Hur var det i somras?

Jag har tidigare fått frågor av vänner hur det egentligen var i somras när jag blev sjuk.
"Vad hände? Vad gjorde du? Såå dålig! Svårt att förstå/tänka sig in i när man aldrig varit där. Hur var det för familjen?"
Ja, hur var det egentligen. Sommaren är rätt disig i minnet (inte bara pga vädret) Nästan svårt själv att komma ihåg hur det var...

Tidigt blev jag från företagshälsovården beordrad Hjärnvila! De sa en massa andra bra saker som jag där och då inte ville höra, men ändå kunde förstå att jag nog borde... Efter några veckor blev det väldigt tydligt vad det i praktiken innebar att Växla ner totalt! Livet hemma skulle pågå som om jag inte fanns, låg på sjukhus eller nåt... Inget som helst hushållsarbete eller ens sätta foten i köket. OM det fanns lite energi skulle den användas till något lugnt, roligt, tyst och återhämtande - jag skulle ha en ständig spa-känsla!
Som jag skrev tidigare angående matlagningen har vi alltid försökt dela på hushållssysslorna och familjeangelägenheterna, min man har alltid varit bra på att laga mat, men från det till att ta hand om ALLT (inklusive mig) var en stor omställning, speciellt för min man men även för barnen.
Och vad gjorde jag hela dagarna då?? Ja, hur gör man när man gör Ingenting? För det var faktiskt så, jag gjorde ingenting, för jag klarade inget annat! Jag kunde inte ens läsa, vilket alltid varit en favorit sysselsättning (även om det senaste halvåret bara handlat om plugg), det fanns inte en chans att orka koncentrera sig på bokstäverna, än mindre att få ihop det till ett innehåll. De flesta dagar tillbringade jag så mycket som möjilgt utomhus; gick runt i trädgården, luktade på en blomma, plockade bort ett ogräs som var framför näsan, låg på gräsmattan eller i solstol i många timmar (så länge regnet inte vräkte ner) och flera gånger om dagen lyssnade jag på Mindfulness-program. Dotterns konfirmationsläger (bara ett par km bort) var heller inte så dumt för mig; att sitta med i kyrkan eller på föräldraträffar å bara lyssna - men oj så jobbigt det blev när något känsligt ämne kom upp, då fick jag hålla emot allt vad jag hade för att inte brista ut i störtgråt även om det var det jag just då ville allra helst (det var nog med den oro dottern hade iallfall ;-).
Jag var ständigt otroligt trött, tårarna rann för minsta lilla och på nätterna fann inte kroppen vila då heller utan huvudet surrade av tankar lika mycket som på dagen eller byttes ut till mardrömmar där jag var ständigt jagad av att inte hinna i tid - missa tåget å sånt där...

Jag var till och med "en LAT Gäst" på min egen dotters konfirmation. Men det är värt ett helt eget inlägg!

De här korten har gamla datum, men i somras njöt jag en hel del av trädgården trots att den blivit rätt "förvildad" under de senaste somrarnas ouppmärksamhet. Att sätta solstolen INNE I rosen och se blommor och bin på riktigt nära håll var också det en riktigt njutbar mindfulness-stund.
Förresten blommar Honungsrosen lika överdådigt varje sommar och  just nu är den ändå större, men lika ostyrig ;-)