torsdag 26 april 2012

Världens underbaraste dotter!

Idag fyller världens underbaraste dotter 16 år!!!
Tänk vad tiden går och vilken fantastisk gåva det är att få följa sina barn genom livet! Hjälp, det är bara två år kvar tills hon blir myndig ;-) Jag är övertygad om att hon kommer klara sig bra utan mig den dag det är dax, men kommer jag klara mig lika bra??
När hon var nyfödd läste jag i en föräldrabok en dikt om Ugglemor som fick i uppgift att leta efter de vackraste ungarna på jorden. Efter mycket sökande kom hon tillbaka och berättade att hon inte kunde finna några så underbara som hennes egna små grå dunbollar... Ja, så är det väl för alla oss föräldrar att de egna är de vackraste, och mina är det absolut!


Tidigt i somras sa beteendevetaren jag går hos att den här sjukdomsperioden skulle ge mig erfarenheter jag troligen skulle säga att jag inte ville vara utan, även om det inte kändes så just då. Visst, jag har lärt mig mycket om livet och kommer förhoppningsvis vara snällare mot mig själv resten av livet. Men, jag har fått betala ett högt pris för lärdomarna! Någonting som det fört med sig som jag inte velat vara utan är iallafall all den Tid jag kunnat tillbringa med mina nära och kära, speciellt barnen! Tid att "bara vara" tillsammans i vardagen. Inte snack om "kvalitetstid" som oftast låter som något man använder för att dämpa samvetet, utan verklig tid - när man lagar middag tillsammans, sitter länge vid matbordet hela familjen, de långa intima pratstunderna om livets viktigheter eller småsaker eller då jag har haft möjlighet att bara titta på när barnen varit koncentrerade på annat. Det här är tid och tillfällen som aldrig kommer igen!


Tack underbaraste Du för att jag får vara en del av ditt liv!!!
/Pernilla





oj va stor den blev... Det är iallafall en underbar bild med ett underbart minne till :-)

Förresten, vill ni veta vad hon fick i present nu på morgonen?
Jo, en tuff jolleflytväst, en Yoga-workshop tillsammans med mig och en låda potatis;-)

4 kommentarer:

  1. Grattis fina Cornelia det är som på bilderna jag ser henne i mitt minne ;-) Tänk att vi som inte själva åldrats en enda dag kan ha så stora barn! Om det kan vara till nån tröst så vänjer man sig successivt vid att inte ha dem runt sig hela tiden. Tänk för mig som har världens finaste, bästa dotter i Köpenhamn! Man klarar det också, men det är tungt ;-) Kram till er alla <3 <3 <3

    SvaraRadera
  2. Ja vad ska vi göra när barnen är stora......kram Annicka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har tid att umgås med varandra ;-) ?
      Stora kramar Pernilla

      Radera
  3. Ja dessa underbara barn, vad vore vi utan dem? Väldigt fattiga!
    Älskar den sista bilden! Det är min Cornelia!

    SvaraRadera