Nära relationer är det som ger livet mening, på både gott och ont och några viktigare relationer än de mellan föräldrar och våra barn, finns det? Samtidigt kanske det ingår en viss skuldmedvetenhet mot våra egna föräldrar - hur ger man tillbaka allt det man fått av tidigare generationer? Kanske är det som en arbetskamrat sa för många år sedan "man är aldrig skyldig de tidigare generationerna någonting, det är de kommande man är ansvarig för"...
I vilket fall ger det mig en härlig känsla av vad som är viktigt i livet att lyssna på denna text!
Njut och reflektera!
/Pernilla
Vad jag är glad att du gillar denna lâten för man blir verkligen inspirerad av den. Visst har vi tidigare generationer och vâra föräldrar att tacka för mycket, frân dem har vi fâtt lärdom, uppfostran och kärlek.Om vi tror att vi kom till världen som färdiga människor sâ tror jag vi utgâr frân fel ställe i vâra relationer. Att säga tack kan ge sâ enormt mycket till den som fâr ta emot det och en sann glädje till den som säger det. Tack kan ge en speciell glans till dagen och det är väl de smâ sakerna som blir till nâgot stort till slut! Kärlek och omtanke om vâra föräldrar det tror jag pâ. Kram till dig för att du är den du är. Elisabeth
SvaraRadera