Fångad i bacillernas värld

Två dagar i skolan på hela mars och 60% sjukfrånvaro för vårterminen - det är sonens läge just nu :-(

Efter några år då han ganska lätt fått förkylningar och därmed astma har det nu eskalerat till en sanslös nivå - det är så tufft för honom! Ständig feber, lite förkylning och ofta magont är numera normalläge. Och svaret hittills har varit "Virus!" Nu har vi iallafall fått god hjälp av en suverän läkare på Barnkliniken - det är dax för fördjupade utredningar och insatser på bred front. Den mest radikala just nu är Hemundervisning! Det är inte klart ännu, men tanken är att han inte så fort han mår lite bättre ska gå direkt till skolan och mötas av nya baciller för att bli sängliggandes igen, utan istället vara hemma ett längre tag. Då kanske han istället kan gå till skolan nån gång ibland och dessutom orka träffa kompisar eller gå å träna nån dag då han mår bättre - som ni förstår funkar ju ingenting just nu...

På nåt vis är det ju ändå tur i oturen att jag är så mycket hemma. Normalt är man ju inte ledig för vård av barn när han hunnit bli 13 år. Dessutom har han ju inte allvarlig sjukdom som kräver ständig omvårdnad, utan det största problemet är ju att det blivit så väldigt långdraget! Då är det skönt att jag är hemma varannan dag, att vi kan äta tillsammans, jobba med de läxor han orkar med, leka med fåglarna eller åtminstone ha sällskap.

Att försöka vara uppdaterad på skolarbetet, ta alla kontakter gällande skola och sjukvård osv tar ju så klart av mina marginaler, men vad är väl viktigare än ens barn?!


När våren kommer brukar ju bacillerna minska - håll tummarna för att det funkar så även i år!!

/Pernilla

Vårdagjämningen har passerat - nu har vi mer ljus än mörker!

Tack för den underbara vår som infunnit sig! Känns liksom som plåster på såren för den icke vinter vi haft och det grå lock som legat över oss. Nu får vi njuta av ljus, sol och vår! Den 8e mars var till och med kompisarna ute och seglade på vår sjö! En hel månad före planerad bryggiläggning. Förra året vid samma tid var den hetaste seglingssysselsättningen vadslagning om när isen skulle gå, och det höll vi på med länge ;-)

Självklart har jag varit ute och påtat i rabatterna - klippt ner perenner, bort med gammalt ris och försökt få fason på äppleträdet som hade vridit sina grenar så långt bort från de skymmande träden på allmäningen som nånsin gick. Nu är det så att kommunens vinterarbete var att ta bort alla träd som stod på deras mark som ev skulle kunna innebära fara för dem som tar sig fram på gångvägen bakom vårt hus. Det låter ju som en god tanke, men precis som med hallonsnåren så har inte vi riktigt samma syn på vad som är lämplig nivå - de tog nämligen bort så gott som allt! Men de lämnade iallafall ett par fina skott av hassel och gullregn, så nu har vi fullt ljusinsläpp, tillika full insyn i trädgården igen. Så det gemensamma familjeprojektet att ordna nån form av staket på baksidan och en häck mot allmäningen är tydligen dax att sätta igång.

Men det jag gör mest av allt, det är att njuta av de fantastiska livstecken som tränger upp ur den kalla jorden överallt! Det är inte svårt att vara ödmjuk över naturens livsbetingelser när man ser hur växterna har förberett vårens ankomst och spricker ut så snart de får chansen. Att se alla dessa underbara signaler kräver närvaro, att hinna stanna upp, att komma tillräckligt nära och verkligen SE, det är livskvalitet på hög nivå!

Strax innan vårvärmen kom promenerade jag förbi en hasselbuske och kom så där riktigt nära. Hängena  hade börjat svälla i gult och mellan dem upptäckte jag millimeter stora cerise blommor! Så otroligt vackert! Sedan dess har jag letat efter hasselbuskar att komma tillräckligt nära och jo visst, det verkar vara så, hassel blommar inte bara med sina hängen utan också med vackra små, små, små blommor. Letar långt bak i minnet och tror det är något med han- och hon-blommor...

