Att börja jobba 75% direkt efter julledigheten var inte rätt beslut... Magkänslan sa detta till mig, men jag tyckte den var feg - man måste ju pröva för att veta var gränserna går. Dessutom BORDE jag klara detta nu efter 1,5 år... iallafall enligt FKs rekommendationer för sjukskrivningar och läkarn på företagshälsovården. Egentligen tror jag ingen vill att jag ska göra något jag inte klarar av, men iallafall.
I onsdags satt jag på Företagshälsovården och grinade "Nu får du hjälpa mig ur det här för jag klarar inte detta". Just då kändes det som ett jätte bakslag - att jag inte kunde hålla ut ens två veckor. Jag visste ju att det skulle vara jobbigt, frågan är bara HUR jobbigt får det vara? Men det är klart, när jag kommer hem från jobbet å bara gråter och sen sover mer än 10 timmar för att orka nästa arbetsdag, ja, då kan även jag förstå att det inte är riktigt okej.
Nu har jag varit hemma i fyra dagar och inser att det är långt kvar tills min ork var där jag var för bara två veckor sedan när jullovet var slut... Den dånande huvudvärken har åtminstone släppt och jag har haft tid att fundera på hur tusan jag ska få till det i nästa steg.
Så imorgon blir det omtag!
Kram på er!
Pernilla
Det är så vansinnigt lätt att råka ta i för mycket. En av de jobbigaste sakerna med en utmattning är att konsekvenserna när vi tar i lite för mycket blir så stora. Det räcker med att bara ta i lite, lite, för mycket. Styrka till dig!
SvaraRaderaTACK för ditt support! Läste en del på din blogg och uppskattar att du skriver precis utifrån hur du känner dig, ibland är det säkert smärtsamt för några av våra nära, men samtidigt tror jag det är enda vägen för att på något sätt hitta balansen när man går på lina ;-)
Radera