Ja, så var det då definitivt slut på tiden med små barn - att vara tonårsmamma är något helt annat. Väl så häftigt och oftast klart mindre krävande (så har iallafall jag upplevt det hittills ;-) Alla dessa samtal om livet i stort och smått, att faktiskt kunna resonera om allt man vill göra (även om vi inte alltid är överens om vad som är bästa svaret) och att kunna göra så mycket roligt tillsammans.
Du kom till världen med ett höjj - mycket snabbare än vad dina föräldrar hann förstå, vi kom inte längre än till badkaret där hemma. Det gick hur bra som helst då och på det viset har du fortsatt genom livet - när du vill få något gjort, ja då går det undan och även senare är det ibland svårt för dina föräldrar att hänga med... Under skoltiden har många utvecklingssamtal landat i våndan över att du är så "luststyrd", men jag har många gånger funderat över om det främst är en tillgång eller ett hinder. Visst är det ett hinder när man förväntas skriva långa svensktexter i skolan å själv tycker det är färdigt efter två rader, men visst måste det vara en tillgång om man i livet verkligen väljer allt man tycker om och inte gör saker av "plikt" - risken för utbrändhet borde vara liten iallafall ;-)
Mina älskade barn är den största gåvan i livet och du vet precis hur du ska göra för att få mitt hjärta att smälta. Jag älskar att du är så generös med din kärlek - fortsätt ledas av ditt hjärta genom livet så kommer allt bli på bästa sätt!
 |
| "När du skrattar dansar din själ" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar