Ibland är vintern ovanligt lång, men sommaren kommer alltid!

Det här med blogg var faktiskt en riktigt bra idé! Det innebär att jag måste förtydliga mina tankar och allt snurr i huvudet, strukturera det tillräckligt för att bli en text och sen kan jag få lite distans till det jag skrivit. När jag dessutom får kommentarer från er som läser så hjälper det ytterligare ett steg på vägen. Jag är ganska säker på att jag varit nere å vänt i svackan den här gången, nu går det på rätt håll igen och jag kan se på det lite från håll.
Jag har idag fått ett par uppmuntrande sms från nära vänner - dagens rubrik är från ett av dem!

Tog just en promenad i skymningen, genom skogen och ner till sjön. När jag närmade mig sjön hörde jag ett så konstigt dovt ljud som jag inte kunde lokalisera. Isen låg blank ute på sjön och rätt knögglig inne vid stranden, det såg så stilla ut. Så plötsligt kom det där dova ljudet igen som drog i stråk över sjön - under isen! Isen sjöng, men inte vidare vackert, nästan lite kusligt och inne vid strandkanten knäppte det rejält. Jag antar att det är ett tydligt vårtecken.
Strax innan hade jag mött en man som stod med kikare och spanande på rådjuren. Han kunde berätta en hel del om de vilda djuren i trakten. Samtidigt förundrades han över joggarna som bara springer förbi alla fantastiska upplevelser i naturen. Ja, han har rätt - vi behöver sakta ner för att riktigt uppleva allt underbart som finns runt omkring oss och ger mening åt livet!
Just nu påminner jag mig själv om att jag faktiskt har gott om tid till detta - det får bli morgondagens mål.

Hang in there! I will. You too.
/Pernilla