mig med den här dagen... Jag var faktiskt hemma i trädgården och njöt med mycket gott samvete, börjar lära mig det nu :-)
Jag är mycket tacksam att det finns andra som håller i och kör racet så vår fantastiska sport kan få mer vind i seglen! Tack för jobbet ni gör!

Så var det dax igen...

Nu blir det ett par dar hemma igen :-(
Jag tycker att min arbets-almanacka ser bra ut nu för tiden; lagom inplanerat, tid avsatt för administration och pauser. Hemma har vi hittat en fungerande arbetsfördelning där barnen är involverade i middagslagning etc och utöver hem å arbete är det yoga och trädgårdsarbete som får ta plats utifrån dagsformen - en hyfsad balans tycker jag!
Jag har ju mått lite bättre ett tag å då kommer ju automatiskt tankarna om att det ska vara stabilare, Men som hon sa på företagshälsovården; eftersom jag inte klarar en förkylning så är det väl inte så konstigt att jag inte klarar den extra belastningen som en flytt innebär... Så nu gäller det att bromsa direkt så jag inte får betala i månader för detta (åtminstone försöka förhindra det).
Så nu sitter jag hemma i sängen med dunkande huvudvärk och försöker acceptera läget. Jag hoppas kunna njuta några timmar i trädgården när temperaturen har stigit lite grann och en långpromenad i maklig takt ska det väl kunna bli också - alltid något :-s

De här vackra snödropparna stod på mitt rum när jag kom till jobbet här om dagen - våren värmer ända in i hjärtat <3
TACK! Pernilla

En trött lördag

Det är en helt vanlig lördag och jag gör ingenting, men nu är det okej, jag har vant mig!
Förr hade alltid helger hemma en full agenda och en del krav. Ja ni vet, först tvätta å städa, ofta något åtagande i nån förening, gärna en god middag och undan med alla måsten så fort som möjligt för att också få tid att göra det där roliga. Det där man oftast inte har tillräckligt med tid för, men som förgyller vardagen.
Men nu ser faktiskt mina helger ganska annorlunda ut. Precis som förut har vi sovmorgon så ofta som möjligt med en åtföljande brakfrukost där vi blir sittande länge tillsammans!  Men sen är skillnaden;  Städningen tar RUT hand om - stort tack för det! Tvätten är inte så krävande, går liksom att ha större överseende med än dammråttorna. Sen är det segelklubbens arbetsdag, i och för sig blev den framflyttad, isen ligger ju fortfarande tjock på sjön... Men seglargänget räknar inte in mig i arbetsstyrkan längre, så om jag kommer en stund är det bonus. Ja, faktiskt är alla ideella uppdrag bortplockade. Först hade jag jättedåligt samvete för det, men nu är jag mer realist, min energi räcker inte å då tvingas jag prioritera. Jag försöker leva på gamla meriter :-)
Så nu kan större delen av energin ägnas åt det där som förgyller, men nu är anspråken mindre. Att njuta länge av en fika på altanen i vårsolen är fantastiskt. Att spankulera runt i trädgården å titta på de små, små vårlökarna som kämpar upp i kylan, utan att få något gjort. Att länge ligga på soffan å lyssna på en bra ljudbok. Sen njuter jag ju mycket gärna av en riktigt god middag såklart, men den tillagas utifrån dagens energinivå, eller av någon annan ;-) En långpromenad hör också helgen till.
Så om det förut var 9 av 10 uppbokade helgdagar är det nu nästan tvärtom. Under påskhelgen hälsade vi på min mans familj - Jättetrevligt, men nu blir det lugnt flera veckor framöver.

