Jag har mått bättre senaste veckorna och varit piggare än på ett bra tag, men jag trodde aldrig jag skulle säga att det inte är helt lätt... Elden pyr och pockar på uppmärksamhet...
I veckan var jag hos beteendevetaren på företagshälsovården. Vi pratade om att jag nu, 2½ månad senare, återhämtat mig efter de där 10 dagarna jag arbetade 75% i januari. Ja, det har tagit förfärligt lång tid, precis som jag misstänkte redan från början, men jag har också lärt mig en hel del små bra saker på vägen, så jag är inte bara där jag var utan faktiskt nått lite längre. Inget ont som inte har nåt gott med sig ;-)
Men nu känner jag hur jag länge försökt lägga locket på och kväva min eld. Nu kan jag se lågan igen och få suget att låta det ta riktig fyr, det är ju så fashinerande med eld! Beteendevetaren har ju flera gånger jämställt detta med drogmissbruk och när vi sitter där sköljer bara insikten över mig - det jag just sitter å säger är "Men så farligt kan det ju inte va, en rejäl lördagsgrogg bara?!" Herregud... ska det verkligen vara så svårt??
Men nu värmer vårsolen och vi ska ner till stranden och grilla korv bland snödrivorna - så lite eld blir det iallafall :-)
Stor vårkram till er alla!
/Pernilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar