Hur orkar du?

Nu är det värre än på väldigt länge... Har inte ens fått nåt vettigt besked från läkaren om han tänker sjukskriva mig på heltid bara några dar eller flera månader... Så det är bara att ta en stund i taget å stå ut!
Jag var en timma på jobbet idag för att skriva klart några journaler och ordna upp lite annat - koncentrationen och orken klarade inte journalerna, men jag vattnade blommorna iallafall ;-s

På skrivbordet låg en hälsning från en kär arbetskamrat (och dem har jag många av!)

Hur orkar du?

Alla vet hur det är att vakna och känna att man den här dagen inte är till sin fördel.

Det finns tillfällen då man har fullt upp med att överleva. Jag pratar om när du kämpar dig upp i ottan ännu en gång bara för att försöka få ihop det, när orden ‘god morgon’ sägs med en ironisk blinkning.

Undrar du, som jag, hur du egentligen orkar med allting ibland? Ja, vad är det som gör att du orkar, trots ännu ett bakslag?

Man orkar för att man måste orka. Man orkar för att man har ett ansvar att orka. Man orkar för att vad annars skulle man göra?

Du ska dock veta att ge upp är inte att bli besegrad. Du har också rätt att få vara svag. Du får också vara ledsen. Även du får ha morgnar då smärtan blir för mycket.

Men, du är så mycket mer än situationens fånge. Det gäller att inte göra sig alltför hemmastadd och nöja sig med en uppgiven suck. Det blir en ihålig seger. Även om tilltron till både nuet och framtiden tryter ibland, så behöver du finna en luftig idé som gör det värt att orka igen.

Det kan vara ett nytt uppslag som fräschar upp sinnet och spolar av gammalt tankedamm. Att du läser den här texten skapar kanske bara en nyansskillnad mot tidigare, men det kan vara en viktig sådan.

Ta itu med en lätt sak som den vore svår och en en svår sak som den vore lätt, som Baltasar Gracián myntade. Det är ett annat förhållningssätt att angripa situationen på, kanske är det något sådant som puttrar igång motorerna?

Eller så ligger det så nära som en skogspromenad. En lång dusch. Några sidor i en bok. En välbekant telefonröst. Något du vet fungerat tidigare. Det behöver inte vara mer än några fräknar bort för att du både ska orka, vilja och kunna, ännu en gång.

Det här är ett peptalk från Olof Röhlander - denna vecka kändes det helt rätt, ibland är det aldelles för hurtigt, men även det är väl en fråga om timing

Tanken på sonens fräknar skickar ett stort leende genom kroppen och lite ny ork!

/Pernilla