Åh, varför orkar jag inte?!

Jag vet att det är en dum fråga, men det är så himla trist att inse att det inte bara går åt rätt håll!! Jag vet att ingen förändring bara går åt ett håll, utan "två steg fram och ett tillbak" är mer regel än undantag. Men det är tufft när det blir synbart... Just nu är vi och hälsar på min mans familj. Sist vi var här var i julas. Det är jättekul att träffa alla, att verkligen hinna umgås, prata och göra små utflykter tillsammans! De senaste månaderna tycker jag verkligen att jag blivit märkbart bättre; på jobbet gick det riktigt bra och Mallorca resan var ju bara skööön. Men ändå jag har perioder då jag verkligen är trött. Kanske är det som min man sa igår, att vi märker skiftningarna mer nu än när jag var sjukare. Då var jag ju trött hela tiden och vilade varje dag. Nu kommer det dagar när jag orkar dan igenom utan extra vila och är nästan "normal" :-) och sedan kommer det perioder då jag varje eftermiddag behöver sova, ibland i flera timmar för att överhuvudtaget orka med kvällen...
Igår var vi å hälsade på kompisar, blev bjudna på god middag och hade en jätte trevlig kväll! På vägen dit kände jag att jag egentligen var för trött, hade jag bara följt kroppens signaler hade jag stannat hemma och vilat... Då började jag misströsta och fundera över om jag verkligen är bättre än för ett halvår sedan - det var ju samma sak då!!
Det är tufft att inse att det visst går framåt (då bestämde jag inte förrän samma dag att jag verkligen kunde åka, nu hade vi planerat en vecka i förväg och har kunnat följa planen), men att jag får ta konsekvenserna dagen efter, både då och nu. Att när livet går sin gilla gång hemma, med halvtidsarbete, vila och lugn vardag hemma där alla hjälps åt, så fungerar det rätt bra, MEN så fort det blir lite extra, jag blir exalterad och vill göra roliga, sociala saker så nås gränsen väldigt fort!!
Frustrationen kommer och jag funderar på vad som är balans i mitt liv. Det är i vilket fall inte bara ett långsamt, segt tempo utan skiftningar, då kommer jag bli tokig.
Det här är allt annat än njutning:-(
Hur tusan ska jag kunna leva mitt liv utan små, nya spännande utmaningar med jämna mellanrum?!


Men som ni ser, det är inte bara mörka molm på min himmel ;-)