När jag inte glider runt utomhus med näsan i jorden eller inne i nån buske försöker jag nu koncentrera mig på något helt annat - min uppsats! Uppsatsen som redan var planerad när jag blev sjuk för snart tre år sedan och sedan dess funnits i bakgrunden. Både som ett ok och en möjlighet. Ett ok eftersom den måste bli klar enligt alla akademiska regler, men framförallt som en möjlighet eftersom vi skriver om ett ämne som ligger mig så varmt om hjärtat - BK i Aktivitet! Alltså samma sak som jag håller kurser i. Vi har intervjuat arbetsterapeuter som har den här utbildningen och frågan är ju om det är användbart. Det är helt fantastiskt att höra att det rungande svaret är JA! och vi har fått så målande beskrivningar på hur och varför. Så vår största utmaning just nu är att få ihop allt vårt material via analys, resultat, diskussion osv till något bra samtidigt som vi vill kunna gå upp med det i maj.
Egentligen är ju inte den största utmaningen själva skrivandet utan hur jag fördelar min energi... Att varken jobba på för intensivt när entusiasmen kommer över mig eller pressa på då tröttheten infinner sig och jag ligger efter min tidsplan. Det här är en av de största omställningar jag gjort i mitt liv - att först lyssna inåt mig själv och sen bara jobba utifrån det!

Så jag tankar med att sniffa på blommorna och sen faktiskt njuta av akademiskt arbete ;-)
Njut av våren!
Kram Pernilla

Årstidernas underbara växlingar

På sportlovet var vi några dagar hos släktingar i Värmland för att få lite vinter och snö! Vi hade tur, det kom rejält med nysnö precis innan vi kom upp och första dagens längdskidåkning var helt fantastisk!!
Sedan åkte vi slalom ett par dagar. Efter den här vintern (om man ens kan klassa den som det?) var vi ju inte precis kräsna och all form av snö var trevlig snö, men att åka skidor i snöblandat regn var ju inte precis drömsenariot. När vi tog lunchpaus var associationerna mer till seglarläger än skidåkning när handskarna var så blöta att det rann om dem... Men vi njöt ändå av semester, vinter och dagar utomhus tillsammans!










Väl hemma igen anlände våren! I min trädgård blommar för första gången någonsin snödroppar. Förra året fick jag ju en kruka blommande snödroppar av en kär vän. De planterade jag så klart ut i rabatten, men under sommaren trodde jag att de blivit uppätna av några djur... Vilken otroligt positiv upplevelse det blev då att hitta dessa vackra små vita knoppar som ett hoppingivande tecken!




De små subtila tecken som går att hitta överallt i naturen skänker så mycket hopp om mer ljus, värme och en lättare tid!! Jag hoppas att den grå vintern är över även för egen del. Till helgen är min utförsäkringsperiod slut, det är dax att ansöka om sjukpenning igen och börja om på ruta ett. Vi får se vad det kommer innebära, säkert en del administrativt krångel, men förhoppningsvis inte i närheten av hur det var att bli utförsäkrad! Eftersom jag i mitt arbete möter väldigt många som är sjukskrivna och har kontakter med både Försäkringskassa och Arbetsförmedling så visste jag ju väldigt mycket om regelverk, rutiner etc. Men det har varit otroligt jobbigt och massor av energi, som jag inte har, har ändå fått pressas ur för att fixa det hela. Min man sa nyligen att jag skulle kunna skriva en hel bok om detta, både ur professionell och privat synvinkel. "Om hur systemet fungerar menar du?" sa jag, "Snarare hur det inte fungerar!" sa han... Ja, förutom det personliga lidande som drabbar så är det otroligt vilka kostnader som läggs på administration, möten etc i vårt avlånga land till väldigt liten (ingen?) nytta.

Nu längtar jag efter vårsolens strålar! Kanske, kanske kan de tränga igenom frampå dagen?!
Lev väl!
/Pernilla

Orden har sinat...

