Minne, jag har tappat mitt minne

Ja, det är inte riktigt så muntert som det låter. Att minne å kognition påverkas av utmattning är ju allmänt känt, men det är ju inte roligare för det när det visar sig. Jag känner av det närmast dagligen, men ibland blir det tydligare än annars. Nu inför jul skickade jag ut ett julkort via mail till nära och kära. I år har dottern satt ihop en liten film om året som gått istället för mitt traditions enliga julbrev. Eftersom jag under senaste året skrivit i den här bloggen finns ju mycket av det som skett skrivet här, så jag bifogade adressen hit. Trodde jag! Sedan hörde ett par vänner av sig och undrade om det var nåt fel. Och oj, jag hade ju råkat skriva fel .com istället för .se. Ja sånt kan ju hända, jag skickade ett nytt mail till alla och skrev att det var ju lite klantigt att inte kunna sin egen bloggadress. Snart kom ett nytt mail, det funkar inte iallafall. Hm, jag var tvungen att fundera å gå in på bloggen å kolla... men jösses jag har ju noll koll... mitt i adressen har jag klämt in ett @ tecken - inte konstigt att det blev fel... Det låter säkert ganska harmlöst, men det är rätt jobbigt att inte kunna lita på sig själv. Säger någon att de har lämnat något till mig så har jag ofta ingen aning, när jag då inte hittar saken i fråga är det rätt svårt att bestrida att jag har rätt, jag vet ju faktiskt inte... Men å andra sidan, mina närmsta tycker kanske att det är skönt när jag får lägga mig platt, jag kan ju knappast ge mig in i samma diskussioner som tidigare ;-)