Stormen Simone

Vanligtvis brukar jag ha rätt god koll på vädret; vindarna med tanke på segling, nederbörd och frostrisk med tanke på trädgården och så klart kläder efter väder så man kan vara ute så mycket som möjligt, även vid risk för nederbörd. Men på sistone skyller jag på att SMHI-appen inte alls funkar på min mobil... Vilken tur att andra hade bättre koll då när Simone närmade sig. På måndagen var vi ute å stormsäkrade våra seglingsjollar - tänk vilken tur att klubben har en ny container som rymde dem och att vi var lediga så vi kunde få till detta. Det var mycket skönt att veta när vindarna ven runt knuten på kvällen! Däremot insåg jag sent att jag glömt ta nån vända runt trädgården, så när utemöblerna började fara runt var det dax att ta hand om dem också.
Visst syntes spåren av vindarnas framfart med mängder av pinnar, barr och skog på vägar och annat, men det var få välta träd jag såg igår. Så till min förvåning och besvikelse hittade jag detta i morses:










Men det är ju bara en petitess jämfört med hur det såg ut efter stormen Gudrun:














Desto roligare var det i stället när vår lilla gröna undulat idag klev upp på sonens finger! Vi har haft dem i fyra dagar och det är lite progress för varje dag. Igår fick jag mycket försiktigt klappa dem på bröstet, kanske inte med välbehag, men iallafall...
Undra om man också kan lära dem att inte använda så mycket av de skrikigaste ljuden, annars är det risk att den blå får heta "Tinnitus", å det tycker jag skulle vara rätt trist ;-)