när jag inte haft några positiva saker att skriva om...
Både december och januari har varit ganska tuffa månader - det är väl knappast unikt för mig, december brukar ju vara fullt upp för de flesta med allt vad terminsavslut och jul brukar innehålla. Mycket som är roligt, men också mycket som kostar energi. Sedan kommer januari, med både efterräkningar från julens utsvävningar och ny start på allt som ska komma igång igen.
Dessutom tycker jag det grå vädret har varit energisugande! Ljuset har ju helt klart vänt, men snön som jag hoppades mycket på bara retas med oss här - knappt 1 cm - det är inte mycket att hurra över om man längtar efter skidåkning!
Men just nu snöar det - det finns hopp!
Att påstå att inga positiva händelser skett under senaste månaderna det skulle verkligen vara en stor lögn, nä så är det inte alls, men tyvärr har jag fått kämpa för att hålla balansen och det kostar min energi. Så istället för att lägga fokus på att lägga ut texten här om det jobbiga så har jag istället helt enkelt låtit bli... Bloggen har varit ett bra ställe för mig att vädra känslorna, både de sköna och de mindre trevliga, men nu har jag försökt att spara på all energi och försöka bara låta saker rinna av mig istället för att försöka formulera dem. Just nu verkar det vara den taktik som funkar bäst.
Jag hoppas orden kommer tillbaka för jag gillar att skriva - men tills dess förhåller jag mig till det här!
Stora kramar till alla er som läst och kommenterat det jag skrivit hittills.
/Pernilla


Jag hittar 16 sparade utkast... några är rätt bra faktiskt... kanske de väcker lite ord framöver?

Adventstider

Jag tycker årets roligaste månader är december och maj. Alltså har jag sagt sen många år tillbaka att då ska man inte boka in någonting alls utöver det som hör årstiden till och är kul! Då kan man undra hur jag tänkte när jag bokade in en hel veckas kurs första veckan i december... Fast jag vet ju svaret - det var en chans jag inte kunde missa och dessutom kul!
Att vi dessutom drabbades av Stormen Sven lagom tills vi skulle hem, ja det var ju bara att acceptera... Att hela familjen var sjuka här hemma och jag verkligen hade behövt komma hem fort, det tog inte stormen nån hänsyn till, men det gjorde däremot min bästa vän som ryckte ut med undsättning - TACK!
Istället fick jag middag och övernattning hos svåger & svägerska, mycket trevligt! när det nu blev som det blev. Med 40 mils omväg så hade jag en riktigt skön tågresa genom ett vintrigt, vackert och stilla landskap - och det var extra skönt att komma hem, 22 timmar senare!

Andra veckan i december var redan inplanerad för flera aktiviteter och undanhållande av så mycket "måsten" som möjligt - hade bla bett om ledigt på luciadagen för att kunna njuta så mycket som möjligt!

Att jag då hade fått låna en fantastisk bok som jag bara skulle kolla lite i innan jag somnade kvällen den 12e var däremot inte inplanerat... Eftersom jag skulle upp kl 5 för att köra dottern till dagens första luciaföreställning var det helt fel val av kväll att börja läsa en ny bok!! Så ganska många timmar tillbringades med boken i knät under ett par dagar och till slut var det faktiskt skönt att den tog slut så livet kunde återgå till det normala :-) Vad den hette? "Livet efter dig" av Jojo Moyes. Ska helt klart leta efter fler böcker av henne, men välja när jag börjar läsa dem!

Däremot konståknings-SM blev det inget av för mig i år - det är så otroligt kostsamt när det gäller koncentrations- och energikontot :-(

Samtidigt har jag dragits med en seg liten rackare till bacill, en sådan som man knappt märker "normalt" men som mycket tydligt tar mina sista marginaler! Men då måste jag påminna mig om att väldigt mycket som jag tidigare skrivit om här på bloggen ändå är på en annan nivå - jag är faktiskt långt från sängliggandes just nu! Men seg och trött och humör utifrån det :-(

Så nu hoppas jag få ihop sista veckan före jul på ett lugnt och trevligt sätt för att sedan avnjuta en härlig julvecka med släkten!

Hoppas ni har en härlig adventstid!

9 - Stunden då jag hittade mina ben

Hittade ytterligare ett par inlägg jag skrivit tidigare om processen under första halvåret - då innan jag startade bloggen. Ni kan säkert fatta hur skönt det känns att läsa detta nu när jag snart ska hoppa på tåget för att hålla min tredje kurs i BK i Aktivitet!

slutet av augusti 2011

En stor sorg var att inse att jag inte skulle klara hålla någon kurs i oktober 2011 - vi hade ju planerat premiären av vår nya metod - Basal Kroppskännedom i aktivitet - och denna möjlighet att jag skulle få hålla kurs tillsammans med min egen guru och handledare kändes ju som en ynnest som jag nu skulle sumpa... Så med en tung känsla ringde jag för att meddela läget. Tänk er då min förvåning och så klart, lättnad, när hon säger;" Ja så kan livet vara. Vi får ta premiären nästa år istället, jag har redan bokat in den kursveckan i almanackan." Det var kanske en av de första insikterna om att man kan säga Nej för stunden till något man gärna vill, utan att det för den saken är helt kört...