Det går det här också. Det är faktiskt ganska trevligt. Det är tom rätt skönt ;-)

Ni kanske brukar ha det så här? Annars rekommenderar jag er att prova - alltid upplever man något nytt när saker å ting går lite långsammare!
Kramar Pernilla

Att välja att avstå

Idag är det kick-off, resa med hemligt mål och innehåll, med vår enhet på jobbet, men jag är inte med. Konstig känsla att avstå när det sker roliga sociala saker, men ändå skönt när jag bestämt mig. Förra resan var jag i planeringsgruppen, å det var så kul! Den här veckan har varit rätt bra, men intensiva arbetsdagar, ni vet när det där lilla extra händer och den fina planeringen inte riktigt håller. Nu reder jag ut situationen på jobbet, men får igen det på natten när hjärnan går i spinn. Det är en märklig känsla, som om jag inte är delaktig, hjärnan spinner runt runt av  sig själv och det är närmast hopplöst att få den att lugna sig, det är bara att växla ner, vila å vänta på lite ny balans. Närmaste månaden kommer jag växla upp ett litet steg, inte jobba mer tid, men ha lite mer ansvar. Först är det tre förmiddagar med ordinarie smärthanteringskurser, å sen, sen är det dax! Den 22-26 okt är jag en av kursledarna till Basal Kroppskännedom i Aktivitet. Så nu gäller det att vara smart å spara på all energi som nånsin går och tyvärr är ju sociala tillställningar något av det som kostar mest...

Sånt är livet just nu :-)

/Pernilla

Published with Blogger-droid v2.0.2

Onsdagar...

Så var det onsdag igen... Nu har jag gjort bara lite, lite för mycket i några dagar, så den här dan har gått åt till vila :-( Att ha en dag för återhämtning kan ju vara riktigt skönt, men att sova bort större delen av dagen är ju inte precis "balans". Efter knappt två timmars jobb i morse (som fungerade bra) var cykelvägen hem ovanligt lång. Jag deckade på sängen, å ett par timmar senare avnjöt jag iallafall en skön lunch på altanen - mer trädgård än så blev det inte idag...
Nu ikväll dristar jag mig till att göra lite hemgjord äpplekräm = dagens ansträngning :-)

Men jag tror iallafall att denna veckas dipp inte blir djupare än så här - då får jag väl vara rätt nöjd ändå ;-)

/Pernilla

Yoga å shopping!

Den här veckan har varit riktigt bra!

I tisdags var jag delaktig i en ny start av Smärthanteringskurs - alltså det som varit en stor del av mitt jobb innan jag blev sjuk, men till skillnad mot då har jag varken föreläsningar eller kursansvar, bara de delar som jag tycker kräver minst av mig ;-) Alltså Basal Kroppskännedom, Ergonomi och det som förenar dessa ämnen Basal Kroppskännedom i Aktivitet!Efter första dagens BK-pass kändes det snarare som igår, än 1½ år sedan sist jag gjorde detta. Men det häftigaste var känslan efteråt  - jag hade inte gjort av med all energi utan hade snarare energi kvar!!  Jag orkade tom. sonens klassmöte på kvällen - wow!
Jag har verkligen tänkt på att hushålla med min energi och försöka avgränsa - inte alltid kul, men verksamt ;-)

Idag har varit ytterligare en suverän dag - först två timmar svettig, skön, dynamisk virda yoga och därefter en tur med dottern på stan. Hon har länge frågat om detta, men jag har inte orkat - det var månader sedan jag var på stan mer än ett enstaka, avgränsat ärende. Så idag fanns både lusten och tillräcklig energi! Vi började med en riktig mysfika och innan jag sa stopp hade vi både handlat gardiner, lykta, klänning, bhar, sjal å datafodral. Det var riktigt kul!
Men en av få fördelar med sjukskrivning är att shopping-budgeten automatiskt blir ganska liten, det är ju så sällan jag orkar med det här ;-))

Å imorgon är det KM i segling - får se om jag orkar vara med på ett hörn eller om jag stannar i land...
/Pernilla

