... och av ännu mer energi! Dagens pott av energi avsattes till läkarbedömning. En second opinion hos specialistläkare på psykiatrin för att se om de kan hitta några andra behandlingsmöjligheter, något som inte redan testats, en ny utredningsväg eller vad som helst som skulle kunna lösa knuten och öka min arbetsförmåga, var tanken.
Efter en timma och tre kvart kommer jag ut därifrån, först bara resignerad, sedan, ju mer jag tänker på det, frustrerad och faktiskt riktigt förbannad över vårt sjukvårdssystem! Jag träffade en ung, snygg, artig, rumänsk kvinna som inte kan ett skit om utmattningsproblematik, eftersom det är en ovanlig sjukdom i Rumänien. Att hon heller inte hittade remissen som skickats från företagshälsovården i datasystemet gjorde ju inte saken precis bättre - hon visste ju inte ens varför jag kom dit och vilken fråga min behandlande läkare hade!!
Så när vi ägnat mer än 1½ timma åt att jag försökt redogöra för bakgrunden till varför jag kommit dit och hon föreslagit att vi kanske kan ses igen om ca en månad när jag kommit igång lite mer med arbete... och hon föreslagit att hon ska ta upp mitt ärende på behandlingskonferens för att höra hur man brukar göra med sådana här ärenden... då var det lätt att hålla sig för skratt (eller inte, det kanske vore det enda vettiga)!!
Det känns som att jag känner igen det här alldeles för väl; patienter med komplexa och svåra problem där man inte tar sig tid att tänka först, för att det ska bli rätt hela vägen och de får möta många personer inom sjukvården utan vettiga helhetslösningar.
Sedan tröstas personalen med att man ska jobba "Good enough" och har ändå gjort det som låg inom ens uppdrag!! Men patienten som ändå inte fått rätt hjälp trots att det kostat många sjukvårdsbesök, vad tröstar man dem med??
Igår frågade min kollega "Vad är det på jobbet som kostar energi?" Nu vet jag ett av svaren; DET HÄR! Det här vill jag inte behöva acceptera.
Åh, jag förstår verkligen din frustration och nej, det här är inte acceptabelt eller bra nog. Det är så fruktansvärt jobbigt att behöva veckla sig själv in och ut och lägga energin på vårdbesök som inte leder någonstans. Stor kram till dig!
SvaraRaderaTACK! Förlåt att jag inte svarat tidigare, det har varit jobbiga veckor. Just detta är iallafall hos Patientnämnden! Just nu tränar jag Tålamod mer än någonsin och försöker tänka att det säkert är någon mening med detta också, åtminstone på sikt ;-)
Radera