Några dagar senare ringer hon upp igen och undrar om jag vill delta i den tredagars BK-kurs de ska hålla om ett par veckor - bara för min egen skull! Dessutom var min uppgift att verkligen avgränsa och inte delta i allt...
Det blev tre fantastiska dagar, jobbiga, smärtsamma och välgörande! Det var en intressant insikt att jag hade kopplat bort kontakten med kroppen fullständigt - när jag åkte dit hade jag inte ont nånstans, ganska snart skrek och värkte kroppen och insikten kom hur långt från min inre balans jag tagit mig... Varför det gjorde så ont - jo vid "ommöbleringen" för att hitta tillbaka till min hållning och närvaro I mig själv belastas strukturerna på ovant sätt - de nya mönstren bär inte ännu och de gamla är lämnade för alltid.
Så efter ett par dar hade jag fått ny kontakt med mina ben och insikten hade återvänt "de kan bära mig genom livet!" Men oj så mycket träning som återstod...

Blandad kompott

... är nog den bästa beskrivningen på de senaste veckorna. Har flera gånger tänkt skriva här, men det har liksom inte varit läge att samla ihop det i skrift...

Först en helt fantastisk upplevelse; Jag var på Ayurvedisk hälsokonsultation! (Jag skrev faktiskt ett lyriskt inlägg om detta på min mobil, men den skickade ut det rakt upp i cyper space istället för här in på bloggen...) Bara genom att "läsa min puls" kunde hon säga mycket om mig som person och mitt nuvarande hälsotillstånd. Utifrån detta hade vi ett långt och mycket meningsfullt samtal, som kanske går att sammanfatta så här;
Du är inget problem som ska lösas!
Balansera Varandet med Leken - livet får inte bli för allvarligt. Ta reda på vad du vill göra - lek!
Följ ditt hjärta, så leder det dig steg för steg till den uppgift du är ämnad att göra! 
Detta som lätt kan låta som klyshor hade en väldigt djup mening och det har varit så gott för mig att ta in.


Sedan hade vi helgbesök av mina föräldrar. Eftersom vi bor långt från varandra går det ofta månader mellan tillfällena vi ses. Det var underbart att se mamma så pigg! Hon visade sina fem hål på magen och passade på att vila nån extra gång, men annars var hon precis som vanligt. Hon hade till och med många intressanta beskrivningar av sina erfarenheter från sjukhusvistelsen, och de var enbart positiva!


Här om dagen blev det däremot mindre positivt! Jag har en "ledig dag", är ovanligt seg på morgonen och när telefonen ringer har jag varken fått på mig kläder eller ätit frukost, men jag blev snabbt klarvaken; Det var skolsköterskan från gymnasiet där min dotter går. Det var glashala vägar på morgonen och dottern hade kört omkull. Nu låg hon med kraftig huvudvärk och illamående hos skolsköterskan, hon var inte så dålig att hon behövde ambulans, men det vore bra om jag kom för att köra henne till akuten!
Självklart blev hon väl omhändertagen där och så småningom inlagd över natten för observation. Trots allt var hon lite piggare efter några timmar och min känsla sa att det nog ändå inte var så farligt. Det var skönt att inte ens andas om att jag var sjukvårdspersonal utan bara förälder och samtidigt kunde jag känna ett inre lugn - min enda uppgift var att finnas där hos henne och försöka smitta just lugn!
Idag har hon varit första dagen i skolan igen, tyvärr var det jobbigare än hon förväntat sig - blev tvungen att gå hem efter några timmar pga kraftig huvudvärk. Nu gäller det att trappa upp långsamt! Ingen vet bättre än jag vad hjärnvila verkligen betyder...


För egen del ser jag fram mot att på söndag åka iväg för att hålla nästa kurs! Det har varit fantastiskt att denna månad få smälta erfarenheterna, ta med dem in i vardagen  på jobbet och här hemma. Känna hur det verkligen stärkt mig och samtidigt få planera inför en ny omgång! Det ska verkligen bli otroligt spännande att få göra om det med så här kort intervall!

Följ ditt hjärta - jag försöker följa mitt <3
/Pernilla