Jag var till och med "en LAT Gäst" på min egen dotters konfirmation. När vi pratade om detta på FHV rann tårarna (som vid så många andra tillfällen) - både att vara Lat och att inte göra allt så bra det nånsin gick på festen för min dotter, det kändes fruktansvärt!
Eftersom vi har släkten på långt håll och inte haft möjlighet att på många år ha en riktig fest här hos oss hade vi planerat en riktig sommarfest i trädgården. Över 30 personer skulle komma, varav de flesta reste långt och skulle bo över en eller flera nätter; dels hemma hos oss, i husvagn på tomten eller på närmsta camping - vi hade verkligen sett fram mot detta, men hur skulle det bli nu?
På FHV tyckte de ju att detta var sämsta tänkbara timing, men kanske var det inte så illa i långa loppet, jag lärde mig en hel del...
Min man var rationell och insåg snabbt att det här klarar inte han själv, vi får ta catering till maten och hjälp från nära å kära. Jag bestämde mig för att vara så tydlig som möjligt, allt för att undvika missförstånd och onödiga, jobbiga frågor å spekulationer, så jag mailade till alla gästerna och beskrev situationen - jobbigt, men ändå skönt! Å när man tillåter sig att släppa taget kan det bli hur bra som helst!
Tillsammans hade vi underbara dagar där alla hjälptes åt, min dotter fick en fin trädgårdsfest och jag tror alla kände sig delaktiga och jag försökte komma ihåg att gå undan i tid å lägga mig i husvagnen! å koppla av med jämna mellanrum :-)
Så här två år senare tänker jag på detta som en mycket positiv upplevelse - det kanske inte blev precis så som jag hade tänkt mig, men det blev nog ändå bättre! Och att be om hjälp kanske inte är så farligt iallafall, jag behöver inte vara stark nog att klara allting själv!
Nu är jag Lat ganska ofta och det är himla skönt ;-) hoppas vännerna säger till om det blir för bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar