Via en länk på en väns blogg hamnade jag på en blogg som länkade till en artikelserie i SvD om sjukdomsbloggar. Känns lite konstigt som epitet, men ändå något som är viktigt för många. De flesta artiklarna handlade om cancer eller andra livshotande sjukdomar, om dödsångest, livets väsentligheter, men också om skam att bli sjuk och svårigheten att öppet prata om det. Då kan bloggen bli en ventil och bra kommunikationsväg, både med sina nära, men också helt okända människor. Vissa upplever att bloggar kan bli väldigt jämförande, typ att man vill ha samma behandling som någon annan eller att man är skeptisk till den vård man får. En del bloggar är istället väldigt positiva - kanske vill ge en polerad yta trots allt?
Liknande tankar har dykt upp hos mig under den här sjukdomsperioden och bloggandet. En skillnad är väl att Cancerdiagnosen direkt alarmerar hot om död, även om det tack och lov inte innebär det fär väldigt många. Däremot Utmattning mer är "något man skaffar sig själv" och "var å varannan känner av ibland", men som min läkare påtalade är ett alvarligt tillstånd att visa respekt för. Själv börjar jag se det som en kronisk sjukdom som jag får lära mig leva med; så länge jag klarar ha allt i balans kommer det gå bra, men jag kommer vara känslig för alla typer av påfrestningar, inklusive förkylningar... Det kanske låter pessimistiskt, men för mig känns det som jag är mer realistisk när jag tänker så här - då blir ju allt som är bättre bonus, istället för att jag ständigt ska behöva kämpa med bakslag...
Annars vet jag att många av mina inlägg haft en väldigt positiv attityd - läste igenom delar av bloggen för ett tag sen när jag mådde riktigt dåligt och blev helt slut på klämm-käck-heten, men en bra dag är det inte så svårt att se möjligheterna och mina dåliga dagar har jag sällan ork att skriva överhuvudtaget ;)
Det har varit lite ont om inlägg på sistone beroende på att orken inte har kommit i balans igen efter turen till Blåkulla :) men den här gången känner jag mig inte orolig för det, vet att det kommer om jag bara fortsätter göra saker och ting på ett bra sätt för mig själv - snacka om att träna upp sitt tålamod med sig själv!
/Pernilla
det här borde väl funka, även om det verkar som flera har problem med kommentarerna...
SvaraRadera