Maj - årets underbaraste månad

Maj och december är årets härligaste, roligaste och mest hektiska tid! På senare år har jag försökt planera lite i förväg - vad vill och behöver jag göra, vad ska INTE göras (eftersom tiden inte kommer räcka till till allt jag skulle vilja göra) och vart finns utrymmet att bara NJUTA? Men ändå är det ofta så att dessa tider bara ramlar över en...
Ett tydligt tecken på att det är lite mycket är att jag inte hinner skriva ner mina tankar i bloggen :-) märker annars att det är ett bra ställe att bearbeta alla mina funderingar, speciellt i förändringstider!
Sedan ungefär en månad jobbar jag halvtid. Det känns bra, jag orkar att vara där, men jag är långt ifrån "presterande" på halvtid. Att hitta ett nytt sätt att lösa kniviga livsfrågor hos människor som lider och söker min hjälp utan att det tar för mycket energi av mig, den frågan har jag inte hittat ett bra sätt att lösa ännu... Att hitta ett vettigt sätt att göra saker mindre noggrant osv - att helt enkelt vara lite mer LAT är inte riktigt min grej,men jag övar :-)
En mer lat Pernilla har de fått se i segelklubben. Jag försöker vara deltagande i de aktiviteter som sker, så väl vanlig onsdagsträning, som städdag eller stort arrangemang på stadens centrumnära sjö, MEN jag tränar på att göra minsta möjliga! Det känns inte alltid helt bekvämt, men det går ganska bra faktiskt. Att börja med att tänka igenom hur behöver jag göra i den här situationen för att det ska fungera för mig och sedan följa det så gott det går. Dessutom är kompisarna i segelklubben så himla sköna och vi har det gott ihop, även när jag är "lat" :-)

Jag har samlat en massa tankar som jag skulle vilja skriva ner om svårigheter och lösningar under den här perioden, vi får se om de blir nerskrivna längre fram när orken och tiden räcker lite bättre till?

Plommonträdet har både hunnit knoppats, blomma

 och strö sina vita blad runt sig som en vacker matta

Ha det gott i den sköna Maj och glöm inte att NJUTA!
/Pernilla

Varje steg kräver sin kvinna :-)

Oj, att varje förändring ska kännas så mycket...
Visst under min euforiska fredag så hann jag inte göra förberedelserna inför starten av min lilla BKA-grupp som började på måndagen, men jag var på jobbet i god tid för att hinna detta. Det var superkul att ha grupp igen och jag ser verkligen fram mot fortsättningen! Det är det här jag är bra på:-)
På tisdagen var jag på hembesök hos en 86-årig dam. Det är fashinerande det här med ålder, det verkar inte ha någon större betydelse, det är ungefär samma funderingar och problem som kan uppstå när som under livet... Möjligen blir mina åtgärder lite olika, känns inte så aktuellt att jobba med beteendeförändringar, utan kanske lite snabbare insatser ;-)
Men åter till mina strategier - Jag har ju tidigare fått order om att "köra i 30 istället för i 90". Det har jag försökt göra när jag jobbat med administration, men jag hade liksom inte fattat att det gäller patientarbetet också, för hur gör man då? Men insikten kom på tisdagen vid lunch - helt slut efter hembesöket och gårdagens grupp - fanns inte en chans att orka skriva journalerna och den bedömning som förväntades efter hembesöket, trots att jag bokat in tid för det i almenackan!
Segade mig iväg till jobbet lite senare än planerat på onsdagen, å var såå trött. Journalföringen och bedömningen från hembesöket hängde över mig som ett spöke - hade jag lagt upp det "fel" eftersom jag blev så trött, borde jag gjort annorlunda, måste få tag på ansvarig läkare för diskussion om bedömningen osv, osv. Vilken tur att jag fått återbud på dagens patientbesök - jag hade ju planerat för "bara" ett patientbesök per dag, men hjälp, det hade ju blivit kaos på en gång... Framåt onsdag eftermiddag satte jag iallafall igång med skrivandet, hade bestämt mig för att börja och se hur det gick. Å tänk vilken skillnad det gör bara tanke-inställningen - jag lyckades koncnetrera mig i 1½ timma och sen var det klart! Efter ett par timmars mysig After Work var jag betydligt piggare än tidigare på dagen :-)
Resten av veckan bestod främst av möten och det vet jag ju sedan tidigare att det inte är någon större utmaning. Så till den här veckan bokar jag med större marginaler - jag måste ju tänka på att ha utrymme till alla typer av arbetsuppgifter - både jag och mina kära sjukgymnast-kollegor uppskattar verkligen när jag tar en vända runt britsarna med desinfektionsflaskan i handen och göra fint i personalrummet kan vara riktigt skönt när man inte måste:-)
Nu fortsätter jag träna på att ha en LAGOM full kalender med sköna marginaler!
Lev väl! /Pernilla

Några bilder från Chelsea flower show, London maj 2010